RUNDRADIO PÅ LÅNGVÅG MELLANVÅG OCH KORTVÅG

Ett sista försök att höra Asfaltstelegrafen sista kvällen,

Hittade denna i en låda här, varje dipol är 2520mm, så gissar för 28MHz då?

Ska jag plocka bort wiren och ersätta med längre annan tråd istället? Har rostfri 0,5mm tråd på rulle ärvd efter morfar.

Hur kritiskt är det vid RX på dessa frekvenser om det ska bli någorlunda bra?
En metod som ofta fungerar är att ordna en så lång antenn som möjligt genom att använda vad man har på ett annat sätt än vanligt.

En variant är att använda en dipolantenn för 80m. Antennen ansluts till mottagaren så att enbart koaxialkabelns skärm ansluts till mottagarens ingångskontakt.
Man utnyttjar då hela koaxialkabelns skärmstrumpa plus längden av halva dipolen som antenn.
I mitt fall ger det mig en tråd på drygt 35meter vilket brukar räcka bra för att lyssna på lägre frekvenser.
 
Det är inte något "argument", utan grundar sig i iakttagelser.
Jag tror mig veta något om saken, eftersom min XYL som har klassisk sångutbildning, älskar att höra sin egen röst,
och en ganska stor del av bekantskapskretsen vilken består av folk med "scenvana" också gör detta.

Om man har någon iakttagelseförmåga så observerar man tonfall och manér som skvallrar om detta.
Radioamatörer, ehuru överrepresenterade, är därför ingalunda unika i denna kategori.

Sedan blev min uppmärksamhet fäst på detta förhållande för över 30 år sedan, i den kommersiella lokalradions barndom,
när en av mina bekanta "konsultade" åt en nyetablerad sådan station.
Han tyckte att radiopratarna där var "jobbiga" av just denna anledning.
Något årtionde senare kom jag genom tillfälligheternas spel även att lära känna en person som byggde studioanläggningar och installerade sändare åt sådana stationer. Han lät undslippa sig att kategorin kunde vara "påfrestande", men att "kunden alltid hade rätt".

Det ligger sedan lite i sakens natur att de som försörjer sig på att prata och sjunga också gillar att höra sina egna röster.
Rösten har blivit ett verktyg och instrument för dem, och då behöver de uppskatta den själva för att publiken också
ska göra det.
 
Jag förstår inte karl Arnes argument att det är folk som älskar att höra sin egen röst, som håller på med radiosändningar.
Jag förstår inte detta heller, och jag anser att det är direkt felaktigt.

De som startar sådana sändningar gör det enligt mig, i huvudsak av tekniskt intresse. Jag började själv min radionbana med att bygga "piratsändare" för FM-bandet på 70-talet. Och enbart av tekniskt intresse. Som sedan ledde till att jag utbildade mig inom tele/elektronik. Något intresse av att höra min egen röst har jag inte. Varken då eller nu.
 
För att i någon mån återknyta till ämnet "sändare och antenner för mellanvåg" så kan jag tipsa om två artiklar som vi publicerade i ESR Resonans nr 1/2015.

Den första artikeln på sidan 21 är skriven av Ingvar SM7EYO och handlar om hur Hörby Rundradiostation kom till och hela dess historiska bakgrund och utveckling fram till nedläggningen.

Den andra artikeln börjar på sidan 36 är skriven av Bengt SM7EQL. Artikeln har rubriken Fältstyrkemätningar på 1179 kHz, förr och nu. Här går vi igenom hur vår första experimentsändare för 1179 kHz användes och några inledande experiment med en kort toppbelastad vertikal med upphöjda radialer. Sändaren upprättades nära den ursprungliga platsen där Karlsfält 10 kW sändaren som togs i bruk 1928 var belägen. Karlsfält var alltså föregångaren till den mycket större Hörby Rundradiostation några km nordost.

Projektet gick ut på att utifrån Kungliga Telegrafverkets Radiobyrås mätresultat från fältmätningarna som gjordes 1928 i samband med idriftagandet av Karlsfält-sändaren som underlag, mäta upp fältstyrkan från vår egen sändare längs samma mätsträckor och avstånd som 1928 för att se om det skulle gå att återverifiera de gamla mätningarna.

Dåtidens utrustning i form av en fältmätningsapparat och ramantenn monterad på Radiobyråns fältmätningsbil var mycket enkel men det fanns finurliga kalibreringsmetoder som tillsammans med särdeles duktiga radioingenjörer säkerställde en mycket hög noggrannhet fullt i klass med den mer moderna mätmottagaren från Rhode & Schwarz och de noga kalibrerade mätantenner med spårbarhet som vi använde.


Projektet var både spännande och lärorikt. :)
 
Jag förstår inte karl Arnes argument att det är folk som älskar att höra sin egen röst, som håller på med radiosändningar.
Verkar vara något helt taget ur luften i avsikt att göra saken i dålig dager.

För övrigt håller jag med KA i inlägget före mitt inlägg. En avsiktlig fördummning av folket.

P1 tycker jag oxo är det enda man kan lyssna på, att kalla P1 för statsradio, ja då vet man inte vad statskontrollerad media är, eller ens förnamnet på det.
De andra Fm programmen är bara skitprat och utfyllnadskallprat. Ger noll i hjärnan, förutom ökad dumhet.
Reklamkanalerna ännu värre.


SM4FPD
Jag lyssnar på P1 dagligen och brukar titta på nyheterna i SVT, så gott som allt övrigt i TV hoppar jag över, det finns vissa undantag tex Bonderøven, Antikrundan.
 
Det är inte något "argument", utan grundar sig i iakttagelser.
Jag tror mig veta något om saken, eftersom min XYL som har klassisk sångutbildning, älskar att höra sin egen röst,
och en ganska stor del av bekantskapskretsen vilken består av folk med "scenvana" också gör detta.

Om man har någon iakttagelseförmåga så observerar man tonfall och manér som skvallrar om detta.
Radioamatörer, ehuru överrepresenterade, är därför ingalunda unika i denna kategori.

Sedan blev min uppmärksamhet fäst på detta förhållande för över 30 år sedan, i den kommersiella lokalradions barndom,
när en av mina bekanta "konsultade" åt en nyetablerad sådan station.
Han tyckte att radiopratarna där var "jobbiga" av just denna anledning.
Något årtionde senare kom jag genom tillfälligheternas spel även att lära känna en person som byggde studioanläggningar och installerade sändare åt sådana stationer. Han lät undslippa sig att kategorin kunde vara "påfrestande", men att "kunden alltid hade rätt".

Det ligger sedan lite i sakens natur att de som försörjer sig på att prata och sjunga också gillar att höra sina egna röster.
Rösten har blivit ett verktyg och instrument för dem, och då behöver de uppskatta den själva för att publiken också
ska göra det.
Frågan är om någon annan vill höra XYL's röst :)
 
En mycket befogad fråga, men för husfridens skull får jag göra det vare sig jag vill eller inte... :)
 
För att i någon mån återknyta till ämnet "sändare och antenner för mellanvåg" så kan jag tipsa om två artiklar som vi publicerade i ESR Resonans nr 1/2015.

Den första artikeln på sidan 21 är skriven av Ingvar SM7EYO och handlar om hur Hörby Rundradiostation kom till och hela dess historiska bakgrund och utveckling fram till nedläggningen.

Den andra artikeln börjar på sidan 36 är skriven av Bengt SM7EQL. Artikeln har rubriken Fältstyrkemätningar på 1179 kHz, förr och nu. Här går vi igenom hur vår första experimentsändare för 1179 kHz användes och några inledande experiment med en kort toppbelastad vertikal med upphöjda radialer. Sändaren upprättades nära den ursprungliga platsen där Karlsfält 10 kW sändaren som togs i bruk 1928 var belägen. Karlsfält var alltså föregångaren till den mycket större Hörby Rundradiostation några km nordost.

Projektet gick ut på att utifrån Kungliga Telegrafverkets Radiobyrås mätresultat från fältmätningarna som gjordes 1928 i samband med idriftagandet av Karlsfält-sändaren som underlag, mäta upp fältstyrkan från vår egen sändare längs samma mätsträckor och avstånd som 1928 för att se om det skulle gå att återverifiera de gamla mätningarna.

Dåtidens utrustning i form av en fältmätningsapparat och ramantenn monterad på Radiobyråns fältmätningsbil var mycket enkel men det fanns finurliga kalibreringsmetoder som tillsammans med särdeles duktiga radioingenjörer säkerställde en mycket hög noggrannhet fullt i klass med den mer moderna mätmottagaren från Rhode & Schwarz och de noga kalibrerade mätantenner med spårbarhet som vi använde.


Projektet var både spännande och lärorikt. :)
Det finns lite trevliga ljudfiler från när ni körde Hörby, speciellt Parkalompolo var ju lite imponerande. https://dx.sm7eql.se/?cat=7
Spännande vågutbredning på dom låga banden
 
använde sådana.
När vi sökte om tillstånd för Hörby Mellanvåg 1179 kHz så gavs ungefär samma svar från PTS och myndigheterna som ges i dokumenten Asfalttelegrafen refererar till. Jag tror det var Anna på PTS som förklarade att tillstånd för rundradioradiosändningar med programinnehåll som var avsedda eller kunde tas emot utanför landets gränser behövde granskas och godkännas av Utrikesdepartementet av politiska skäl. Det var något om att de klassades som utlandssändningar och att man var mycket restriktiv på den punkten. Staten vill väl ha total kontroll ungefär som när den socialdemokratiska riksdagsledamoten Maj Britt Theorin 1987 förespråkade förbud mot privat innehav av parabolantenner så att invånarna i Sverige inte skulle kunna nås av information från utlandet. Det var ju tur att det förslaget inte gick igenom med tanke på att många radioamatörer redan då använde sådana.
Hej igen och tack Bengt för en logisk förklaring! Nu börjar vi komma närmare svaret på varför det är en sån enorm motvilja att skriva ut en licens.
Och det kanske är ett arv sen Olof Palme och Radio Nord tiden, vad vet jag. Att (S) Regeringen Andersson 2021 avslog förvånar mig idag inte ett skvatt. Med tanke på hur Socialdemokraterna alltid agerat i dessa frågor från Radio Nord tiden och framåt.

Det ska i alla fall bli oerhört intressant och se vad utfallet av min uppdaterade ansökan hos Parisa Liljestrand på Kulturdepartementet som dom löste ut den 9 Juni förra året. Skickade allt med rek. för att få ett kvitto på att dom har löst ut försändelsen. Och då får vi se om den Konservativa regeringen kan tänka sig att tänka lite mer liberalt vad gällande radiolagen.

I allafall så är jag nu inne på snart femte året med detta tugget om licens.
10 Oktober 2019 skickade jag in min första ansökan.
Det tog två månader att få en reaktion på att dom hade mottagit min ansökan.

I Norge, Danmark och Finland har dom löst detta smidigt med det välvilliga tänket att säga ja till dylika ansökningar.

//
Bilderna som fiinns på mitt Instagramkonto är på den gamla sändaren som har havererat.
Det kommer nya bilder inom kort på min nya Hercules.

//
Antennen var det frågor om:

Antennen matas med 100 meter lågförlust koaxialkabel av grövre modell tillverkat av Messi & Paulini, Italiensk lågförlustkabel som på 100 meter ger en förlust på långt under 1 db per 100 meter kabel på mellanvåg, och sändarantennen är en så kallad ”L-antenn”, 48,5 meter 1,5 kvadrats installationstråd, 24 meter är vertikal polarisation och de efterföljande 24,5 metrarna är horisontell polarisation dryga 20 meter över marken, vilket då blir en ¼ våglängd av 201 meter.

Ett upp-och-nedvänt L helt enkelt om ni förstår hur jag menar.

Till det har vi kopplat 16 stycken 50 meter långa jordplansledningar. Som just nu ligger under 70 cm snö(!)

Nu alltså totalt 800 meter jordplanstråd.

I matningspunkten har jag slagit ner ett kopparrör på en meters längd, och i änden på varje jordplanslina har jag sen slagit ner 25 cm kopparrör för att få en så bra jordning som möjligt.

Och med facit i hand efter snart 2 veckors sändande på kvälls och nattetid så verkar ju grejorna helt klart fungera.

//
Är igång lite nu efter att jag kommit hem från jobbet.

Om Moldova drar ur sladden så kör vi dom tre sista timmarna i kväll mellan 21-24 innan licensen löper ut.

Hoppas ni får god mottagning!
 
Det var en bra antenn du fått till. Sen blir det ju lite lättare att få till en rimligt effektiv antenn på den högre frekvensen 1494 kHz än på vår 1179 kHz. Vi hade bara 4 radialer men upphöjda ca 1 m över marken. Verkningsgraden ökar snabbt med ökat antal radialer och 16 st är en god kompromiss även om det skulle bli bättre med t ex 32 st eller fler. Vid ca 120 radialer 0,5 våglängder långa närmar man sig det teoretiska värdet och ytterligare radialer har allt mindre inverkan. Vid få radialer så kan man få en ganska märkbar ökning av verkningsgraden om de höjs upp över marken.

Du kan läsa mer om detta i ett välkänt papper av Brown, Lewis and Epstein, “Ground Systems as a Factor in Antenna Efficiency, Kurvorna bygger på praktiska försök och fältmätningar som utfördes 1937.

 
Tack för alla beskrivningar, både nutida och historiska, och för dokumentet.

EQL>Vid få radialer så kan man få en ganska märkbar ökning av verkningsgraden om de höjs upp över marken
Jag tror jag har frågat detta tidigare men minnet (som så mycket annat) sviker mig. Skulle du kunna ge en kort beskrivning av varför det är så?
 
Det handlar om att minimera markförlusterna närmast antennen där strömkoncentrationen blir som störst. Man kan påverka verkningsgraden i en vertikalantenn på flera sätt, många korta radialer på marken är generellt sett bättre än några få långa. Genom att höja upp radialerna så minskar markförlusterna då en allt mindre del av strömmen tvingas igenom marken som vi vet har en hög resistans jämfört med en koppartråd. Om en antenn monteras högt blir förlusterna låga och om delar av antennen grävs ner i marken blir det sämre. Grävs hela antennen ner så blir det tämligen kass.

En tänkt optimal vertikalantenn kan realiseras i teorin om man använder en "oändligt stor" kopparplåt som jordskärm. I praktiken blir det dyrt så man får kompromissa på olika sätt.

Rudi N6LF har gjort en hel del experiment med sk eleverade radialer på både 80 m och 160 m. Jag vill minnas att han i ett försök kom fram till att fyra eleverade radialer på någon meters höjd över marken gav samma fältstyrka som 50-60 radialer som låg direkt på marken.

Själva injusteringen av en antenn med t ex fyra eleverade radialer är lite trickig då det är viktigt att strömmarna i två motstående radialer tar ut varandra, dvs är lika stora. I vår 1179 kHz antenn så gjordes inmmätningen så att radialerna justerades parvis som en lågt hängande dipol till resonans dvs där impedansen var helt resistiv. Först det ena paret och sedan det andra paret. Sändaren anslöts till radialerna konfigurerade som dipoler och strömmen mättes i respektive radial med en strömprob. Dessa strömmar skall vara lika stora vilket de kan bli om man använder en strömdrossel i matningspunkten så att koaxialkabeln inte inverkar.

Radialnätet var sedan injusterat och kopplades in till antennmatningens jordpunkt. Sista justeringen av antennen gjordes genom att justera längden på de fyra topptrådarna, som alla hölls lika långa, tills antennen kom i resonans på 1179 kHz. Impedansen hamnade i häradet 6-7 ohm resistivt vill jag minnas och det var nära de simulerade värdena. En ATU med väl tilltagen spole användes för att anpassa 6 ohm till 50 ohm. Då antennhöjden bara var 15 m och de fyra topptrådarna lutade nedåt som inverterade V så blev verkningsgraden mycket låg men det var den kompromissen vi gjorde. En del förluster hamnar i ATU och en del i antennen.

I en mätning där vi jämförde antennen med fyra eleverade radialer och samma radialer nedsläppta på marken noterade vi en skillnad i signalstyrkan på ca 2 dB mätt remote på min SDR-radio i Lund. Avstånd 36 km från sändaren i Karlsfält. Så det stod helt klart att de eleverade radialerna var märkbart bättre än bara trådar på marken.

N6LF har jobbat med optimering av radialnät i många år och hans artikelserie är helt klart läsvärd.

 
Last edited:
Den tidigare nämnde N6LF har skrivit åtskilligt om saken här:


och det finns skrivet i Ham Radio Magazine 5/1977 om just avvägningen mellan radialer och eleverat jordnät samt
"ground screen".

https://www.worldradiohistory.com/Archive-DX/Ham Radio/70s/Ham-Radio-197705.pdf sidan 22.

På 90-talet designade jag ett par sändarantenner för 518 kHz NAVTEX och där användes olika realiseringar.
Fältstyrkemätningar visade endast små skillnader mellan dem, sannolikt därför att markens elektriska egenskaper långt utanför
kanten av jordsystemet har ett stort inflytande vilket bestämmer helheten.

Minns också att den färgstarke Bob Nash diskuterade saken i sitt inbjudna föredrag om VLF-antenner på HF07, och där framhölls
det att man som systemkonstruktör hade ett ganska litet inflytande över hur resultatet blir, så länge som man undviker strömförträngningar i förlustbehäftade material som jorden. När returströmmarna distribueras ut över många punkter vinner man
mycket i verkningsgrad, och det är det som gjorde Alexandersons multipelavstämda antenn överlägsen.
 
Bra hörbarhet här också, om vi skall prata dBm så hyfsat stadigt på -85 dBm men endast -115 dBm i brus på min stegmatade dipol i skogen vid min remotestation.
 
I Bergsghamra är det svårt med S9 i störnivå från diverse julbelysning.
Kan höra att någon finns där.
 
Back
Top