Radio-surplus
- Thread starter sven-olof.nyman
- Start date
SM3ZBB
Grumpy ol´man
Om intresse finns så säljer jag gärna ett par mottagare till någon som förmår att "överta vårdnaden". Jag är inte intresserad av att överlåta dem på öppna marknaden till vem som helst.
En MT601 i bordslådan av plåt, radion är i utmärkt skick.
En National NC 2 40D som jag en gång köpte av -AAL och som har ett förflutet som "spionjägare" på FRA.
Ingen brådska, ska på semester till veckan och dessutom är detta ju riktigt tunga apparater, så finns intresse kommer vi överens om något.
73/ SM3ZBB - Lasse
En MT601 i bordslådan av plåt, radion är i utmärkt skick.
En National NC 2 40D som jag en gång köpte av -AAL och som har ett förflutet som "spionjägare" på FRA.
Ingen brådska, ska på semester till veckan och dessutom är detta ju riktigt tunga apparater, så finns intresse kommer vi överens om något.
73/ SM3ZBB - Lasse
Attachments
SM0GLD
Vänsterhänt
Jag med. Köpt av Bo Hellström.
Skulle behöva en orginalhögtalare.
SM6OID
Well-Known Member
Hej!
Jag föredrar och värdesätter originalskick.
Använder var o varannan dag en BC-348-Q med dynamotor, användes av Danska Flygvapnet.
Det märks att den är använd... men det är ju också en del av charmen?
Dynamotorn spinner fint och mjuk, ovanligt tyst och fint.
Per Bengtsson SA7PGB
Well-Known Member
Kom just ut en MT601 på Tradera
sven-olof.nyman
Well-Known Member
Det här var väldigt eftertraktat av flera på 70-80 talet när vi labbade med RTTY. Då fick vi tag på efterkrigsmaskiner. Har fortfarande en Siemens T-37 stående.
Har alltid varit väldigt imponerad av teleprintern hur det kunde räknas ut och fås att fungera när den slamrade fram meddelandet som matades fram.
Smått otroligt.
Nu rensar försvaret.
kvibergs.se
Har alltid varit väldigt imponerad av teleprintern hur det kunde räknas ut och fås att fungera när den slamrade fram meddelandet som matades fram.
Smått otroligt.
Nu rensar försvaret.
Fjärrskrivarmaskin från svenska försvaret
Fjrrskrivarmaskin frn svenska frsvaret Ett mste i samlingen Frn siemens
kvibergs.se
SM4CTI
Well-Known Member
Hur ska man nu kunna somna i kväll efter alla de så välbekanta nostalgiriggarna. Min "leverantör" var SM5ZK på Söder i Stockholm. En himmelsk känsla att komma in i den butiken. Skönt att man fortfarande kör rörpytsar hemma i SM4, 99%CW. Just nu bara möjligt med en IC-706.
Tack för alla trevliga inlägg
EA7/SM4CTI
Tack för alla trevliga inlägg
EA7/SM4CTI
Tyvärr så lät man modifiera dessa på FRA, hade nyligen en som kom därifrån men som gick att återställa till org. / SM7HKM
SM3ZBB
Grumpy ol´man
Vad menar du med modifiera?
SM3ZBB
Grumpy ol´man
Tack, får ta en titt vid tillfälle. Den här har stått hemma hos SM6AAL, en av eldsjälarna i Radiomuséet i Göteborg. Jag var hemma hos Bertil i Bollebygd och han plockade av huven på radion och förevisade skicket. Radion såg orörd ut och Bertil sa inte ett ljud om någon modifiering, förutom att han plockat ut AF-rören, två 6V6 som inte nyttjades då någon högtalare inte fanns. Denna var på 600 ohm och svår att finna. Jag har aldrig brytt mig om att leta högtalare eller ordna med någon impedanstransformator, jag har lyssnat med hörlurar eller tappat ur lågnivåsignalen till en yttre förstärkare.
Bilden visar en typisk lyssnarstation från andra världskriget. FRA hade de bästa kortvågsmottagare som gick att få, till exempel National Companys NC-100 (nederst till vänster). Frekvensdriften var ett problem, som åtgärdades med kalibratorer (K). Ovanpå NC-100 en NC-240D. Dessutom visas tidstypiska blanketter för redovisning av telegram, trafik och en blankett för nätstrukturen, alltså radiosambandets utseende samt pejlbäringar, en radiospanares huvudverktyg. Längst till höger står en telegrafnyckel som användes vid kommunikation med pejlingspersonalen.
Bilden visar en typisk lyssnarstation från andra världskriget. FRA hade de bästa kortvågsmottagare som gick att få, till exempel National Companys NC-100 (nederst till vänster). Frekvensdriften var ett problem, som åtgärdades med kalibratorer (K). Ovanpå NC-100 en NC-240D. Dessutom visas tidstypiska blanketter för redovisning av telegram, trafik och en blankett för nätstrukturen, alltså radiosambandets utseende samt pejlbäringar, en radiospanares huvudverktyg. Längst till höger står en telegrafnyckel som användes vid kommunikation med pejlingspersonalen.
SM0AOM
Well-Known Member
Det var inte bara frekvensdriften, utan även den mycket grova kalibreringen som var en svårighet. Mycket bättre än +/- 10-15 kc var svårt att få även på dyra mottagare. Som exempel har en HRO med "A-byrålådan" för 14-30 Mc c:a 40 kc/skaldel, proportionellt mindre för lägre frekvensband.
Då kom frekvensmetern BC-221 och dess släktingar in i bilden.
Med en sådan kunde man mäta upp frekvenser i hela HF-området med en noggrannhet av
+/- 500 cykler om användaren visste vad han gjorde.
Mottagarna på bilden; NC-100XA, NC-2-40D, BC-342 och förkrigs-HRO var ganska representativa. Dock saknas ett par andra "stapelvaror", Hammarlund Super-Pro SP-200 och Super-Pro kopian SRA MKL-940A. Båda var ganska vanliga inom signalspaningen.
Då kom frekvensmetern BC-221 och dess släktingar in i bilden.
Med en sådan kunde man mäta upp frekvenser i hela HF-området med en noggrannhet av
+/- 500 cykler om användaren visste vad han gjorde.
Mottagarna på bilden; NC-100XA, NC-2-40D, BC-342 och förkrigs-HRO var ganska representativa. Dock saknas ett par andra "stapelvaror", Hammarlund Super-Pro SP-200 och Super-Pro kopian SRA MKL-940A. Båda var ganska vanliga inom signalspaningen.
Lite att läsa om olika National mottagare https://www.radioblvd.com/NC100.htm
Hade en NC-2-40D hemma i Härnösand på 1980-talet som jag lånat från FRO.
Hade en NC-2-40D hemma i Härnösand på 1980-talet som jag lånat från FRO.
SM0AOM
Well-Known Member
National NC 2-40D, NC-100XA och HRO är väldigt nära släkt elektriskt. James Millen ansåg att endast plug-in spolar gav tillräckligt bra egenskaper hos en HF-mottagare, så när marknaden efterfrågade en mottagare med bandomkopplare så konstruerades "sliding coil catacomb", där en låda som innehåller alla spolar förskjuts i sidled över kontaktfjädrar så att ett band i taget kopplas in.
Jämfört med vanliga omkopplare ger det bra prestanda, men till ett pris.
Mycket få mottagare konstruerades enligt detta koncept. En ganska känd är Standard Radio SR25, och en annan den brittiska 1940-tals designen Kaysales LB-12-3, vilka båda tillverkades i mycket små serier. Skulle någon ha en bild av LB-12-3 vore jag väldigt tacksam.
NC-2-40D köptes primärt till regementena, som en form av reservradio för den "fasta radion", vilken även kunde användas för vanlig rundradiolyssning. FRA var med i denna anskaffning, men det är inte känt hur stor andel som gick dit.
Mottagaren var prismässigt tilltalande jämfört med de dyrare HRO och Hammarlund-mottagarna, och passade även in i beståndet, eftersom en hel del förkrigs NC-100XA redan fanns.
Jämfört med vanliga omkopplare ger det bra prestanda, men till ett pris.
Mycket få mottagare konstruerades enligt detta koncept. En ganska känd är Standard Radio SR25, och en annan den brittiska 1940-tals designen Kaysales LB-12-3, vilka båda tillverkades i mycket små serier. Skulle någon ha en bild av LB-12-3 vore jag väldigt tacksam.
NC-2-40D köptes primärt till regementena, som en form av reservradio för den "fasta radion", vilken även kunde användas för vanlig rundradiolyssning. FRA var med i denna anskaffning, men det är inte känt hur stor andel som gick dit.
Mottagaren var prismässigt tilltalande jämfört med de dyrare HRO och Hammarlund-mottagarna, och passade även in i beståndet, eftersom en hel del förkrigs NC-100XA redan fanns.
. Plus på monteringen av ST-450. Troligen omkring 1957?
SM0AOM
Well-Known Member
ST450 var en mycket bra sändare, den gick knappast att ha sönder även om
telegrafisten ansträngde sig. Bl.a. SM5WL och SM5RF hade varit inblandade i designen.
En av mina chefer på Televerket Radio (Olle Gerdes, sedermera radiodirektör) hade varit lärare på Sjöbefälsskolan och där utbildat telegrafisterna i radioteknik. Till skillnad mot en del andra fabrikat av samtida sändare var ST450 oöm och förlåtande genom att använda 813 med grafitanoder i PA-steg och modulator samt komponenter med rejäla dimensioner.
Dock var produkterna från SRT ganska dyra, så Televerket sökte efter alternativ.
Ett sådant blev MT250 och MT600 från SRA. Dessa var byggda med betydligt ömtåligare rör och hade även ett klent kraftaggregat.
Det blev mycket service på dem.
Sedan kom krav på SSB, och SRT tog fram storsäljarna ST1200, ST1400 och ST1600.
Alla dessa var bra och driftsäkra sändare, men tyvärr så slog sparivern till under 80-talet, och den svenskbyggda excitern i ST1600 ansågs för dyr. Ersättningen, ST1680, utvecklades i Danmark, och hade betydligt sämre prestanda när det gällde korttidsstabilitet och sidbandsbrus.
ST1680 blev dock inte långlivad.
Det var trevligt att ha med SRT att göra som kravställare och kund.
Ett stort kunnande fanns inom företaget, och man tog saker på allvar.
telegrafisten ansträngde sig. Bl.a. SM5WL och SM5RF hade varit inblandade i designen.
En av mina chefer på Televerket Radio (Olle Gerdes, sedermera radiodirektör) hade varit lärare på Sjöbefälsskolan och där utbildat telegrafisterna i radioteknik. Till skillnad mot en del andra fabrikat av samtida sändare var ST450 oöm och förlåtande genom att använda 813 med grafitanoder i PA-steg och modulator samt komponenter med rejäla dimensioner.
Dock var produkterna från SRT ganska dyra, så Televerket sökte efter alternativ.
Ett sådant blev MT250 och MT600 från SRA. Dessa var byggda med betydligt ömtåligare rör och hade även ett klent kraftaggregat.
Det blev mycket service på dem.
Sedan kom krav på SSB, och SRT tog fram storsäljarna ST1200, ST1400 och ST1600.
Alla dessa var bra och driftsäkra sändare, men tyvärr så slog sparivern till under 80-talet, och den svenskbyggda excitern i ST1600 ansågs för dyr. Ersättningen, ST1680, utvecklades i Danmark, och hade betydligt sämre prestanda när det gällde korttidsstabilitet och sidbandsbrus.
ST1680 blev dock inte långlivad.
Det var trevligt att ha med SRT att göra som kravställare och kund.
Ett stort kunnande fanns inom företaget, och man tog saker på allvar.
Last edited: