G5RV - V-dipol, riktverkan, vinklar mm?

G5RV måste väl vara en anropsignal som konstruktörern av denna antenntyp hade, eller?
en respekterad antennexpert? Eller dumdristig lycksökare som råkade bygga en antenn som han ansåg funkar?

SM6APQ skrev:
Kanske får en del personer en tankeställare och fattar vad dom är utsatta för när det gäller antennprodukter från de "stora" försäljningsställena i Sverige.

Så jag inser inte vad stora försäljningställen har med saken att göra?
Vilka säljer G5RV- byggsatser och lurar kunder i stora antal?
Hr på SRS finns ingen redovisning i bokförinen som visar antal sålda sådana atenner, ej eller bredbandsantenner eller andra antenner som anses skräp.
Faktum är att på fem år är det kanske sålt 3 st G5RV byggsatser.
Någon balun är inte såld på flera år.
Att läsa sig till sådana slutsatser går inte trots att bolgagets bokföring är offentlig.
Däremot att tro, tycka, höra myter, ha föreställningar etc.

Jag tror att man måste veta innan man skriver och beskyller.

Däremot har jag lärt mig enormt mycket av att en gång i tiden ha blivit "lurad" att prova en sådan antenn. Det är 40 år sedan. Lärdomen hoppas jag att många andra kan dra.
HF i chassit så jag brände mig på de metalliska PLATE och TUNE-knapparna.
Min åsikt om antennen är därmed klar, jag rekommenderar den inte.

Däremot är jag av den ödmjuka typen, och respekterar de som säger sig vara nöjda med G5RV, och som får massor av bra radiokontakter. Och hos vilka den får plats gör bra jobb.
Någon riktig undersökning som med vetenskap, och inte tro, myter, företsällningar etc visar något rovärdigt fakta har jag aldrig sett. Kanske finns sådant, och då är frågan hur många dB förlorar man på skitantennen?

Eller är den en dipol som vanligt?

Ingen antenn är den sista någon använder. Brukar jag säga, och menar att man utvecklas, lär sig provar.


Just nu på P1 om 60 W lampan


de
SM4FPD
 
Louis Varney, G5RV, var en mycket erfaren radioingenjör som verkade inom Marconibolagets avdelning för internationella projekt hela sitt yrkesliv.
Den antenn som fått hans signal som beteckning tillhör den stora dipolfamiljen, och har inga "magiska egenskaper".

Varneys antennkonstruktion var härledd av behovet av att få en antenn med fungerande egenskaper primärt på hans favoritband 14 MHz som även skulle få plats i en typisk brittisk villaträdgård.

Han valde 3/2 våglängder på 14 MHz som utgångspunkt. Det visade sig dessutom att det gick att få antennen att "dra" på andra amatörband med dåtidens (1946) linkkopplade eller pi-filterförsedda sändare.

Gör man sig besväret att läsa hans originalartikel i RSGB Bulletin juli 1958
http://www.k6mhe.com/n7ws/G5RV.PDF
så finner man att det förordas att använda avstämda "stegmatare" + linkkopplad ATU, och att kombinationen stege + 75 ohm "koax" var en kompromiss som fungerade nöjaktigt på 20 m + något ytterligare band.

De som får dåliga resultat med G5RV-antennen har vanligen inte insett dess begränsningar, och lever i tron att antennen är någon form av "bredbandsantenn".
Det är den definitivt inte.

Ett annat "hatobjekt", W3DZZ, tillhör också dipolfamiljen. Dess ganska dåliga rykte kommer nog främst av att det såldes sådana som hade klent dimensionerade "traps" med höga förluster, och att många satte upp sådana för lågt, så att dess ganska smala resonanser flyttades utanför amatörbanden.

Den som bygger en W3DZZ enligt originalbeskrivningen i QST 3/1955, och sedan monterar den minst 1/4 våglängd över marken på 80 m får en antenn vars inre förluster kan försummas jämfört med förlusterna i omgivningen.

Moderna studier visar att amatörantenner, förmodligen en majoritet, som används på 80 m sitter så lågt över hårdgjorda markytor och omgivande vegetation att deras förluster kommer att uppgå till minst 50%, kanske uppåt 80 %. Finns det sedan ytterligare förluster i klena matarledningar med höga SWR blir kanske den utstrålade effekten reducerad med totalt över 10 dB jämfört med ett förlustfritt dipolantennsystem.

Förlusterna i omgivningen dominerar sannolikt inom de flesta antenner för de lägre banden som amatörer kan sätta upp.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Hej,

Läser med god behållning igenom även denna tråd.

Har använt min G5RV (från Radioworks) nu i flera år och med subjektiva mått goda resultat på i stort alla band (monterad ca 12m över marken).

Just att G5RV är en multibandsantenn och att den faktiskt matas med koax är en fördel för mina förhållanden.

Det har sagts åtskilliga gånger att en multibandsantenn är en kompromiss och därom är vi nog alla eniga.

Har läs flera betraktelser av G5RV under åren bl.a. denna, G5RV Multiband Antenna, och skulle gärna höra om den innehåller några direkt felaktigheter.

Kan inte riktigt heller se varför branchens kommerciella aktörer förtjänar den känga de fått.
Min antenn var snyggt förpackad, rimligt välkonstruerad och och har levererat uppskattade QSOn.
Kommer under hösten plocka ned G5RVn för att istället prova en Carolina Windom från samma leverantör.

Har också ide om att bygga någon kolinjär trådantenn för t.ex 17m.

Bästa Hälsningar

/Jonas
SA0ABA
 
FPD skrev: "Någon riktig undersökning som med vetenskap, och inte tro, myter, företsällningar etc visar något trovärdigt fakta har jag aldrig sett. Kanske finns sådant, och då är frågan hur många dB förlorar man på skitantennen? Eller är den en dipol som vanligt?"
----

Som komplement till AOM m fl men sett ur en mer användarmässig synvinkel.

Det finns många antennteoretiker som benat ut detta i otaliga artiklar. Kruxet med antenner generellt är att en och samma fysiska dipol kommer att uppvisa vitt skilda egenskaper beroende på hur och var den spänns upp.

Omgivningens påverkan är mycket stor. Detta får till följd att impedansen i matningspunkten varierar inom stora områden liksom resonansfrekvensen påverkas av t ex antennhöjden och omgivningen i övrigt.

En enkel 1/2-vågsdipol för t ex 80 m kan därför fungera utmärkt hos en amatör och inte fungera alls hos en annan. SVF 1:1 hos den ene och SVF 3:1 hos den andre. Trots exakt samma mått på dipolen men på olika platser mellan olika träd etc. Lägg sedan till inverkan av koaxialkabelns längd som kan vara såväl gynnsam som ogynnsam när det gäller transformering av matningspunktens impedans till sändaren. Allt detta känner du givetvis till och du har liksom jag mixtrat tillräckligt mycket med antenner för att inse att verkligheten kan vara oerhört komplicerad och oförutsägbar.

Om vi nu tar G5RV-antennen som exempel så är den tänkt att fungera någorlunda bra på alla (många) band. Genom att välja en lämplig längd på antennelementet och utföra matarledningen som en kombination av impedanstransformator och just matarledning så går det i teorin att påvisa en del egenskaper som kan tyckas vara bra kompromisser. Detta är dock egenskaper som svårligen kan nås i praktiken. Beroende på omgivningens inverkan så blir projektet med att få lågt SVF och låga förluster i antennsystemet en övermänsklig uppgift.

Det som ställer till mest trassel i G5RV-antennsystemet är allt utom själva antennelementet. Om man ersätter matarledningen (bandkabel/stege och koaxialkabeln) med antingen 300/450 ohms bandkabel eller en öppen 600 stege vid längre avstånd mellan antenn och sändare så är det inte längre någon G5RV-antenn utan ett effektivt antennsystem som i princip blir helt förlustfritt och som tillsammans med t ex en enkel antenn-tuner på en bit bräda a la Tore SM7CBS koncept ger maximal prestanda. Faktum är att det inte går att tillverka någon mer effektiv antenn en en sådan. Hur skulle den i så fall se ut?

Vill man förstå hela teorin bakom dipolen med stegmatare så kan man finna många detaljerade beskrivningar i böckerna från 1930- och 40-talen.

Jag skulle vilja påstå att samtliga som köper en G5RV-antenn gör det baserat på någon annan amatör låtit lura sig eller på grundval av hur annonserna är utformade. Klart som korvspad att en nybörjare köper den bästa G5RV-antennen om det står så. För visst måste man väl förutsätta att de seriösa amatörradiofirmorna för vederhäftiga produkter.

Fler av oss, även du Roy borde bli tydligare och hjälpa nybörjare såväl som de mer erfarna amatörerna att välja bort sådana antenner som enbart kommer att ställa till problem för användaren och där användaren inte har en sportslig chans att vare sig förstå hur de fungerar eller bedöma om impedanserna blivit sådana att förlusterna på ett eller flera band blir extrema. Förluster på 3-10 dB kan man lätt få, särskilt på de högre frekvensbanden om man använder t ex en relativt lång bit RG58 kabel. Det som spökar här är additionsförlusterna och missanpassningen mellan bandkabel och koaxialkabel som APQ nämnde.

Jonas ABA liksom många andra före honom är helnöjda med sin G5RV och Jonas skriver själv att det är en kompromissantenn som ger subjektivt goda resultat. Det är säkert så, och så länge man inte kan avgöra om förlusterna är 2 eller 10 dB på något band så är allt frid och fröjd.

Tipset till Jonas är att skippa Carolina Windom och i stället hänga upp en tråddipol och mata denna med en öppen stege eller 450 ohms bandkabel. Då får han ett antennsystem som täcker alla frekvenser som som dessutom har låga förluster. Är det inte bra nog?

/Bengt
 
Last edited:
Men någon gång under senare år, kanske de sista 10 - 15 åren, har det börjat talas om den "vertikala delen av antennen" G5RV:en. Dvs man försvarar RF-feedback på mataren med att den "egentligen" har en vertikal del, som "skall" stråla.
Vad tror vi om detta? Att så sker är vi nog alla ganska eniga om, i varje fall på vissa frekvenser och längder på mataren. Försök med extra strömbalun har genom tiderna gjorts.

G5RV som sagt redan 1946, och då var väl inte vare sig 27 MHz eller 27 MHz folk påtänkta. Och Louis var nog inte dum.

Antennen är därmed inte ett 27 MHz problem.

Den första G5RV såg jag vid 15 års ålder, dvs omkring 1965, var själv ej radioamatör och hade aldrig sett en så fin radio som ägaren hade, en TS-510.
Han hade satt upp den med änden utanför fönstret, och andra änden på andra sidan en väg.
Matarkabeln, med stege balun och koax var dragna några decimeter under tråden och längs hela ena benet. Och in i fönstret där antennen började.
Jag visste ju inget och han var ju radioamatör, vilka då var otroligt duktiga på den tiden, så det var bara att beundra.
Han var eleketriker, och såg nog trådarna, bandkabeln och koaxen som 220 Volts ledning. Idag inser man att det saknades symmetri som är viktig, inte minst idag för att få bort störningar som kommer in på matarledningen.
Huruvida han fick något QSO förtäljer inte storyn, men TVI blev det säkert.

Höjden över marken, förlusterna från marken etc som du nämner Karl Arne, gäller ju alla dipoler även de som är noggrant avstämda. Så här kan vi låta G5RV ligga i samma fack. Dvs som en maskvärmare.
Vi mäter ju signalstyrka i dB över S9 och därmed ser vi ju inte förluster på kanske 50 procent, dvs 6 dB, som så illa.


Tråden handlade ju lite om riktverkan.
Många tycker det är konstigt att en dipol inte har nämnvärd riktverkan. I alla fall inte 2 x 19,5 meter 5 - 20 meter över marken och på 3750 kHz.
Jag brukar säga att antennen "ligger på marken".
Tänk dig ett lysrör, i fri rymd, dvs mycket högt, det lyseri inte åt två håll, i ändarnas riktning.
Lägg lysröret på marken då, på diskbänken i köket. Nu lyser lysröret en rund fin yta i taket. Rundstrålande. RYMDVÅG.
Men inget ljus mot köksbordet där du försöker läsa tidningen, ingen "markvåg" från diskbänken till köksbordet, och till Nya Värmlands Tidningen.
Är nu diskbänken skitig, motsvarar detta större markförluster, och suger upp en del av ljuset, och taket belyses mindre bra, men fortfarande rundstrålande.
Lyfter vi upp lysröret en bit händer saker, men då om det vore en antenn så handlar det om mycket högt innan något sker. Kanske en halvbölge, och då på 14 - 28 MHz (2 x 5 till 2 x 5 meter lång dipol) kan vi kanske tala om riktverkan.
En liknelse som kan få en nybbörjare att inse lite om vad som händer, att gå vidare i kunskapen med.

W3DZZ jo samma sak, ett enkelt sätt att få den att gå på fler frekvenser.
Att man kallade W3DZZ för luftkyld konstantenn bidrog kanske till att förpassa den till soptunnan som den idag verkar ligga i. Eller var det tvärs om? Hade W3DZZ så stora förluster att den därför kallades för luftkyld konstantenn?
W3DZZ är ju inget annat än en dipolformad spärrkretsantenn, för 3,7 och 7 MHz, som kanske går att få QSO med på andra band.

Spärrskretsantenner som 12AVQ, 14AVQ etc har aldrig fått så mycket skit. Konstigt trots att de ofta ger mer störningar TVI etc.


Trots allt så har alla de här "fantastiska" antennerna ändå betydd otroligt mycket, faktistk ändå positivt för hobbyn.
Alla har ju inte plats för flera dipoler med tefonisolatorer och allt minsta förlsutmaterial.
Kunskap i alla riktningar som är mycket värdefullt.
Att det såldes, eller kanske säljs byggsatser, till dylika antenner beror på att någon, åtminstone förr ville köpa och sllippa bygga och köpa lösvirke.
Däremot händer det att någon vill ha en likadan antenn som kompisen som ju kör så mycket radio. ja vad skall nybörjaren göra annars?
Köpa en Rothammel bok och använda de första åren med att studera antenner.
Nej den är för dyr, mer än 50 kr får böcker inte kosta.


de
SM4FPD
 
>>>Trots allt så har alla de här "fantastiska" antennerna ändå betydd otroligt mycket, faktistk ändå positivt för hobbyn.
----

Utan G5RV och W3DZZ hade vi kanske inte haft anledning att diskutera antenner i teori och praktik som vi gör nu. De som följer diskussionen blir kanske nyfikna på vilket läger som har mest rätt och börjar studera ämnet på egen hand. Andra inser att det finns bra och dåliga antenner vilket underlättar deras val när det gäller att köpa en antenn eller tillverka en egen själv. Bra eller hur?

/Bengt
 
Last edited:
Det som jag vill trycka på är att man måste angripa själva källorna till förlusterna i ett antennsystem.

Markförlusterna angrips genom att sätta antennen så högt så att markens inverkan på matningsimpedansen börjar försvinna, och matningsförlusterna genom att använda matarledningar med låga förluster, så att additionsförlusterna genom höga SWR blir motsvarande låga. Då kan man kosta på sig både en lång matarledning och en ATU.

Vad beträffar den vertikala delen av en G5RV så kan den inte stråla något så länge strömmarna i antennhalvorna är exakt lika och motriktade, dvs det råder både amplitud- och fasbalans.

Tyvärr är det nästan omöjligt att få till perfekt balans i praktiken, men man kan börja försumma bidragen från matarledningen när beloppen av obalanserna underskrider c:a 10% (-20 dB).
Det är bra att sträva efter balans, eftersom man både får ett mer förutsägbart strålningsdiagram och mindre förluster när ovidkommande strömmar inte flyter i antennens omgivning.

När det är mycket stora SWR på en oskärmad matarledning kan man få ökad påverkan från ledningen som inte är "strålning", utan i stället induktion och influens.

Ifall t.ex. radioapparater och andra ledningar finns inom någon meters avstånd från en i övrigt helt balanserad matarledning kan det uppstå rent magnetisk eller elektrostatisk koppling mellan ström/spänningsbukar i matarledningen och omgivningen.

Balansen i ledningen är då inte tillräckligt villkor för att helt undertrycka kopplingen från närfälten, som dessutom kan påverkas påtagligt av bara några centimeters förflyttning.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Diskussioner om G5RV-antennen på Internet brukar tyvärr ofta spåra ur, ofta på ett tidigt stadium. Somliga inlägg ger nästan uppfattningen att G5RV-antennen representerar något hemskt och avskyvärt - något som en "riktig amatör" inte bör ta i ens med tång -- användare av antennen utmålas som okunniga dumhuvuden eller i bästa fall som offer för giriga antenntillverkare. Andra gånger hypas G5RV-antennen som Lösningen På Alla Antennproblem och man lovas "Fabulous DX" till facila priser i storleksordningen hundratals dollar. Vad ska man tro? Som vanligt ligger nog sanningen någonstans mellan extremlägena.

För att ringa in det områd där sanningen om G5RV-antennen kan tänkas ligga kan man skärskåda dess två huvuddelar: strålaren eller "radiatorn", en ca 31 m tråd -- samt matarledningen , två kaskadkopplade stumpar av transmissionsledning. Det är allt - vad man själv måste bidra med är en avstämmare (ATU) nere vid sändaren - att en sådan behövs påpekar Louis Varney G5RV själv i sin originalartikel om antennen.

Så -- finns det något misstänkt med en mittmatad ca. 31 m lång tråd? Duger den som strålare på amatörbanden 80, 40, 20 osv? Jag kan inte någonstans finna annat än att en sådan tråd borde duga bra där så länge den inte hängs upp på tok för låg höjd, säg lägre än 5 m!

Vad kan man säga om matningsledningen? Finns det något otekniskt eller allmänt misstänkt i att använda två kaskadkopplade transmissionsledningar med olika impedans som impedanstransformator mellan antenn och sändare? Nej, det gör det inte - den metoden är etablerad teknik sedan länge, men är kanske inte så känd eller populär (kanske för att man måste använda litet ingenjörsmatematik för att dimensionera mataren?).

Ett grundkrav på en matarledning är att den inte har allt för höga förluster på de frekvensband där den ska användas. Vad menar jag då med "alltför höga förluster"? Jag hugger till: "3 dB - ca. en halv S-enhet" -- helt försumbart för att få förbindelse för ett vardags-QSO, men börjar bli kritiskt i en pile-up (3 dB förluster i en matarledning innebär att halva uteffekten går åt där).

I G5RV-antennen är den övre stumpen en lågförlustledning (450 eller 600 ohm) som bidrar obetydligt till förlusterna, medan den undre delen är en 52 ohms koaxialkabe med en typisk grunddämpning av ca 1.5 dB/100 ft vid 14 MHz (gäller RG58). Om ståendevågförhållandet SWR på koaxdelen är större än 1.0 ökar förlusterna utöver grunddämpningen, man får tillsatsförluster som beror av stumpens längd och SWR. Det är frestande att lägga in en bild här, den är enkel att ta fram med ett simuleringsprogram, men det finns redan många som har publicerat bra sådana bildern - jag vill rekommendera adressen Feeding a G5RV där VK1OD/Owen Duffy publicerar trovärdiga beräkningar av matarförlusterna för en typisk lågt hängande G5RV-antenn i inverted V-konfig över "normal" jord (mitten på 10 m höjd, ändarna på 4 m höjd). Owen varierar kvaliteten på koaxstumpen (15 m längd) från RG6, RG213 och RG58 till "zip-cord" (vanlig lampsladd med PVC-isolering). Han förutsätter också en enkel LC- ATU vid sändaren. VK1OD-s studie visar att om man använder RG6 eller RG213 klarar antennen "3 dB-villkoret" gott och väl, RG58C/U är litet tveksam medan "zip-cord" är mycket dålig, i synnerhet vid höga frekvenser.

Owen är en erfaren man och jag har stor respekt för hans kompetens - hans artikel ovan rekommenderas även av salig W4RNL i artiklarna http://www.cebik.com/content/a10/wire/g5rv.html , http://www.cebik.com/content/a10/wire/g5rv2.html och http://www.cebik.com/content/a10/wire/g5rv3.html

Sajten www.cebik.com kräver inloggning (kostar inget) och följer man instruktionerna fixar man lösenord på några minuter.

En slutlig fråga: "År G5RV-antennen användbar" - ja, det tycker jag. Bygger man den med lågförlust koax och placerar den högt och fritt kan man säkert nå hyggliga resultat. Men den är ingen "höjdare" --en 2 x15,5 m dipol matad med öppen stege är litet effektivare!

Avslutningsvis vill jag nämna att Louis Varney/G5RV var en mycket försynt och vänlig gentleman och yrkesman av "den gamla skolan" (född 1911) - att söka patent eller få ekonomisk vinning av sin antennkonstruktion var honom helt främmande, men han var helt klart stolt över sin antennkonstruktion när den publicerades 1958 i RSGB Bulletin. Man må begrunda att när han utvecklade sin antenn fanns det inga räknedosor eller antennsimuleringsprogram - det skulle gå mer än 25 år innan "Eznec-1" kom ut på marknaden - och Louis Varneys grunder för bedömning av sin konstruktion var säkerligen mycket mer primitiva än vad vi har numera. Att sedan olika antennmånglare har kapat hans "varumärke" rår han ju inte för. Det finns gott om information om Louis Varney på Internet - försök t.ex. med Chelmsford Amateur Radio Society, G5RV Memorial Page !

73 //JanneG SM0AQW
 
Last edited:
Janne de APQ.
Hej. Har du läst WalterMaxwells artikel i Reflections om G5RV?
Jag är nog böjd att hålla med Walters kommentarer. Jag tycker nog att G5RV är en "onödig" antenn. Har man utrymmet 31 m mellan två upphängningspunkter får man ett betydligt effektivare system om man matar de 31 meterna på mitten med en öppen stege e d.
Tyvärr vet jag många amatörer som de facto har ett betydligt större utrymme och med lätthet kunde spänna upp 2 x 20 m vilket hade varit betydligt fördelaktigare för 3.5-MHz bandet.
Om du läser Walters artikel så går han till angrepp mot alla de myter som omger antennen; t ex att den 10 m långa bandkabeln ingår i radiatorn, den "mystiska" kombinationen, bandkabel + koax o s v.

SM6ENG har också genom NEC tagit ut det SVF som uppstår i koaxialkabeln. Katastrofalt med undantag av 14-MHz.

73
Bengt SM6APQ
 
Tack för redogörelsen Janne. Intressant läsning på VK1OD:s sida. Några av slutsatserna man kan dra är att kombinationen "lång RG58" och de högre frekvensbanden är olycklig och kan ge höga förluster uppemot 10 dB, additionsförlust + grunddämpning inräknad.

På lägre band kan man förvänta sig att tappa två, tre, fyra dB eller så. Inget som märks vid lokala förbindelser och kanske inte heller i samband med DX-trafik. Marginalerna är i regel tillräckligt stora i nio av tio fall.

Som jag läser VK1OD:s analys så baserar den sig på en simulering av en typisk antenninstallation som den kan tänkas se ut hos någon amatör. Minimum loss i antennsystemet stämmer ganska väl överens med amatörbanden.

Frågan är om det går att förutsätta att dessa minima verkligen hamnar på samma ställen i verkliga installationer. Antennen kommer ovillkorligen att påverkas av omgivningen såsom närheten till andra antenner, stolpar, hängrännor m m. Matningsimpedansen och resonansfrekvensen i en vanlig koax-matad 1/2-vågsdipol kan ju bete sig väldigt olika och ge SVF 1:1 på ena stället och kanske 3:1 på något annat ställe. På höga frekvenser blir detta kritiskt och det är lätt att SVF far iväg.

Man skulle kunna tänka sig att man lätt råkar hamna högt upp på pucklarna i en verklig installation. Jag ser just nu ingen enkel möjlighet att verifiera hur nära de teoretiska "resonansfrekvenserna" man hamnat på respektive band.

Hur kan man hantera frågeställningar som dessa?

/Bengt
 
Till Bengt -6APQ:
jo -- jag har läst W2DU:s "Reflections II" -- jag har t.om. recenserat den i QTC på den tiden jag tyckte det var roligt att skriva där. Det är alltid uppiggande att läsa W2DU-s skrifter även om man inte alltid kan hålla med honom. Hans ordval och den ilska man anar bakom orden är kul, men blir litet tröttsamt i längden.

Det bästa avsnittet i boken tycker jag är hans lista med 28 punkter i avsnitt 2.2 och avsnitten som ger konkreta råd för att undvika problem. Hans teoretiska reonemang, t.ex. om effekttransport på transmissionsledningar, verkar ibland litet underliga. Det finns delar av boken som är tråkiga eller på gränsen till obegripliga, t.ex. resonemanget om "non-dissipative resistance" (se Appendix 10 i boken) . Han har en del fixa idéer om konjugatanpassning och egenskaperna hos högeffekt slutsteg som jag inte håller med om alls.

Hans analys av G5RV verkar korrekt vad jag kan se i en hast - han nämner att förlusterna i koaxdelen av matarledningen kan bli höga, men ger inga konkreta data. Hans påpekande att man kan ta bort koaxdelen helt och använda stege hela vägen till tunern är ju riktigt, men "då är det ju ingen G5RV längre" som sagt. Jag har inte sett Bertil/_6ENG:s analys av G5RV matning - du säger "katastrofalt" hög dämpning -- hur många dB är det och hur stämmer det med VK1OD-s prognoser?.

Off topic: ett intressant faktum om W2DU är han spelade kontrabas i Alvino Rey-s stora swingband i slutet på 40-talet. Alvino Reys band är kanske mest känt för sin Hawaiimusik i storbandstappning ("USA-s Yngve Stoor") men de spelade också mer ordinär swingmusik - dock utan att komma upp i samma klass som t.ex. Woody Herman, Stan Kenton och bröderna Dorsey (tycker an gammal bastrombonist)I

Till Bengt -7EQL
Du tar upp en viktig sak: nyttan av toleransanalys vid konstruktion av antenner som ska användas på flera band (jag säger inte "multibandantenner" för det finns kanske de som går i taket när de läser ordet).

Många antennidéer som verkar bra på papperet eller i Eznec fungerar dåligt i praktiken därför att konstruktionen är känslig för omgivningen och/eller komponentvariationer - att använda annan trådtjocklek och trådisolation än den som specas i "receptet" medför direkt problem med antenner som FD4 och G5RV. Antennhöjden påverkar impedanser och resonansfrekvenser och alla ledande föremål i närheten stör, hängrännor, kraftledningar, elinstallationen i huset.

Det är klokt att skynda långsamt när man konstruerar, vara litet ingenjörsmässig: variera parametrarna och studera hur nyckelegenskaperna påverkas - göra en "sensitivity analysis for robust design". Ibland är en önskad egenskap hos en antenn (ett front-to-back, en resonansfrekvens etc) beroende av differensen mellan två stora tal - varierar ett eller båda av de stora talen kommer ju skillnaden att fluktuera kraftigt! Denna varning gäller ju också när man simulerar en konstruktion - man bör variera segmentering, antennhöjd, tråddiameter osv så att man får bra "feeling" för hur robust konstruktionen egentligen är och hålla ögonen på resultatet av "Average Gain Test" (AGT). AGT är en viktig varningsklocka när segmenteringen är tokig eller när modellen kan ge numerisk ostabilitet (vassa hörn, olämplig segmentering, osymmetrier). Mitt bästa råd till de som vill lära sig mer om simulering är att studera vad LB Cebik skrivit!

73 //JanneG SM0AQW
 
AQW skrev; "Det är klokt att skynda långsamt när man konstruerar, vara litet ingenjörsmässig: variera parametrarna och studera hur nyckelegenskaperna påverkas - göra en "sensitivity analysis for robust design".
---

Det sammanfattar vad jag avsåg med mina funderingar. En liknelse som passar in här är t ex Monte Carlo analys av filter eller andra kretsar. Att designa ett skarpt filter i datorn är "lätt" medan det ofta kan vara "omöjligt" att serietillverka ett sådant om man inte undersöker hur de normala toleranserna inverkar. För att få rätt på filterflankerna och uppfylla kravspecifikationen kan det i "känsliga konstruktioner" krävas handpåläggning, experimentellt utbyte av kondensatorer och ibland trollstav. Ändå måste en viss procent kasseras eftersom de tar för lång tid att trimma.

Förutom G5RV-antennen finns det flera andra antenner/antennsystem som bygger på en konstruktion som bevisligen fungerar i teorin men som är svår att få att fungera i praktiken. I grund och botten behöver det inte vara en dålig design för det. Särskilt inte för den som har tillgång till mätinstrument och som kan tolka de uppmätta mätresultaten samt kompensera för dessa på något sinnrikt sätt. Antingen genom förnyade simuleringar för att utröna nya mått eller fysiskt genom cut and try metoden.

En klar fördel med G5RV-antennen kan vara det ABA nämner, nämligen att den matas med koax och som då är lättare att trixa igenom ett hål i fönsterkarmen eller förlägga på ett estetiskt tilltalande sätt om den måste gå igenom en hel lägenhet. XYL kanske inte tilltalas av öppen stege på keramiska avbärare i finrummet.

Å andra sidan så kanske en vanlig stegmatad dipol som avslutas men några få meter RG213-kabel fram till den inbyggda tunern i transceivern alt extern tuner är väl så bra eller t o m bättre än en G5RV-antenn. VK1OD redogör ju för några sådana alternativ och som ger väldigt låga tilläggsförluster.

/Bengt
 
Last edited:
Är det helt enkelt så att alltför många amatörer har för dåliga kunskaper för att
kunna tänka ingenjörsmässigt?

Det "bokstavstroende" på simuleringar och skolboksformler som ofta möter en när antenner diskuteras, får i alla fall mig att fundera i sådana banor.
Flera som jag råkat på har ytterst diffusa begrepp om energilagring och hur Q i olika delar av ett antennsystem påverkar helheten, t.ex. hur mycket eller lite längderna på ett radialsystem påverkar resonansfrekvensen hos en starkt förkortad vertikalantenn.

I synnerhet när det gäller antenner som är monterade så att de påverkas av omgivningarna är det ju en odiskutabel sanning bland ingenjörer att beräkningar
bara kan ge ingångsvärden och första ordningens approximationer, och att det blir tvunget att göra mätningar och justeringar i fält innan man är klar.

Undantagen, resistivt lastade antenner med låga Q, och antenner som är riktigt stora i förhållande till våglängden, förekommer ganska sällan bland amatörer.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Hej EQL, AQW och AOM.
Vad jag vänder mig emot när det gäller G5RV eller snarare dess användare som tror eller inbillar sig:
a) 31 m tråd är ett "magiskt" mått.
b) kombinationen c:a 10 m stege plus koax är "magiska" mått.

En G5RV kräver en tuner nere vid transceivern, kanske med undantag för 14-MHz. Då kan man lika gärna ha feederstege ända ner till stationen eller göra som jag gjort nere i Frankrike, se nedan.

Jag känner amatörer i SM6 som har stora utrymme, alltså >50 meter mellan två upphängningspunkter men "envisas" med att installera en G5RV. Ett bättre val hade varit en 2 x 20 m dipol matad med stege eller 450-ohms bandkabel.

Att ha genomföringar i väggen för en öppen transmissionsledning in i shacket är ingen bra lösning. Kan ge oönskade effekter med RF i rummet plus att det inte är XYL-rumsrent! Här håller jag med EQL.

En lösning som jag själv praktiserat i lägenheten i Frankrike är att skarva stegen med 50-ohms koax och förse koaxstumpen ( i mitt fall 1,6 m) rikligt med ett antal ferritbeads påträdda på koaxen nära feederstegen. Då bör man slippa eller starkt reducera eventuella mantelströmmar. På en så kort koaxstump bör det inte uppkomma några katastrofala tilläggsförluster även om SVF blir högt.

73
Bengt SM6APQ
 
Jag håller med APQ men vill säga så här;

Kombinationen 31 m tråd och 10 m stege plus koax är defakto "magiska mått" för att kunna benämna antennen/antennsystemet G5RV-antenn och åberopa den designteori som G5RV kommit fram till.

Om man istället använder 35 m tråd och en stege hela vägen ner till antenntunern så skulle man kunna döpa antennen till SM7EQL-antenn, vilken ger mer antenn för pengarna och mindre bekymmer för användaren.

I analogi med detta så blir en 37 m tråd och stege plus 1.6 m koax med strömdrossel en SM6APQ-antenn. Här slipper man att dra in stegen i huset till XYL:s förfäran och den minimala tilläggsförlusten som 1.6 m koax orsakar uppvägs kanske av att tråden är 37 m i stället för bara 35 m.

Även SM6APQ-antennen lär vara vida överlägsen en G5RV-antenn.

Så vad är egentligen vitsen med att använda en G5RV-antenn?

Vi har ju tidigare konstaterat att G5RV-designen är mycket kritisk så tillvida att omgivningen i form av stuprännor, hus och stolpar kan ställa till stora problem som faktiskt är mycket svåra att både upptäcka och åtgärda för normalanvändaren som saknar tillgång till avancerad mätutrustning och antennsimulator.

/Bengt
 
Inget hindrar att använda en bit koax + ferritpärlor för att gå sista biten,
men man bör känna till att verkningarna av en sådan blir starkt beroende på vilken impedans det råkar vara i anslutningspunkten mellan koax och stege. Är impedansen mycket hög så blir strömdrosseln i princip verkningslös,
serieimpedansen hos ferritpärlorna är liten i förhållande till matningsimpedansen.

Så länge som användaren av antennen använder en "tuner", gärna balanserad eller linkkopplad, med tillräckligt matchningsområde är det ganska egalt ifall antennen är 31, 35, 37 eller 41 m rakt över så länge som det går att ställa in "tunern" så att den mesta effekten går över i antennsystemet på de frekvenser som är av intresse.

Man ska dock sträva efter att ha så mycket tråd i luften som möjligt.

Den ursprungliga G5RV-antennen var som tidigare sagt konstruerad för att "dra" på 14 MHz.
De ev. andra band som man kan få den att gå på utan "tuner" är att betrakta som bonus i sammanhanget.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
>>>"....Är impedansen mycket hög så blir strömdrosseln i princip verkningslös, serieimpedansen hos ferritpärlorna är liten i förhållande till matningsimpedansen."

Jo så är det ju...

Ett sätt att undvika ofördelaktiga impedansmaxima skulle då vara att först hänga upp antennen temporärt och anpassa stegens fysiska längd så att den når ner till den korta koaxen och tunern.

Därefter hissa ner antennen för att mäta upp stegens fysiska längd i meter, som sedan läggs in i simuleringsprogrammet. Därefter finjusteras antenntrådens fysiska längd +/- någon eller några meter i simulatorn tills att den transformerade impedansen vid övergången mellan stege och koax blir rimligt låg på så många frekvensband som möjligt.

Är det en framkomlig väg?

/Bengt
 
G5RV en sista gång...

G5RV, en sista gång.

Detta är mina egna funderingar och teorier hur V. Louis (rätt stavat?) kom fram till denna antenn.

Jag hade QSO på telegrafi någon gång i början av 60-talet med Louis som då jobbade (?) i Isfahan, Iran. Om jag inte minns fel ”signade” han EP2RV.

Han körde en mycket lugn och fin telegrafi med vanlig handpump och berättade att han satt upp en så gott som rundstrålande antenn för 14-MHz.
31 m tråd innebär ju tre halvvågor och avger sex ”flikar” i strålningsdiagrammet. Louis var en gentlemann och ville ge alla en chans oavsett QTH, att köra en EP2-station som då var ett ganska ovanligt DX.

Jag tror, och detta är min egen teori. I länder som Iran var det inte så lätt att få tag i radiomaterial. Jag tror att Louis lyckades få tag i 31 m cu-tråd och kanske hade han med sig 75-ohms koax, engelsmännens favoritkabel, hemmifrån. Koaxen räckte kanske inte från antennens matningspunkt till sändaren. Vad gör man? På sextiotalet hade Shahen av Iran infört TV. Dessa nymodigheter fanns inte i landet när vi lastade crudeoil i Abadan 1957! TV fordrar antenner och 300-ohms bandkabel. Alltså köpte Louis ett antal meter bandkabel. Med cirka 10 m 300-ohms bandkabel installerad mellan matningspunkten och koaxen kommer matningsimpedansen – tror den blir omkring 90-ohm – att upprepas vid koaxen. Detta är ett utmärkt sätt att förlänga koaxen eftersom 10 m utgör 180 grader på 20 meters bandet.

En vacker dag beslöt Louis att med hjälp av en tuner eller pi-filtret i slutsteget att stämma av antennen på 7 eller 21-MHz. Det gick ju bra det också - ryktet om antennen spreds sig och sagan om G5RV var ett faktum.

Jag vill ännu en gång påpeka att detta är helt och hållet min egen gissning. Om någon annan har en annan teori – berätta gärna.
”Att lyssna är min plikt”
Hamlet

En liknande historia råkade jag ut för i Kigali, Rwanda. Jag jobbade för UN WHO men träffade och samarbetade med radiopersonal utsända av Räddningsverket. De hade regelbundet förbindelse på 14-MHz med Karlstad. Frågan kom upp hur man enkelt skulle förbättra kvaliteten med den dipol som dom använde. Jag föreslog en Extended Dubbel Zepp. Vinst 3dB över dipol. Utrymmet fanns. Längden på varje ben blir 0.64 våglängder. En kvick uträkning gav 2 x 13,5 meter. Med en liten ”svans” av 450-ohms bandkabel kan man erhålla 50-ohm i ändan på svansen. (Har inte min svarta anteckningsbok med mig nu på semestern så jag kan inte ge exakta måtten).
I ändan på 450-ohms svansen ansluter man givetvis en 50-ohms koaxialkabel. Ett antal varv i en slinga på koaxen eller några ferritringar blir en strömbalun som hindrar mantelströmmar ner till sändaren.

I vilket fall som helst fungerade EDZ bra och det dröjde inte länge för en räddningsverkets personal började använda den på andra amatörband och FN-frekvenser. Antennen lovordades. Jag försökte lugna ner personalen och förklarade att på övriga frekvenser fungerade den som vilken mittmatad dipol som helst – inget märkvärdigt. Killarna ville att jag skulle skriva en kort artikel för QTC. Jag vägrade. Jag har inte ”tagit fram” EDZ-antennen och att den fungerar på andra frekvenser – utan vinst – är inget märkvärdigt.

Ser ni likheten med ”G5RV-sagan”?

73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
You must log in or register to reply here.
Back
Top