G5RV - V-dipol, riktverkan, vinklar mm?

G5RV konstruerade sin antenn precis efter kriget, och måtten var bl.a. härledda av storlekarna på typiska brittiska villatomter.

Vid den här tiden bekymrade man sig inte om SWR, utan kriteriet var helt enkelt att sändaren kunde lastas till rätt anodström. Den impedans på c:a 80 - 100 ohm som en 3/2-vågs dipol på 14 MHz gav repeterades i änden av 1/2-vågs ledningen och gav ett fullt hanterbart SWR (dock utan att man varken mätte upp det eller bekymrade sig över det).

KL7AJ har benat upp saken i en riktigt bra artikel på eham.net
http://www.eham.net/articles/23317 med den talande titeln
"SWR Meters Make You Stupid".

Tydligen var G5RV själv mycket nöjd med sin antenn, och tog med sig den på sina resor världen runt i Marconibolagets tjänst.

För att avrunda, G5RV-dipolen tillhör den stora dipolfamiljen, och är varken bättre eller sämre än andra dipoler med vidhängande matarsystem. Problemet är att alltför många inte förstår de kompromisser som praktiskt antennarbete innebär. Det finns inga genvägar när det gäller avvägningen mellan en antenns storlek i våglängder räknat och dess bandbredd.

"Trap-antenner" av olika sorter utgör en teoretiskt intressant utväg när man inte behöver kontinuerlig frekvenstäckning, men har den praktiska nackdelen att "trapsen" kommer att förkorta antennen vilket ökar Q och därmed påverkan av omgivningen.
Praktiskt sett är det mycket besvärligt att tillverka och justera en "trap-antenn" för mycket mer än 3 eller högst 4 band.

73/

Karl-Arne
SM0AOM
 
Last edited:
G5RV

Bonazera said:
Jag undrar om någon kan göra en lätt förståelig förklaring på några frågor om så optimal installation av en fullsize G5RV 2x15m, med mina förutsättningar.

Marken är något lutande i nord-sydriktning, antennen kommer också att sitta i nord-syd pga träd och fästpunker.
Masten är 12 m där jag tänkte sätta den, (alternativt 13,5 m, lite bökigare).
Den nordliga änden kan fås nästan horisontellt medan den sydliga runt 45 grader.

1.I vilken riktning strålar den mest?

2.Spelar det någon roll på vilken del man sätter centrumledaren?

3.Hur inverkar en inverterad antenn mot en horisontell dipol?

4.Hur dåligt blir det om ena delen är i 45 grader?

5. Hur mycket påverkar marklutningen och närhet till fackverksmasten?

6. Är det bättre att båda har samma vinkel eller är lika högt över mark?

7. Flera synpunker som inte jag funderat på?

8. Om den monteras i nord och ex vis sso, alltså lite åt öster, hur blir riktningen då?

73 numera SA4BJK
Click to expand...

Det var värst vad teoretikerna alltid skall odugligförklara antenner man tycker är bra. G5RV är kanske inte en jättebra DX-antenn, men inte desto mindre en väl fungerande multibandsantenn. Den har ju god verkningsgrad på 7MHz och uppåt pga den inte är förkortad, utan snarare längre än väglängden den arbetar på. På 3,5 MHz är den i det närmaste jämförbar med en dipol. Aningen förkortad. Den punkt där strömmen är högst ligger en bit ner i stegen, så den strålningen går man miste om, men det kan i många fall kompenseras av att den kan hängas helt utsträckt där en fullsize halvvågsdipol inte hade fått plats utan måst ha "skrynklats ihop". Dessutom har jag tyckt mej märka att man strävar att få G5RV lite högre upp så att stegen hänger utsträckt och ingen tung balun tynger ned den. Så det går nog I PRAKTIKEN på ett ut.
Man tycker det är meningslöst med coax.
Icke då! Jag har dragit stor nytta av detta. Jag har kunnat placera antennen långt ifrån huset i en skogsdunge och haft coaxen nedgrävd i marken. Störningsfritt och bra.
Tack vare den tämligen jämna matningsimpedansen på de olika banden, så har jag kunnat använda en ganska enkel remottuner i punkten där coaxen övergår till stegen. Ett mycket effektivt sätt att mata antennen. Det hade sannolikt inte varit möjligt med en traditionell 2x20m dipol med stege där matningsimpedansen hade varierat väldigt mycket.
Likaså medger coaxen ett bra skydd gentemot lokala störningar från värmeåump, platt-TV etc
Impedansen vid stegens början ligger sannolikt I PRAKTIKEN runt 90 - 200 Ohm, varför em coax med så hög impedans som möjligt är att föredra. Tänk bara på att SWR metern vanligtvis är kalibrerad mot 50 Ohm, varför denna uppvisar SWR ungefär 1:1,25 (vad jag minns) vid användande av 75 Ohms kabel, även om anpassningen är perfekt. Missvisning i instrumentet, alltså.
Har men en kort coax av lite mer lågförlusttyp så ger det nog I PRAKTIKEN inte några förluster att tala om. En lång kabel av typen RG58 (50 Ohm) är inte lyckat i detta fallet.

Kan man rekommendera en G5RV antenn?
Ja, absolut! Det är en utmärkt multibandsantenn som är lätt att tillverka och ofta fördelaktig i och med att den är relativt kort.
Men en tuner skall (måste) man ha. Det är ok vid riggen om koaxialkabeln är kort och helst högre impedans. Redan en 75 Ohm coax är betydligt bättre än 50 Ohm. Bäst är dock att ha tunern där coaxen övergår till stegen. En remotetuner är ett bra alternativ.

De korrekta måtten är 2x 15,36 meter.

Det finns risk att vi skrämmer bort de nya amatörerna med all teori, så de aldrig kommer igång. Det måste ju inte bums vara en DX-antenn där vi kan köra 312 lämder med QRPP eller bli världsmästare i SAC testen etc.

Erfarenhetsmässigt vet jag att I PRAKTIKEN fungerar G5RV mycket bra.
Låg höjd ger bra signaler inom Europa, med ökande höjd allt bättre generellt och kanske i synnerhet på DX.



SM7FCU Bengt
 
Hej,
Ja, och därmed kan summeras (av mig om än subjektivt) att G5RV har en plats och att energin kanske skall koncentreras åt att utveckla antenner (rekommendera) antenner (läs färdiga paket eller tydliga instruktioner för hembyggen med begränsade förutsättningar) för andra förutsättningar.
De engelska tomterna (ca 200 - 300 m2) kommer igen i storstäderna och nästan alla måste kompromissa.
QRM är en allt mer styrande faktor octh det finns inget mirakel för att bekämpa denna.
SA0ABA
/Jonas
 
Alternativet till G5RV är dessa så vitt jag ser det:

1.. Att dra stege hela vägen och den blir en dubbelZepp, 2 ggr X meter, längd anpassas för avståndet mellan fästpunkterna. (alt andra symmetriska som Romb etc) Bygg sedan en antennavstämmare med symmerisk utgång

2.. Sätt upp flera avstämda halvvågor mittmatade med balun flera koaxar

3.. Bygg en annan typ av multibandsantenn, W3DZZ, G5RV, Windom, eller en med flera dipoler på samma balun. Bygg så en antennanpassare med obalanserad utgång.

4.. Sätt upp en bra halvvågsantenn med balun i mitten och satsa allt krut på ett band. Som radioamatör finns hur mycket som helst att göra på ett enda HF-band. Klipp antennen till annat band när du tröttnat på bandet.

Tyvärr är det många som drar sig för att bygga och en symmetrisk antennanpassare, det är lite jobb för den som bara har diskbänken att jobba på.
Många offrar då hellre lite effektivitet mot att slippa byggjobb.
Just detta faktum måste vi ändå vara ödmjuka och inse att dessa sk multibandare ändå har någon form av exisensberättigande.
Själv väljer jag inte sådan antenn.

Men för att kunna köra radio menar jag att det finns några saker att tänka på idag.
Nämligen störningar.

För att komma undan lokala störningar, dvs småladdare i vägguttagen, grannens dator etc.
Så krävs symmetri och högt monterad halvvågsantenn. där mataren är "tät".
Antenner med strålning på kabeln, "den vertikala delen" som det så fint heter med G5RV ger mer störningar då matarledningen och radiostationens chassi ingår i antennen.
Det spelar ingen roll om antennen ger 10 eller 80 procent om man bara hör störningar.

GP-antenner är ännu värre tycker jag....

Vi måste sklja på några saker:

1.. Bekvämlighet och att slippa bygga antenner
2.. Störningar och symmetri
3.. Möjligheten att slippa bygga antennavastämmare
.
.
.
.
10.. Verkningsgraden och eventualla förluster menar jag hamnar mycket långt ner.

Men visst är det en drivkraft som en radioaamtör har, eller borde ha, nämligen att göra sina antenner så bra som möjligt.
Och betyder då "bra": effektiv, billig, att slippa bygga avstämmare eller störningsfri?

Vi vet dock att någon är mycket nöjd med att bygga en liten antenn för låg frekvens med 3 procents verkningsgrad, stolt nöjd och glad.

Ett sk dilemma.

Sakliga fördelar och nackdelar, och kanske inte ett "suck", som APQ skrev vore kanske bättre. Ja nog har jag oxo tänkt suck många ggr. kanske tio ggr per dag vid telefonsamtal.....

Jag tror de felsta reagerar för det totala fördömandet av vissa saker, trots att många faktiskt når framgång.

de
SM4FPD
 
FCU de APQ
Hej

När man planerar att sätta upp en antenn bör man först sätta upp specifikationer som går ut på vad jag skall använda antennen till; lokala kontakter, europeiska kontakter, DX eller SKED med en viss station.

När man sedan fastnat för en viss antenn bör man göra ett ”bokslut” som går ut på att notera alla för- och nackdelar antennen har.

T ex:
Lätt att installera. Har jag utrymmet?
Om av någon anledningen antennen trillar ner –Allah forbid – kommer den att förorsaka allvarliga skador?
Kommer antennen och/eller feederledningen att vara i vägen för övriga aktiviteter i trädgården?
Kommer den att överleva snöstormar och höga vinstyrkor?
Pris, kostnad för tråd, al-rör, isolatorer
Har jag detta i junkboxen eller måste nyinköp göras?
Kommer grannarna och XYL protestera?

Det finns säkert säkerligen fler frågor som ”planeraren” måste föra upp på listan.

Nu tillbaka till G5RV-diskussionen som aldrig tycks ta slut. Alla citeringar med kursiv stil är från Bengt SM7FCUs inlägg.

Det var värst vad teoretikerna alltid skall odugligförklara antenner man tycker är bra.

Jag, och många med mig, har mig veterligen inte förklarat G5RV oduglig. Jag tycker bara att G5RV är ett sämre alternativ om man vill ha en antenn som täcker 3,5 – 29,7 MHz (inklusive WARC-banden).

Man tycker det är meningslöst med coax.

Det finns ingen som har uttalat sig att det är "meningslöst" med koax. Ditt uttalande däremot visar att du inte har fattat skillnaden med öppna stegar och koaxialkablar. I ditt fall, med lokala störningar, är koax en bra lösning. "Priset" du får "betala" är högre dämpning mellan antennens matningspunkt och din transceiver. Hade du inte haft en störningsdimma inifrån huset hade en öppen stege varit bästa alternativet.
Den som säger att koax är meningslöst är verkligen ute på svag is och den som säger att öppna feederstegar eller bandkablar är meningslöst är ute på samma svaga is. Bägge systemen är berättigade i sitt rätta sammanhang. Den som har lärt sig det fundamentala om transmissionsledningar (utan invecklad matematik som inte behövs för att förstå grunderna) kommer aldrig med dina påståenden!

kompenseras av att den kan hängas helt utsträckt där en fullsize halvvågsdipol inte hade fått plats utan måst ha "skrynklats ihop".

Förstår inte riktigt meningen här. Man strävar väl alltid att hålla en dipol helt utsträckt mellan de två fästpunkterna? Om man nu har c:a 31 m utrymme mellan två fästpunkter kan man mycket väl förlänga dipolen vid ändpunkterna med 4 meter tråd som ”droppar” rakt ner eller ev. åtsidan. På det viset får man en dipol 4 + 15 + 15 + 4 = 39 meter. Strömmen i ändan på en dipol är låg eller lägre och bidrar mycket litet till radieringen.
Om det är detta du menar med ”skrynklats ihop” har du definitivt fel!

Dessutom har jag tyckt mej märka att man strävar att få G5RV lite högre upp så att stegen hänger utsträckt och ingen tung balun tynger ned den. Så det går nog I PRAKTIKEN på ett ut.

Man strävar väl alltid att få en dipole så högt upp som möjligt. Höjden är ju beroende på de upphängningspunkter man förfogar över och man sträcker väl alltid fallen så hart “man vågar”. . att få G5RV lite högre Förstår inte vad du menar. Det låter som om du tror att en vanlig enbandsdipol låter man hänga med ”slappa fall” och G5RV med ”tighta fall”. Förklaring efterlyses.


Impedansen vid stegens början ligger sannolikt I PRAKTIKEN runt 90 - 200 Ohm,

Var får du detta ifrån? På 14 MHz är förvissa impedansed (realvärdet) omkring 90 ohm. På högre amatörband kommer impedansen att bli högohmig >2000 ohm. På WARC-banden är G5RV inte i resonans och matningen vid stegens början kommer också att presentera reaktanser.

Tack vare den tämligen jämna matningsimpedansen på de olika banden,

Fel. Läs mitt föregående inlägg!

Tänk bara på att SWR metern vanligtvis är kalibrerad mot 50 Ohm, varför denna uppvisar SWR ungefär 1:1,25 (vad jag minns) vid användande av 75 Ohms kabel, även om anpassningen är perfekt.

Om en 75 ohms koaxialkabel är avslutad med en 50 ohms last blir SVF 1,5:1.
Observa att SVF uttryckes med det högre talet först. 75/50 = 1,5
Ej som du skriver 1:1,25. Ta en titt i Smithdiagrammet så förstår du.

Likaså medger coaxen ett bra skydd gentemot lokala störningar från värmeåump, platt-TV etc

Jag håller med dig. Öppen feederstege hade ur störningssynpunkt inte varit lyckat. Men, läs mitt förslag nedan.

De korrekta måtten är 2x 15,36 meter.

Vad tror du hade hänt om du gjort antennen 2 x 16 meter? Det finns inga ”exakta” mått eftersom antennens resonans ändrar sig med höjden över marken och markens beskaffenhet. När du använder en tuner är måtten okritiska.

Det finns risk att vi skrämmer bort de nya amatörerna med all teori, så de aldrig kommer igång.

Då har de ”nya amatörerna” valt fel hobby om dom blir ”bortskrämda” av teori och teknik. Amatörradio är en teknisk hobby och en kommunikationshobby. Blir dom bortskrämda, låt så vara, vi har idag alldeles för många ”tekniklösa” amatörer i synnerhet på 80-meters ringarna.
Jämför med en ung kille som vill lära sig att segelflyga. Tror du att han skulle bli "bortskrämd" om läraren talade om att han måste lära sig aerodynamik, väder och vindar och fundamentala trafikregler. Jag hävdar att en kille som vill ta ett flygcertifikat FRÅN BÖRJAN VARIT INTRESSERAD AV JUST AERODYNAMIK ETC och sedan beslutat sig att ta steget ut för att erhålla ett cert.
Samma koncept bör gälla amatörradio. En person som från början är intresserad av radioteknik och kanske också radions historia (Marconis experiment och framgångar) beslutar sig till sist att försöka ta ett radioamatörcertikat.
Jag påstår också att radiotekniken utgör en "naturlig tröskel" som måste överbryggas för att nå certet speciellt nu när morse-telegrafikravet är borta.
Ännu en gång - amatörradio är PRIMÄRT EN TEKNISK HOBBY - inte som golf där man utövar en sport men EJ TILLVERKAR SINA EGNA KLUBBOR ELLER BOLLAR.

Nu till ett förslag om jag med ett begränsat utrymme (31 m ) vill ha en antenn som täcker samtliga amatörband mellan 3,5 och 29,7 MHz.

Lösning: solfjäderdipol, ibland kallad fjäril.
Parallellkoppla 2 x 15 meter med 2 x 10 meter och 2 x 5 plus eventuellt en dipol till för någon favoritfrekvens. Justera längderna på de individuella dipoler tills lägsta SVF erhålles – inte lätt! Eventuellt, förse 2 x 15 m dipolen med två ”svansar” på 4 meter för att förbättra verkningsgraden på 3,5 MHz
Med tanke på dina, FCU, störningar, mata antennen med RG-213 eller bättre kvalitet och använd en remote controlled tuner så nära antennen som möjligt.

73
Bengt SM6APQ
 
Last edited:
Trädgårdsantennen
Trådskaparen Bonazera beskriver en situation med lutande mark, en vinklad dipolhalva, en metallmast (nära den lutande tråden?) osv. – det är inte så lätt att få till en installation, kan många av oss tycka – men man behöver iaf. inte fundera på trådriktningen för önskad riktverkan. Den ”rundstrålande” 31.1m långa dipolen ska man, om inte annat, sätta upp (mycket) högt och och fritt från byggnader, metallföremål och lövverk - med matarledningen vinkelrätt från antennen.

Övergången från 50 Ohm balanserat till obalanserat i G5RV (utan balun) ger garanterat mantelströmmar på koaxen! SM4FPD har t. ex. beskrivit hur det kan spruta HF i olyckliga punkter och på mottagning blir skärmen säkert en pickup för elstörningar. Antennen är lynnig och dämpad i det skicket. Någon har tur, andra misslyckas – på sitt favoritband, eller fler. En RF-choke, som ibland föreslås, är inte en tillräcklig åtgärd och SWR är på fler av banden för högt för att medge en, annars självklar, balun (1:1) för övergång till koaxkabel (G5RV är en helt vanlig dipol, inte nån mysko konstruktion som klarar sig utan balun!) Rad 1 i tabellen är SWR i anslutningspunkten ”50 Ohm”, efter ”kabeltransformatorn” (den 10.4m 450-Ohms bandkabeln i G5RV.)

En ”ribbstege” hör nog ihop med större antenner, ostörd längs dess väg, ute och särskilt inne, annars missar man lätt en del av dess förtjänster. Tabellens rad 2 är SWR i dipolens mittpunkt för den som kör med stege, pang på (räknat på 450-Ohm).

Mitt förslag – hur man gör flerbandsantenn av ”skräpet” för en billig peng.
En kort, sluten stubb (ihoplödd i ytteränden), här optimerad främst för de klassiska fem banden, förbättrar antennen en hel del! 450-Ohms bandkabel används för både nedledare och stubb. Kabeln är rätt förlustfri i sig, mindre störkänslig i närfältet och hyfsat enkel att dra fram. Goda chanser för många, således, att resultatet blir bättre än med föregående direktmatning med fullsize stege. Varför inte kombinerat med en balanserad tuner, t. ex. en S-match, som har balunen närmast riggen, efter reaktansavstämningen, vilket är bra. Annars har en enklare tuner goda förutsättningar, den med, tack vare stubbmatchningens förberedande jobb. Behövs det, får man modifiera tunerns balun till omsättning 1:9.

Två optimeringar för 200 Ohm tar jag också med. Då kan man på ett väl fungerande sätt ansluta en RG213-kabel ute, vilket många föredrar. Efter stubbmatchningen ligger impedanserna hyggligt till för en ordinär 1:4-balun. SWR 19 för 18MHz-bandet i första fallet ger föralldel runt 5dB förlust i kabeln (om den är 20m lång) – plus vad balunen tar! Den andra varianten för 200 Ohm har en given längd (450 Ohms kabel), som ytterligare förbättrar resultatet – vanligtvis behöver man ”komma hem” de extra metrarna ändå. Men det är precis i den angivna punkten man sätter balunen (förstås).

Rådata för trådens impedanser vid de olika frekvenserna har hämtats från ”Dipole3” som har G5RV som förval. För optimeringarna - programmet jbasic. Antennlängden 31.1 m gäller tråd utan plastöverdrag, vilket rekommenderas här. Plastad tråd förekommer också – en rimligt antagande är att antennen blir ung. en meter kortare i så fall (för den eftersträvade, rent resistiva längden vid 14.15MHz). Ändkapacitansen (upphängningsöglan) betyder en del för antennlängden – ska motsvara en vanlig äggisolatorknut!

450-Ohms bandkabeln jag utgått ifrån är metervara (eller 20m paket) från SRS. Jag mäter upp, att just den kabeln har förkortningsfaktorn 0.88 – luftig och bra! Jag tror att andra firmor har exakt samma (JSC #1318) men det finns också 300, 390 och 420-Ohmskabel på marknaden, som, i bästa fall, skulle ge helt andra mått för matchningskomponenterna – funkar alltså inte med beräknade längder! Verkliga längder, de inlödda, anges i skisserna.

Optimeringen är inte liktydig med ”resonanspunkter” för banden. Det är mjuka, linjära ändringar av de komplexa talparen i den kompromissade samlingspunkten, där några band är på väg uppåt medan andra går mot lägre SWR. Di gamle vet, att stubbmatchning är närmast förlustfri men man är väl mest van vid att stämma av till ”resonans”. Här är det inga höga ”Q-värden” – man får snarare en känsla av en bredbandsantenn – behagligt, att svepa över banden utan tuner, även fast man inte kan köra så. Utanför banden når SWR oanade höjder…

Nu har jag för egen del övergått till 40.8m-längd på dipolen (80m-dipol) och bestämt matchningens tre komponentvärden för den. (Elfas smidiga bronskopparlina, som jag köpte för drygt femtio år sen). Den längden är klart bättre, verkligen fina fisken, men här gällde det ”antennen för den lilla(?) trädgården”. Jag har utgått ifrån 10m höjd och normal mark – kan ev. göra en tabell för andra, sådana betingelser om intresse skulle finnas. / SM0NTI
 

Attachments

  • TabellNy mini.jpg
    TabellNy mini.jpg
    67,4 KB · Views: 262
  • skisser.jpg
    skisser.jpg
    86,3 KB · Views: 248
Intressant inlägg om stubbar m m av NTI och bra att G5RV-diskussionen fortsätter. Ett tag såg det ut som den tog slut vilket ju är tråkigt.

FPD skrev; "Vi vet dock att någon är mycket nöjd med att bygga en liten antenn för låg frekvens med 3 procents verkningsgrad, stolt nöjd och glad."

Jo visst är det så Roy. Tre procent är ungefär vad som kan förväntas av en "bra" mobilantenn för 80 m och som trots sin låga verkningsgrad medger fin-fina radiokontakter över hela Europa, t o m på telefoni som ju kräver 10-15 dB mer effekt än CW för att nå samma grad av uppfattbarhet. Jag har under åren tillverkat flera korta mobilantenner för 80 m och var nöjd med den låga verkningsgraden som jag aldrig kunde mäta upp i verkligheten. Alternativet att sätta upp en kvartsvågspinne på bilen bedömdes som mindre realistiskt. Ej heller en kort 10 m pinne som skulle gett betydligt bättre signalstyrkor på 80 m mobilt provades men väl en 5 m lång glasfibervippa för 20 m bandet på en folkabuss. Wow, vilken antenn! ;)

Meningsskiljaktigheterna uppstår när sådana 3%-iga mobilantenner plötsligt tillskrivs 95% verkningsgrad och den eller de amatörer som inte har möjlighet att bedöma sanningshalten i sådana påståenden "lär upp" nya radioamatörer som i sin tur för "kunskaperna" vidare. Lyssna på ringarna på 80 m.

Vi kommer ihåg debatten om EH-antennen. En "antenn" som en hel flock blåögda radioamatörer lockades att köpa av amatörradiofirmor som själva låtit sig övertygas om de mystiska egenskaperna som trotsade gängse antennteori och som kasserades av hela världens samlade antennexpertis.

I själva verket köpte amatörerna en extremt dyr anordning som populärt förklarat kopplade över sändarens uteffekt från koaxialkabeln insida till koaxialkabelns utsida som därmed utgjorde den egentliga antennen. Enklare och billigare hade varit att skippa "EH-antennen" helt och bara använda koaxialkabelns utsida som antenn och stämma av denna med en tuner nere vid sändaren. Eller ännu billigare, stämma av en trådstump med samma längd som matarledningen, 3, 4 eller 5 meter lång eller vad som nu fick plats på balkongen eller radhustomten. Även sådana korta trådstumpar kan ge verkningsgrader i ensiffriga tal på låga frekvenser och "mycket bra" resultat på de högre frekvensbanden. Klart bättre än en mobilvippa som kan antas vara klart sämre.

Därför tycker jag att det är värdefullt att de som nu behärskar teorin till fullo och vet hur det egentligen förhåller sig rättar uppenbara felaktigheter som jag, du och andra skriver. En stor del av diskussionen här vrider sig kring gamla myter och missuppfattningar som spridits vidare i femtioelva led och fortsätter att spridas. Att en G5RV-antenn kan fungera "tillräckligt bra" råder det inget tvivel om. Men som läsare bör man kanske lägga mer vikt på vad ett uttryck som "tillräckligt bra" innebär. En verkningsgrad om 50% är inte fy skam om man har en mobilvippa med 3% som sin referens. Rena rama jack-potten faktiskt.

I de fall man primärt är intresserad av lokala förbindelser inom Europa på 80 och 40 m samt lite allmän DX-trafik med starkare stationer på 20 m etc så behövs inte särskilt effektiva antenner. Det må stå helt klart att en starkt förkortad dipolantenn på låg höjd kan upplevas som tillräckligt bra, särskilt i de fall vederbörande saknar en effektiv referensantenn som sitter högt och fritt placerad och matas med en kort mataledning med låga förluster. En dålig antenn är som bekant bättre än ingen antenn alls. En dålig antenn kan t o m upplevas vara "tillräckligt bra".

En sak som ofta glöms bort är att det finns antenner/antennsystem som är tämligen förlåtande när det gäller placering och omgivningens inverkan. Ett exempel är stegmatade dipoler som avslutas i en rejäl tuner som klarar av att hantera ett stort impedansområde. Man kan ha tunern vid sändaren eller ute på en äng direkt under antennen. Kikar man i de gamla handböckerna från 1930-talet så finner man många praktiska anvisningar på hur sådana antenner bör konstrueras och vilka mått på antenntrådar och stegar som är mindre lämpliga att sikta in sig på om antennsystemet skall optimeras för många frekvensband och spänningar och strömmar i matarledningen skall hållas på rimliga nivåer. I mer moderna böcker finns inte särskilt mycket skrivet om stegmatade antenner, förmodligen för att koaxialkabeln är mer bekväm att arbeta med och många antenner numera är konstruerade för att vara resonanta i en eller annan form.

Bland de antenner/antennsystem som är hyperkänsliga för höjden över marken och omgivningens påverkan hör definitivt G5RV, W3DZZ m fl som bygger på det faktum att de mått och designparametrar som anges har räknats fram under ideala förhållanden, t ex i ett simuleringsprogram eller Smithdiagram. Programmen räknar ut ett resultat baserat på de parametrar som matas in men inte mer än så. Där kan man lätt få ut exakta mått som 2 x 15.16657 m på dipolen och 10.34497 m 450 ohms matarkabel som under vissa ideala förhållanden ger teoretiska värden som ser bra ut på pappret men som i 9.97 av 10 fall inte går att upprepa i praktiken eftersom villan innehåller elledningar och hängrännor löper runt huset. Att mata in hängrännor och undersöka omgivningens påverkan i simuleringsprogrammet är hart när omöjligt.

Dock kan man experimentellt förändra enskilda parametrar och se vad som händer. Det går ofta att finna godtagbara kompromisser men det kan vara tidsödande och är ingen 100% garanti för att det fungerar som man tänkt sig i verkligheten. Mycket sällan ser man att det tas hänsyn till om oisolerad tråd eller plastisolerad tråd används. NTI nämnde dock detta liksom någon annan påpekade att tråddiametern hade stor betydelse ibland.

/Bengt
 
Last edited:
Jag har följt diskussionerna ang alla möjliga sorters HF antenner. Den ultimata antennen för HF blir då "så mycket tråd som möjligt på högsta höjd!" Eller "ju mer skrot man har i luften desto bättre signaler får man, både ut och in." det gäller förstås att anpassa på rätt sätt.
/Lars
 
HWD de APQ.
Hej. Det finns inga "ultimata" antenner för HF. Allt beror på vad antennen skall användas till och vilket frekvensområde den skall täcka.
Rundradion på HF, 49 metersbandet, 31 metersbandet etc, använde sig ofta av riktgardiner som utgjorde en kombination av colinjära element "staplade" som broadside. Ibland hade man en reflektor bakom. Ändamålet var att "belysa" ett antal länder som man utsett som "målområde".

Den fasta trafiken "point-to-point" på HF utnyttjade nästan alltid rhomber och efter 60-talet log.per.antenner. Syftet här var ju att åstakomma en small lob mellan de två länderna för telefon- och teleprintertrafik.

Jag kan räkna upp flera olika ändamål för HF-antenner beroende på användarens önskemål.

Vad jag sagt gäller givetvis också radioamatörer. DX-peditioner vill kanske ha en HF-antenn som gynnar en viss kontinent och möjlighet att sedan rikta in sig på nästa kontinent eller område. Här är en portabel beam med bred lob lämplig.

DX-jägaren vill givetvis ha en vridbar riktantenn (quad eller beam) med så hög vinst som möjligt.

För 80-metersprataren är en 2 x 19 m dipol, som ej sitter extremt högt för NVIS kommunikation, önskvärd.

73
Bengt SM6APQ
 
Vad bra att några flyttar "saltkaret".....och att vi andra läser.....:cool:
 
Last edited:
Kanske besvarade jag inte trådskaparens fråga ordentligt. Den utjämnande, balanserade stubbmatning av 31m-längden jag föreslagit här ovan gör nytta även vid radhustäppan med stuprännan, osymmetriskt, några meter från antennen, dock med lite sämre SWR-värden, vilket man får förstå. Men antennens jämförelsevis behändiga format kan just tillåta en friare placering i vanliga ”amatörträdgårdar”. Min föreslagna, fasta - föravstämning – medger med låg kostnad och låg förlust en lösning med balun och koaxkabel (eller bandkabel) in i huset till en enkel antenntuner.

Angående de mänskliga misstagen, förutom vid antennplaceringen, har FPD här i spalten gjort en rolig beskrivning av ”eltänket” att koppla punkt a till punkt b - en dipol med matningssladden jämte ena skänkeln.

Av miljöfaktorer man inte så lätt kan påverka, även om man gör sitt bästa, kan avvikelser i antennhöjd kompenseras med de tre komponenterna i min matchning (fig 5 i inlägget lite högre upp, här i spalten). Kallar jag kabeltransformatorn närmast antennen för A, stubben för B och kabeln mot balunen för C, så ger 8 meters höjd A=7.5 B=3.2 C=15.9 medan 15 meters höjd ger A=7.9 B=3.1 C=15.5.

Markförhållanden, egentligen en korrigering för vad antennen känner av för höjd, innebär för antennen monterad på 10m höjd, med den skala som t. ex. Dipole3 använder, att talet 2000 (en ytterlighet - torv, mineralfattig jord) ger en korrigering till en höjd som motsvarar 15m, dvs. A=7.9, B=3.1 och C=15.5. Talet 20 (stenig mark osv) innebär att man använder 8m-höjdens komponentvärden A, B och C. Kombinationen låg höjd och mineralrik mark, en rätt ”kortsluten” antenn, ger 7.6, 3.2 och 15.8.

Antennwirens tjocklek har betydelse men 1.5mm till 2mm påverkar inte så mycket. (originalet i G5RV har 1.6mm tråd). Med ”osynlig tråd”, 1mm tjock, blir A=8.0, B=3.0 och C=15.6 medan 3mm lina ger A=7.5, B=3.3 och C= 15.9.

Jag hoppas en och annan, i det tysta, inser det fina i kråksången med en enkel, grov föravstämning och en därmed möjliggjord, bättre anpassad övergång till koaxkabel.

En liten rättelse till EQL:
G5RV:s ev. ”hyperkänslighet” för markhöjd osv. i vissa installationer beror inte på längderna och än mindre på att det skulle vara en ”beräknad” antenn. Elementet skiljer sig inte ett dugg från andra, enkla dipoler. Och kabeltransformatorn är tämligen obekymrad i sin uppgift att med viss framgång jämna ut impedanserna för de olika banden. Kika istället närmare på kapitlet mantelströmmar vid obalanserad direktmatning – inte bara förluster och störningar, sådär helt utan anledning. I den vittförgrenade antenn man åstadkommit, med t. ex. elnätets jord och allsköns sladdar involverade, är den elektriska ”uppfinningsrikedomen” fenomenal på att omfördela sitt bekväma vågmönster med hjälp av allehanda faktorer- hur sladdar ligger eller antennens belastningsimpedans o.s.v.
 
NTI skrev; "G5RV:s ev. ”hyperkänslighet” för markhöjd osv. i vissa installationer beror inte på längderna och än mindre på att det skulle vara en ”beräknad” antenn."
----

Jag vill nog påstå att G5RV är en "beräknad antenn" så till vida att Louis har räknat fram en kombination av antennlängd och längd på stegen plus koax som ger rimligt bra anpassning på ett eller flera amatörband. Baserat på dessa beräkningar har någon sedan klippt till trådlängderna och packat dessa i plastpåsar som säljs som kit eller färdigtillverkade antenner över disk. Så långt är vi nog överens.

När G5RV-antennen inhandlats av en radioamatör så hängs den upp mellan de fästpunkter som råkar finnas tillgängliga på radhustomten eller ute i skogen. I närheten finns ibland andra antenner och master. Närheten till dessa gör att en antenn som bygger på en designfilosofi som G5RV- antennen gör, kan uppvisa helt andra resonanspunkter och impedanser än de teoretiska som legat till grund för designen och som är själva finessen med de "exakta" måtten, t ex 2 x 15,16 m. Om detta är vi säkert också överens.

Alla antenner påverkas i grunden på samma sätt av markhöjd och av föremål i dess omedelbara omgivning. Men om man vänder på steken och utgår ifrån att spänna upp så mycket tråd som får plats mellan de tillgängliga fästpunkterna som står till förfogande och sedan matar tråden med en öppen stege hela vägen ner till en rejäl tuner så får man på ett okomplicerat sätt ett effektivt antennsystem där man inte behöver bry sig om de exakta längderna eller vad impedanserna råkar bli. En förlåtande antenn på det sättet.

Den som har tillgång till simuleringsprogram och kanske även mätutrustning kan optimera sitt antennsystem genom att se till att onödigt höga impedanser undviks i antennsystemet. Detta kan t ex göras genom att införa stubbar på lämpliga ställen som du gjort. Det är en vanlig metod och ligger i linje med de råd som ges i läroböcker från 1930-talet där man skriver att vissa längder på antennen och matarkabeln är bättre än andra när det gäller att få till en god anpassningen mellan sändare och feederstege. Har man otur så kan man ju råka ut för ett fall där efterjustering av tunern måste göras på var 10:e kHz och där minsta lilla vindpust gör att impedanserna ändrar sig och tunern måste efterjusteras stup i kvarten.

Det är väl just på den sistnämnda punkten som din design är fördelaktig eller hur? Låga Q-värden och ett relativt snävt impedansområde som är lätt att ta hand om i en normal tuner.

/Bengt
 
Last edited:
Till SM7EQL: Du kunde väl citera dig själv istället? Du har satt G5RV i särställning som hyperkänslig för omgivande faktorer, tillsammans med W3DZZ. Fortfarande har du inte läst på om mantelströmmar, eftersom du inkluderar ”koax” i G5RV-konceptet, vilket ingen beräkningsmodell kan göra. Ha inte så bråttom! (Mer parentetiskt läste jag nyligen på en Engelsk sida att 70-Ohms linkkopplad bandkabel användes av många till ”folkantennen” i begynnelsen, vilket, om det stämmer, kan förklara en hel del. Och det finns på Svenska marknaden en G5RV plus balun 1:1, antagligen rätt tvärdöd på flera band, se min SWR-tabell ovan) G5RV ser ut precis som jag har ritat i fig 1, en dipol och en kabeltransformator (plus monteringsdetaljer), just som den vanligtvis förpackas – utan koax. Den är inte hyperkänslig i sig.

Jämförelsen med fullsize stege haltar, eftersom du bortser från stegens påfallande nackdelar. Storfräsaren och entusiasten tål den och ser till att få ut vad de vill ha av den – det kan va lustigt, men redan SRS monteringsbeskrivning för G5RV skriver så seriöst följande: ”Viktigt är dock att bandkabeln hänger fritt och inte ligger på tak elle trädgrenar”. Sådan omsorg, särskilt inomhus, gäller i än högre grad en stege, vilket XYL kan få krupp av när det gäller trädgårdsantennen.

Den stora fördelen du nämner, om ”förlåtande” mot omgivningen, delas av min uppkoppling, i de rimliga miljöer som antenner sätts upp, eftersom den likt de flesta mittmatade antenner hanterar en osymmetrisk anbringad tråd till en balanserad punkt. Den ger ett komplext talpar ut, en impedans. Följer man mina anvisningar får man en säker antenn med möjlighet till balun, koax och enkel tuner, vilket är vitsen. Det är att få en tillräcklig mariginal för att klara den knepiga saken (med många band) jag eftersträvar med grovavstämningen. Du pratar istället om känslig millimeterprecision som (inte ens) relaterar till resonansavstämda, simulerade trådantenner. Jag tror också att du underskattar amatörerna en smula – de flesta vet med sig någotsånär hur en tråd egentligen ska hänga och accepterar därför kompromisser. Nu lägger jag ner här ett tag, om det inte är något jag förklarat för dåligt för den som är intresserad av min föreslagna, enkla lösning på G5RV-dipolen.
 
NTI skrev; "Du har satt G5RV i särställning som hyperkänslig för omgivande faktorer, tillsammans med W3DZZ."
----

Särställningen kommer sig nog av att det är just G5RV-antennen vi diskuterar och huruvida nämnda antenns tänkta funktion påverkas av dess omgivning på ett sådant sätt att dess fördelar eventuellt minskar eller att den tänkta funktionen upphör helt.

NTI skriver vidare; "Fortfarande har du inte läst på om mantelströmmar, eftersom du inkluderar ”koax” i G5RV-konceptet, vilket ingen beräkningsmodell kan göra. Ha inte så bråttom!" Jag är väl medveten om problemen med mantelströmmar och svårigheterna att hindra sådana strömmar i punkter där impedansen är hög. Nästan omöjligt.

Men här föreligger kanske en missuppfattning? Jag har hela tiden utgått ifrån att en bit koaxialkabel ingår i G5RV-konceptet, dvs G5RV-antennen är en vanlig dipol som är 2 x 15 m matad med två kaskadkopplade transmissionsledningar av olika impedanser. En bandkabel i serie med en koaxialkabel.


NTI skriver; "G5RV ser ut precis som jag har ritat i fig 1, en dipol och en kabeltransformator (plus monteringsdetaljer), just som den vanligtvis förpackas – utan koax."

OK, men om nu G5RV-antennen verkligen definieras som en dipol med en matarledning bestående av enbart en bit stege eller bandkabel som enligt anvisningarna installeras vinkelrätt mot dipolen och avslutas i en tuner så inser jag att förlusterna kan hållas låga. I ett sådant scenario spelar dipolens fysiska längd mindre roll liksom omgivningens påverkan knappast har någon praktisk betydelse. Tunern klarar av att kompensera för de skillnader som kan uppstå. Troligen kan dipolen göras 2 x 14 m eller 2 x 16,5 m och fås att fungera precis lika bra i praktiken liksom matarkabelns längd inte blir särskilt kritisk. När upphör en G5RV-antenn att vara en G5RV-antenn? Borde vi inte helt enkelt tala om en mittmatad dipolantenn?

Vi kanske talar förbi varandra här men genom att välja måtten på dipolen och den ingående matarledningens längd (enkel eller kaskadkopplad) så går det att få till en robust konstruktion som fungerar tillfredsställande på flera band och som ger låga förluster samt som faller väl in i ett impedansområde som en ordinär tuner kan hantera utan större problem.

Om man sedan laborerar med måtten i simulatorn så finner man att vissa mått ger ett antennsystem som tål omgivningens påverkan bättre än andra mått som ger en hyperkänslig antenn där minsta lilla påverkan betyder stora svängningar i den komplexa impedansen.

Janne AQW har skrivit om kaskadkopplade seriestubbar här: http://www.esr.se/artiklar/antennteknik/Kretsmodellerdel%203.pdf

Det finns fler uppsatser i samma ämne här: ESR Antennteknik

/Bengt
 
NTI:
Du skriver i din replik till -7EQL ovan: "Fortfarande har du inte läst på om mantelströmmar, eftersom du inkluderar ”koax" i G5RV-konceptet, vilket ingen beräkningsmodell kan göra."

Du verkar inte helt påläst själv, eftersom det finns väl etablerade metoder både för att inkludera koax som byggelement och för att representera mantelströmmar på koax i antennmodeller för simulering i NEC och HFSS.
73//JanneG
 
Där fick jag! Tack båda två! Visst är jag skapligt mossig men imponerad och tillåter mig därför frågan hur programmen kan ana den faktiska, komplexa verkligheten i min antennsituation? Är det inte bättre i detta fall att undvika mantelströmmar helt eller kan de komma de till nytta i denna enkla G5RV-dipol? Ligger det nånting i min fungerande, gammaldags, enkla flerbandslösning eller är det bara goja med dagens mått? – finns det rentav betydligt bättre och billigare för t. ex. den givna antennlängden, som tydligen inte riktigt sett dagens ljus? Intressant i så fall. Osv...

Nej programvara är jag heller inte hemma på. Gratisversionen av NEC dög inte på långt när till att skaffa rådata för mina enkla beräkningar – för få segment. Ett enklare program MMana, med (kanske) liknande ”digitalisering” saknade input för markförhållanden för trådantenner och räknade antennlängd på ett lustigt sätt men kunde kompenseras för en ”second opinion” till Dipole3. Med min otur åkte jag förstås på ett program med liknande layout som Dipole3, som räknade gruvligt fel på kabeltransmissionen (~Smithdiagrammet) i någon kvadrant, vilken fick mig att tvivla på mina egna komplexräkningar en rätt lång stund.

Om en godtycklig längd koax verkligen ingått i grundversionen kan andra svara på här. Att balunen kommit och gått med upphovsmannens tillskyndan är mer välbekant.

Tillägg till EQL – i flygande fläng innan jag packar resväskan
Var och en får förstås bli salig på sin tro! Själv är jag hjärtligt trött på dagens mirakelantenn, stegen med balanserad transmatch! Jag vet att det finns klubbar med byggkvällar och allt annat gott och fick ett härligt, seriöst bildsvar på en liten fråga här i forum. Men jag kan också höra hur den ena gubben skroderar för den andra, kanske den med begränsade resurser, och jag anar efter en stund, att den första inte ens har någon stege själv! Det påminner om matlagningsprogram som TV-underhållning, lite fantasilöst för en radioamatör, kan jag tycka. Jag har heller inte fått mig till del några givna lösningar på de problem som kan finnas – mest bara koaxstumpar, ferritpärlor, klippa kabel osv. Säkert tillfredsställande och fungerande i det enskilda fallet men – antagligen - får jag väl tilläga nu, inte allmängiltigt, vilket har ett egenvärde för mig. Nån vinst med en fullsize stege ser jag inte här hemma, trots att antennens mittpunkt finns rakt utanför fönstret, 20 m bort.

Det jag tycker är kul med ditt intresse för stegmatning är att du kommit in på noder och gångbara längder osv. Du ska veta, att jag gjorde tidernas misstag med min stubbmatchning när jag övergick till 80m-dipol, att labba med (40.8 m lång). Jag trodde att jag skulle välja off-road, dvs. en längd som inte har extrem impedans för något av de åtta banden. Det blev runt 45 m som enklast passade in här. När jag räknade på det lite mer, först när jag hivat upp joxet, visade det sig att jag hade gissat helt fel! Jag undersöke många längder upp till 80 m och fann, att jag kunde göra ett teckenschema för alla frekvenserna, och rita lodräta streck, där reaktanserna byter tecken (inte sammanfallande punkter för multipla frekvenser p. g. a. dämpningen eller packningen vid ökande antal halvvågor längs tråden). Då blev det lättare att välja vilka teckenkombinationer som var gynnsamma att lägga en hopningspunkt för banden i.

Det är ju inte sant, att det är något magiskt med G5RV:s valda transformatorlängd. (Men du kanske menar med fog, enligt senaste inlägget, att 31m elementlängd faktiskt är rent osmart i allmänna miljöer?) Jag blir ändå smått berörd när datorn, förutsättningslöst men envist vill utnyttja 14MHz-längden för transformatorn, åtta band till trots. Ändå prioriterar jag kraftigt vad jag tycker är viktigt, kollar bandkanter och vad som ska vara. I min SWR-tabell här ovan syns förstås 14MHz-dominansen tydligt, även fast jag gått vidare till tre bandkabelkomponenter. I fallet med den 40 m långa dipolen är det klassiskt, att välja kabeltransformator och egentlig stubb som två resp en kvartsvåg för 15m-bandet, sammantaget en öppen kvartsvåg för 7MHz. På samma sätt för denna dipol så trilskas datorn med att välja och utnyttja dessa längder även med tilläggsbanden och en komponent till i matchningen! Ett eller två band ”åker gratis” förstås, men att gamla, beprövade längder ändå kan stå sig, fascinerar mig en smula.

Som jag förstår nu, har du säkert hittat moderna program för stegmatning och antennlängder, eller så räcker redan den läsning du antydde. Med en oktav till, 160m-bandet, tror jag inte balun är aktuellt längre. Då får det nog bli S-match även för mig. Här känns det oproportionerligt, att inte komma upp i höjd mer än i bästa fall tretton meter och jag har föralldel ingen sån radio heller. Men vill jag labba med det bandet en dag, så skulle jag räkna noga på antennlängd, stubb och feederkomponenter, kanske efter samma koncept jag har nu om inget modernare ser dagens ljus - vill inte ha nån skyhög SWR den långa sträckan som då blir aktuell och inte i elmiljön heller – så jag får nog räkna i förväg, den gången, minsann!
 
NFI skrev; "Det är ju inte sant, att det är något magiskt med G5RV:s valda transformatorlängd. (Men du kanske menar med fog, enligt senaste inlägget, att 31m elementlängd faktiskt är rent osmart i allmänna miljöer?)"
----

Jag menade bara att det inte är nödvändigt att specificera antennlängderna med två eller tre decimaler och som sedan ligger till grund för användarnas subjektiva bedömningar om huruvida antennen fungerar eller ej.

Vi ser ofta i litteraturen beskrivningar på trådantenner där längderna specificerats noga men där andra parametrar som påverkar resonansfrekvensen eller matningsimpedansen minst lika mycket eller mycket mer inte omnämns alls.

Du kan t ex mycket noga räkna ut längden för en halvvågsdipol på 20 m höjd fritt placerad över en viss typ av mark. Den som tillverkar din antenn med de måtten men hänger upp den på 13 m höjd i i närheten av andra antenner kan få helt andra mätvärden som gör att antennen helt enkelt inte fungerar som avsett. Alla har vi väl hissat upp och ner antenner för att förkorta eller förlänga dom en halvmeter eller mer. :-)

För ett antal år sedan laborerade jag en sommar med en flerbandsantenn som skulle matas med upp till c:a 100 m 300 ohms bandkabel. Antennen skulle vara av lättviktsstyp och kunna tas med i ryggsäcken inför en DX-pedition till en ö i Pacific. Det blev till otaliga simuleringar och kontrollmätningar med hjälp av en HP8653D Nätverkare där jag kunde mäta direkt i antennernas matningspunkt. När man sysslat med detta praktiskt och jämfört simulerade värden med uppmätta värden så börjar man inse att det finns många fallgropar att trilla i.

Den som saknar mätinstrument och kanske också simuleringsverktyg är helt hänvisad till andras beskrivningar till antenner som kommer att fungera mer eller mindre bra, men som dom aldrig har möjlighet att själva kontrollera. Vissa antennsystem är känsligare än andra för påverkan. Vissa beskrivningar är mer realistiska än andra men vem kan bedöma det? Inte nybörjaren i alla fall.

Lösningen för min del blev att tillverka en vertikal omsluten grunddipol för 21 MHz med 300 ohms bandkabel och som manuellt via flatstiftskontakter kunde förlängas med korta ändstycken för 18, 14 och 10 MHz. Genom att inledningsvis justera höjden över marken (saltvatten i Öresund eftersom antennen skulle stå i en lagun i Pacific) så gick det att finna en nära nog perfekt resistiv anpassning till matarledningen. Vid stationen transformerades de c:a 300 ohm ner till 50 ohm i en tuner försedd med mantelströmsspärr på den lågohmiga sidan. En 450 ohms kabel hade nedbringat förlusterna en smula liksom en 600 ohms stege blivit alldeles för otymplig att hantera i det specifika fallet.

Det som skulle behövas för normalamatören är kanske en detaljerad beskrivning på en "folkantenn" som vem som helst kunde tillverka och som "garanterat" fungerar "tillräckligt bra" på flera amatörband och för vanliga "trivsel-QSO". Din lösning med stubbarna ser ut att vara en god kandidat här.

/Bengt
 
Last edited:
Vet vi att medelradioamatören, som gjort det lätta provet, tror att det är något magiskt med G5RV?
Eller är det myter, tro, föreställningar och gissningar i blindo som florerar?


Med tillräckligt med myter, tro och föreställningar blir även det en sanning till slut.

DETTA MED ATT KVANTISERA, ATT SÄTT MÅTT PÅ??? = vetenskap, att veta, inte tro.

Själv har jag aldrig hört talas om någon som tror at G5RV är något magiskt?
Snarare tvärs om tycker de att en G5RV är en bra kompromiss att börja med, något ultimat, (bästa av det sämsta elelr sämsta av det bästa) inte optimalt, särskilt som den använts av alla, och förr så otroligt duktiga radioamatörer, även på den tiden då det var svårare frågor och Morsekrav.
Ja vad skall nybörjaren tro. Inte på myter, tro och föreställningar i alla fall.

Själv gillar jag inte antennen, utan förespråkar med den störnivå vi har, allt för att uppnå maximal symmetri, och höjd för att komma ifrån störningar. Att göra allt för att hindra mantelströmmar. Allt för att förhindra att radions cahssi och elnätet skall vara en del av antennen.
Dvs en inklippt halvvåg, mittmatad, med balun och koaxen eller stegen hängande vinkelrätt under rakt ner.
Någon som man inte klarar på många QTH, och då får man börja göra något ultimat, det bästa av det sämsta.

de
SM4FPD
 
Alla antennintresserade har ju snabbt lärt sig att alla antenner är kompromisser i olika grad,
många nybörjare är helt utlämnade åt information/desinformation från klubbkamrater eller 80m-ringens teoretiker rörande vilken antenn de skall köpa.

Självklart säljer G5RV, alla har hört talas om den, eller hur?

Är du helt rudis på antenner så är det inte konstigt att du lägger en G5RV och några meter färdigkontakterad koax i kundkorgen på webshopen samtidigt som du med ett pirr i magen beställer din första kortvågsradio :)

Alla antenner har sitt berättigande, ingen kan säga annat än att G5RV fungerar som antenn, likväl som en EH-antenn eller en T2FD gör, alla antenner har sina förtjänster och många är framtagna med en specifik applikation i åtanke, har du inget utrymme i radhusträdgården så tar du kanske till en vertikal, har du en 4x40 m stor gräsyta bredvid huset har du många fler alternativ att välja på men det blir ganska ofta av naturliga skäl det som din favorithandlare råkar ha i webshopen, till exempel G5RV.
Jag själv vägrar påstå att G5RV är en antenn som saknar berättigande, det är en kompromiss likväl som många andra mer eller mindre fantasifulla antenner!


Det spelar ingen roll hur mycket vi sitter på ham.se och ondgör oss över bristen på kunskap och kritiskt tänkande hos nybörjare om vi inte själva drar vårt strå till stacken och på ett ödmjukt sätt upplyser och hjälper de nya radiokollegorna ut i etern innan de tröttnar och börjar med dans eller fotografering istället.
Vi får inte idiotförklara och trycka ner de i skorna då de äntligen tagit mod till sig och ställer sina försynta frågor på ham.se
Det som krävs för att bota okunnighet är tid och intresse.



Själv föredrar jag antenner som Roy ovan skriver är symmetriska och/eller DC-jordade.

Utrymmet för mina egna kortvågsantenner är en 6,8 meter (just det, sex komma åtta meter) lång krypvind, omöjligt säger en del, inte alls säger jag!
Jag är aktiv på alla HF-band förutom 160m förstås ;)

Jag när ingen vanföreställning om att min antenn på något sätt är effektiv på någon QRG överhuvudtaget men med mitt utrymme så får jag vara nöjd med 1% utstrålad effekt eftersom det räcker till att köra USA på psk31, alternativet är att ha riggen som brevpress och det verkar ju tråkigt!
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top