Mina första mottagare för 80 och 40 m hade 100 kHz mellan skalstrecken och 1 MHz kristallkalibrator. Någon mottagare hade s k bandkantkristall så att man kunde kalibrera skalan på 3,5 - 7,0 - 14,0 - 21,0 och 28,0 MHz. En senare mottagare hade bandspridning där 10 kHz kunde avläsas medan andra mottagare bara hade en loggskala graderad i 100 delstreck inte kopplad till frekvensen men bra för att notera siffrorna så att det blev möjligt att återfinna samma frekvens vid en senare tidpunkt.
Så som trafiken avvecklades på den tiden fanns inget behov av att veta den exakta frekvensen utöver att man sände inom amatörbandets gränser. Mottagaren ställdes in på en ledig frekvens och om det fanns VFO på sändaren så justerades sändarens VFO till samma frekvens med hjälp av Spot-knappen. Thats it.
När Drake kom ut med 1 kHz avläsning på VFO-ratten var det smått fantastiskt. Plötsligt gick det att uppskatta frekvensen ner till 100-200 Hz. De som körde SSB fick nu möjlighet att ställa in rattarna till närmaste kHz-streck vilket man tvångsmässigt gjorde. Sen kom apparaterna med digitala displayer och en ynka decimal så att 100 Hz kunde avläsas. Då tenderade man att ställa in frekvensen till ,0 på displayen.
I mer modern tid har frekvensinställningen och frekvensstabiliteten ytterligare förbättrats och idag kan i princip alla apparater ställas in till en noggrannhet av 1 Hz, om referensoscillatorn är av god kvalitet och möjligen kopplad till yttre frekvensnormal eller GPS. Naturligtvis ställer de flesta in sin frekvens till ,001 då. Den som hamnar 10 Hz fel ligger enligt den nya definitionen snett på kanalen och vid 100-200 Hz avvikelser blir det full panik i leden.
Samma förändringar kan man se i mottagarnas mellanfrekvensfilter. Mina första mottagare hade ca 6-10 kHz bandbredd med kanske 10 dB sidbandsundertryckning. Många CW-stationer hördes på en gång liksom att ljudkvaliteten på AM var enastående fin. Sen kom bättre mottagare med allt smalare filter som gjorde att man inte hade samma koll på vad som hände runt om ens egen frekvens. Ljudkvaliteten på AM blev vedervärdigt dålig.
Men det är ändå intressant att kunna konstatera att gamla hopplöst omoderna mottagare med 100 kHz mellan skalstrecken och lika hopplösa sändare utan kalibrerad frekvensskala fortfarande är helt kompatibla med den modernaste super duper high tech utrustningen. Dock krävs att operatören av museiföremålen har gedigen erfarenhet, behärskar apparaterna fullt ut och förstår hur de skall ställas in.
Det är väl i detta den stora skillnaden mellan gammal och ny radio ligger. Moderna apparater kan användas av vem som helst utan krav på vare sig förståelse eller erfarenhet. Ställ in rätt siffror på displayen. Tryck på knappen och tala typ.