Longplates, är det något jag missat då jag var serviceman?

SM6OID said:
Hej!

Tyvärr så har audiofiler gjort livet surt för oss som har båtankare med 12AX7, att få tag i dessa rör är kostsamt lite över vad som kan vara befogat? Samma sak med EL34, de har på senare år fått en prisbild som får mig att fundera vad de är tillverkade av...
Click to expand...

Jag köpte några rör som heter 6N2P billigt (Från Ryssland). De skall motsvara 12AX7 förutom att glödtrådarna är parallellkopplade så att man bara kan köra på 6,3 Volt.
 
En sak som jag länge har undrat över:
Varför påstår audiofiler att rörförstörkare, (med transformatorer mellan de olika stegen) låter bättre än transistoriserade dito? Borde inte förstärkare med MOSFET-ar på utgången, och utan transformatorer, ha både bättre mätvärden och låta bättre? Kan det vara så att förutom att höra en del omätbara mätvärden, så hör de inte andra typer av fullt mätbara mätvärden?
 
Jag håller med dig Rolf. Här finns nog en hel del mytbildning. Nu är ju "att låta bra" en subjektiv uppfattning, vilket då möjligen grundar sig på vad man vill höra. Det är kanske så att man uppskattar de färgningar som utgångstransformator och transformatorer mellan olika steg ger och då inte bara i frekvensdomänen utan även i tidsdomänen.

För min egen del anser jag att det resonemanget är adekvat när det gäller t ex gitarrförstärkare som man då vill ska ge instrumentet en speciell karaktär. Detta gäller kanske särskilt när förstärkaren drivs in i sitt olinjära område och den börjar klippa.

Gäller det en hifi-förstärkare, har jag svårt att se att en rörförstärkare skulle ha egenskaper som gör den bättre än en transistor-dito, alldeles oavsett hur välkonstruerad den är.

/Lasse
 
Jag har sedan 1988 reparerat just gitarr/bas -förstärkare som varit rörbestyckade.
Som Lasse skriver ovan, det är en stor skillnad på att överstyra signalen i en rör-
förstärkare gentemot transistorditon, oavsett vilken teknik eller vilka DSP-lösningar
som används. Här kan man också, utan "guldöron", höra en markant skillnad på
olika rörtyper och olika fabrikat. Ingen tvekan.

I hifi-sammanhang kan jag endast tänka mig att man upplever samma fenomen
när signalen precis når nivån för klipp. Rör avger ju i och för sig endast harmoniska
övertoner till skillnad från transistorsteg, men då menar jag vanliga komplementärsteg
med bipolära transistorer. Vet helt ärligt inte hur övertonsregistret ser ut i samma
situation för ett FET-steg ?

En sak kan jag dock slå fast, ett rörslutsteg är ALLTID vackrare... :)
 
SM3GUJ said:
En sak som jag länge har undrat över:
Varför påstår audiofiler att rörförstörkare, (med transformatorer mellan de olika stegen) låter bättre än transistoriserade dito? Borde inte förstärkare med MOSFET-ar på utgången, och utan transformatorer, ha både bättre mätvärden och låta bättre? Kan det vara så att förutom att höra en del omätbara mätvärden, så hör de inte andra typer av fullt mätbara mätvärden?
Click to expand...

Absolut en motiverad fråga, jag vill försöka svara utifrån min filosofi trots att jag inte är ett "guldöra" utan bara en hembyggare som råkar uppskatta det som för mig är välljud.

Självfallet borde en välkonstruerad transistorförstärkare låta bättre än ett rörsteg,
det är inte svårt att konstruera bort de flesta nackdelarna som ett rörsteg har och därmed få till ett transistorsteg med imponerande mätdata,
det tråkiga med imponerande papperssiffror är att de slutstegen i mina öron oftast låter platt och livlöst.

Jag har byggt och provat ett stort antal transistorkonstruktioner och de allra flesta faller just på den punkten, de blir ofta platta och livlösa.
Det enda livfulla jag fått till i transistorväg är MOSFET-steg där jag medveten sett till att ha en mycket hög dämpfaktor och i steg med germaniumtransistorer, där var det livat men ljudet dog brusdöden, hade jag lyssnat mer på vinyl hade det kanske varit okej.

Efter några sejourer med switchande steg i klass-D av olika sorter, LC audio, Tripath (kolla www.41hz.com), egenbyggen och Hypex finare moduler konstaterade jag att de har ett driv som från helvetet i botten men är platta och tråkiga i toppen, inte ett bra recept om man som jag älskar soul :)

Ganska snabbt landade jag i rörträsket, jag byggde PP och SE med smårör, köpte stora steg som byggdes om, jag köpte små steg, jag byggde egna steg som PPP och cirklotroner och till slut landade jag med klass-A biasade trioder i SE där jag än idag är kvar.

Det näst bästa jag vet förutom rena rörsteg är ett kralligt Tripath med ett lågförstärkande småsignalrör som försteg, en buffert som skall ha en nypa 2:a tonsdist för att mjuka upp switchsteget :p

Saker som NFB, triodstrappning, svampiga rörnätdelar, CLC-filtering, LED-bias, dämpfaktor och arbetspunkter är avgörande för hur "bra" en förstärkare kommer att låta,
tycke och smak avgör hur mycket av varje ingrediens man behöver för att bli nöjd med ljudet,
jag vet att det låter bra när håren på armarna reser sig, inte när mätvärdena ser bra ut.

Receptet för perfektion är imperfektion när det gäller rörsteg,
för mycket perfektion får ett rörsteg att låta mer som ett tråkigt transistorsteg och då faller hela idén.

Det som gör avgjort störst skillnad hemma hos de flesta stereoinnehavare är inte kablar eller exotiska nätfilter, det är rätt högtalarplacering och flera absorbenter såsom soffor och textiltavlor på väggarna, först när det är åtgärdat kan man ge sig på snordyra guldpläterade säkringar om man nu har den övertygelsen och en fet pluska.

Viktigast av allt när det kommer till hifi, precis som med konst, det finns ingenting som är "rätt",
allting ligger i betraktarens öga och lyssnarens öra.
 
Det finns många aspekter. Plattor som är inspelade med rörutrustning tenderar att låta avsevärt bättre uppspelade på rörutsustning. Det är bara att prova att spela Yello Submarin med Beatles på en modern klass AB transistorförstärkare vs en rörförstärkare med EL-84 och ECC-83 Telefunkenrör och en hyggligt stark nätdel och ett par golvhögtalare som inte är alltför trögdrivna så får ni höra själva.
Rekommenderar alla som tvivlar att göra denna test.

Och givetvis så låter rörförstärkare oftast inte speciellt bra med modernt inspelad tung rockmusik eller popmusik. Där har transistorstegen sin favör i det här fallet med musik.
 
Last edited:
Intressanta synpunkter och erfarenheter. Själv har jag svårt att förstå varför en transistor- resp rörförstärkare med samma överföringsfunktion och som får driva likadana högtalare, lika placerade i rummet skulle favorisera olika programmaterial? Det skulle väl betyda att någon icke mätbar parameter i överföringsfunktionen fäller avgörandet?
 
SA2CER said:
Det finns många aspekter. Plattor som är inspelade med rörutrustning tenderar att låta avsevärt bättre uppspelade på rörutsustning. Det är bara att prova att spela Yello Submarin med Beatles på en modern klass AB transistorförstärkare vs en rörförstärkare med EL-84 och ECC-83 Telefunkenrör och en hyggligt stark nätdel och ett par golvhögtalare som inte är alltför trögdrivna så får ni höra själva.
Rekommenderar alla som tvivlar att göra denna test.

Och givetvis så låter rörförstärkare oftast inte speciellt bra med modernt inspelad tung rockmusik eller popmusik. Där har transistorstegen sin favör i det här fallet med musik.
Click to expand...
Vilken sorts plattor skall det vara?
Vinyl eller CD?
 
SM6XUN said:
Receptet för perfektion är imperfektion när det gäller rörsteg,
för mycket perfektion får ett rörsteg att låta mer som ett tråkigt transistorsteg och då faller hela idén.
Click to expand...
Det verkar som att ni HiFi-entusiaster föredrar en viss typ av distorsion, framför en (nästan) helt distorsionsfri återgivning. "de blir ofta platta och livlösa."
Själv ägnar jag mig mest åt "Low-Fi". Jag lyssnar på MP-3 inspelningar jag gjort av rundradiostationer i fjärran länder på MV.
 
Svar till DXU som skriver några poster bakåt

Helt rätt - Och sådant går att mäta. Artikeln om TIM finns på nätet.

Alla parametrar i en signalöverföring/förstärkning är mätbara.
 
Jag har en bekant som i sin tur var bekant med en försäljare av hifi utrustningar, min bekante köpte således en väldigt dyr utrustning av sin kompis försäljaren..

Han hade en sån där religiös tro på allt som kom i propagandamaterialet från tillverkaren.

Bland annat att det var väldigt viktigt att vända stickproppen rätt i vägguttaget, för att få fas och nolla rätt inuti maskinen, för ljudets skull.

Därför kom han hem till min bekante och mätte upp vad som var fas respsktive nolla i vägguttaget och satte en röd prick på uttaget där fasen var.

Vi var några stycken som satt där och drack öl medans han utförde sitt mätande och märkande, varav en kille i soffan var elektriker.
När HiFi nerden gick på muggen rusade elektrikern upp, skruvade loss plastkåpan på uttaget, skiftade fas och nolla (spänningssatt) och skruvade tillbaka kåpan.

När HiFi nerden kom tillbaka från muggen bad vi honom att provspela så vi fick höra skillnaden mellan "rätt och fel" fasvändning.

Han spelade först "rätt" (enligt märkningen) och sedan "felvänt" och när han hade "felvänt" sa han "Hör ni, det är som att dra taggtråd genom öronen, varpå han vände tillbaka och poetiskt beskrev diskanttonernas mjuka kanter, den varma färgen i basgångarna, den ljuva doften från mellanregistret och avsaknaden av den metalliska smaken av felpolariserad nätsladd... (ungefär så)

När vi upplyste honom om att vi hade skiftat fas och nolla och han således tyckte att det lät bättre när det var felvänt, fick honom resolut att stampa ut ur lägenheten och aldrig komma tillbaka....

Sensmoral:
Behöver man mäta vad som är fas och nolla när man stoppar in stickproppen så är skillnaden i ljud inte större än att man kan leva med det eventuella felet heller...
 
Last edited:
SM3BDZ said:
Gäller det en hifi-förstärkare, har jag svårt att se att en rörförstärkare skulle ha egenskaper som gör den bättre än en transistor-dito, alldeles oavsett hur välkonstruerad den är.
Click to expand...
Anledningarna till att en rörförstärkare oftast låter bättre (för samma peng) är flera:

- det mycket enklare att konstruera ett linjärt steg med rör eftersom många rör är betydligt mer linjära än transistorer
- i och med att konstruktionen blir enklare har ljudet kortare väg att ta sig igenom och förvanskas därför mindre. Förvanskas gör det alltid.
- distortionen är visserligen högre i rörsteg men övertonerna fördelar sig helt annorlunda. Med rör är det mest jämna övertoner, dessutom faller de relativt linjärt. Med transistorer får man en massa udda övertoner som sticker ut och det mänskliga örat är väldigt känsligt för detta.
- rör är självkylande vilket gör att det är lätt att lägga stegen i klass A vilket gör livet lättare för nätaggregatet (100% effekt hela tiden, inga oväntade transienter i strömmen)

Och sist men inte minst (som redan sagts) - rörsteg är MYCKET vackrare! :)

// Åke
 
SM0AOM said:
Jag börjar bli gammal märker jag. Är bland de sista som fått lära sig grunderna i hur man konstruerar
ett elektronrör, kursen i Teknisk Elektronfysik på CTH innehöll en genomgång av vilka parametrar som påverkar elektronrörets
inre liv.
Click to expand...
Gammal?? De tror jag inte alls!
Jag har nämligen också gått den kursen ;)
Hade du också "den galne araben" (som inte alls var arab) som lärare?
Har var otroligt inspirerande! En av de bästa lärarna jag haft.
Har tyvärr glömt vad han hette.

// Åke
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top