Har stort problem med kortvågsradio
- Thread starter Donald
- Start date
SM6OID
Well-Known Member
Hej!
Skall man vara noga så skriver Donald att han KÄNNER sig lurad, han påstår inte att han är lurad. Jag förstår att det och det gör säkert många andra?
Visst kostar allt pengar, har man inte en rejäl junkbox så kan det kosta mycket stålar när man skall plocka ihop något som "den välförsedde" fixar för kostnaden att värma upp lödpennan.
Skall man vara noga så skriver Donald att han KÄNNER sig lurad, han påstår inte att han är lurad. Jag förstår att det och det gör säkert många andra?
Visst kostar allt pengar, har man inte en rejäl junkbox så kan det kosta mycket stålar när man skall plocka ihop något som "den välförsedde" fixar för kostnaden att värma upp lödpennan.
SM5KRI
Oldtimer
En liten fundering när man studerar bilderna, det syns kanske inte så tydligt men är inte ändarna på antennen väl nära huskropparna, ev plåt m.m. på taket och stuprör/stuprännor i plåt kanske bidrar till att det fungerar sämre på 80? Det går inte att få dom högre upp mha maströr?
Vill minnas att jag när bodde i Falun hade en dipol på taket som gick bra tills den dagen man ersatte taket på hyreshuset med plåt...
Last edited:
SM7TJC
Well-Known Member
Att BYGGA en trådantenn är ju normalt sett ett betydligt enklare jobb än att sätta upp den.
Man behöver inte ens en "junkbox" för att bygga en antenn. De delar (förutom tråden) som behövs går att hitta i varje hushåll. Isolatorer går att göra av gamla burklock eller andra husgeråd av plast.
Det faktum att en köpeantenn kostar så mycket gör säkert att många nybörjare tror att det är något komplicerat med antenner och väljer därför att köpa en sådan. Här är det ju upp till oss "som varit med" att snabbt informera om att det är inte mer arbete att tillverka en egen antenn än att försöka bryta upp en plastförpackning med en köpeantenn.
En T2FD tror jag kan vara en ganska intressant antenn. Visserligen har den inte så hög verkningsgrad som en optimerad antenn, men den borde funka hyfsat bra över ett stort frekvensområde utan att vara fullständigt kass på någon frekvens.
Man behöver inte ens en "junkbox" för att bygga en antenn. De delar (förutom tråden) som behövs går att hitta i varje hushåll. Isolatorer går att göra av gamla burklock eller andra husgeråd av plast.
Det faktum att en köpeantenn kostar så mycket gör säkert att många nybörjare tror att det är något komplicerat med antenner och väljer därför att köpa en sådan. Här är det ju upp till oss "som varit med" att snabbt informera om att det är inte mer arbete att tillverka en egen antenn än att försöka bryta upp en plastförpackning med en köpeantenn.
En T2FD tror jag kan vara en ganska intressant antenn. Visserligen har den inte så hög verkningsgrad som en optimerad antenn, men den borde funka hyfsat bra över ett stort frekvensområde utan att vara fullständigt kass på någon frekvens.
Donald, har du pratat med Mobinet om problemen?
Du kanske redan pratat med dom, och inte fått hjälp. I så fall kan jag förstå att du känner dig lurad.
Om du inte pratat med dom? Då kan jag tycka att du bör ge firman en chans att hjälpa dig.
73 de SM0RVV
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag har följt denna tråden några dagar och inser att som nybörjare är man fullständigt utlämnad. En del råd som ges här är ju direkt felaktiga medan andra är korrekta och några dessutom relevanta. Donald har inte en chans att själv bedöma vilka som är bra och vilka som är dåliga och t o m helt fel.
När det gäller att BYGGA en antenn om nu sådana kan BYGGAS så måste vi komma ihåg att vi som började med radio före Internet ofta var hänvisade till några få men väl genomarbetade böcker att hämta information ifrån. En sådan bok var The ARRL Handbook. Vi hade även genomgått en ganska omfattande utbildning ofta i klubbregi där vi genom den vanliga klubbverksamheten kom i kontakt med just dipoler som någon medlem BYGGT till klubben. Inte köptes det några dipoler på den tiden. Vi fick vara med och hjälpa till och vi fick lära oss hur saker och ting skulle MONTERAS ihop samt vädertätas för att tåla regn och fukt. Det var förr men nu är det nya tider.
Nu har vi ett annat läge. De flesta nya radioamatörerna går en snabbkurs av något slag och får därigenom en mycket kort introduktion i amatörradio. Den konkreta kunskap de tillägnar sig räcker inte på långa vägar för att själva BYGGA en dipol. Inte en chans. Den nybörjare som söker på "Build a dipole" Internet får idag 578000 svar. Utan kunskaper och erfarenhet går de inte att utvärdera.
Om nybörjaren frågar här på Ham.se ges också en massa svar som ofta är direkt motsägande. Det är klart som korvspad att ett plastlock till en livsmedelsförpackning är en utmärkt isolator men när sedan någon påstår att plasten inte är UV-beständig och att den mekaniska hållbarheten är dålig så blir nybörjaren osäker och där stannar projektet. Vad innebär dålig UV-beständighet och hur dålig är hållfastbarheten. Kommer antennen att gå sämre eller locket spricka och i så fall när. Om en vecka eller om två år?
Om The ARRL Handbook var inkörsporten förr i tiden så är SRS och Mobinets Internetkataloger inkörsporten nu. Här finns defakto allt som behövs för såväl proffs som nybörjare. Om man som nybörjare läser den välformulerade säljtexten där antenner och alla andra produkter lyfts upp till skyarna så inser i alla fall jag att en nybörjare lätt fastnar i klorna på försäljarna och deras smarta marknadsföringsknep och köper en ultra super deluxe dipol för 2300:-
En sådan dyr dipol MÅSTE helt enkelt vara mycket bättre än en lampsladd som knutits fast på ett plastlock till burken med potatissallad. Det fattar väl vem som helst? Och inte går det väl att ersätta en högvärdig isolator av formpressad plast med en bit persiennsnöre eller en träbit som doppats i kallpressad linolja. Nej det går så klart inte eller gör det?
Det är nog inte så lätt att börja med amatörradio idag som det var förr när vi började. Utbudet är för stort och möjligheterna att gå vilse i dimman är för många...
/Bengt
När det gäller att BYGGA en antenn om nu sådana kan BYGGAS så måste vi komma ihåg att vi som började med radio före Internet ofta var hänvisade till några få men väl genomarbetade böcker att hämta information ifrån. En sådan bok var The ARRL Handbook. Vi hade även genomgått en ganska omfattande utbildning ofta i klubbregi där vi genom den vanliga klubbverksamheten kom i kontakt med just dipoler som någon medlem BYGGT till klubben. Inte köptes det några dipoler på den tiden. Vi fick vara med och hjälpa till och vi fick lära oss hur saker och ting skulle MONTERAS ihop samt vädertätas för att tåla regn och fukt. Det var förr men nu är det nya tider.
Nu har vi ett annat läge. De flesta nya radioamatörerna går en snabbkurs av något slag och får därigenom en mycket kort introduktion i amatörradio. Den konkreta kunskap de tillägnar sig räcker inte på långa vägar för att själva BYGGA en dipol. Inte en chans. Den nybörjare som söker på "Build a dipole" Internet får idag 578000 svar. Utan kunskaper och erfarenhet går de inte att utvärdera.
Om nybörjaren frågar här på Ham.se ges också en massa svar som ofta är direkt motsägande. Det är klart som korvspad att ett plastlock till en livsmedelsförpackning är en utmärkt isolator men när sedan någon påstår att plasten inte är UV-beständig och att den mekaniska hållbarheten är dålig så blir nybörjaren osäker och där stannar projektet. Vad innebär dålig UV-beständighet och hur dålig är hållfastbarheten. Kommer antennen att gå sämre eller locket spricka och i så fall när. Om en vecka eller om två år?
Om The ARRL Handbook var inkörsporten förr i tiden så är SRS och Mobinets Internetkataloger inkörsporten nu. Här finns defakto allt som behövs för såväl proffs som nybörjare. Om man som nybörjare läser den välformulerade säljtexten där antenner och alla andra produkter lyfts upp till skyarna så inser i alla fall jag att en nybörjare lätt fastnar i klorna på försäljarna och deras smarta marknadsföringsknep och köper en ultra super deluxe dipol för 2300:-
En sådan dyr dipol MÅSTE helt enkelt vara mycket bättre än en lampsladd som knutits fast på ett plastlock till burken med potatissallad. Det fattar väl vem som helst? Och inte går det väl att ersätta en högvärdig isolator av formpressad plast med en bit persiennsnöre eller en träbit som doppats i kallpressad linolja. Nej det går så klart inte eller gör det?
Det är nog inte så lätt att börja med amatörradio idag som det var förr när vi började. Utbudet är för stort och möjligheterna att gå vilse i dimman är för många...
/Bengt
Jaghar svårt att tänka mig att en Carolina Windom cw80 special är så värdelös antenn att den inte går att använda överhuvudtaget på 80m. Speciellt när man använder en autotuner som stämmer av allt med impedanser 6 till 1000 ohm.
de flesta tycker att antennen fungerar bra, fastnågra harhaft vissa problem med tuner ("Does Need a GOOD Tuner on 80/75")
Se: http://www.eham.net/reviews/detail/2505?page=1
de flesta tycker att antennen fungerar bra, fastnågra harhaft vissa problem med tuner ("Does Need a GOOD Tuner on 80/75")
Se: http://www.eham.net/reviews/detail/2505?page=1
Attachments
Last edited:
SM0AOM
Well-Known Member
Problemet med "Carolina Windom cw80 special" är att den har exakt halva måtten som den på figuren.
Den får en extremt högohmig och reaktiv matningsimpedans (på 3720 kHz c:a 15-j1500 ohm) p.g.a sina små mått. Ingen "Dedicated Matching Unit" (vad det nu är) eller "Line Isolator" (vars främsta ingrediens verkar vara c:a 1,5 m tråd bifilärlindat på någon form av ferritstav) i världen kan mata en så liten antenn effektivt på 80m på det angivna sättet. Möjligen om man matar skärmen på koaxen via en bra "tuner" och har ett stort jordnät under.
Hela det beskrivna arbetssättet, en kombination av "Windom" och "Bobtail curtain", andas bondfångeri. En vertikal radiator på 11 fot (= 3,4 m) är 0,04 våglängder på 80m, och för att få någon nämnvärd strålning från en sådan så måste den matas från en källa som kan driva en påtaglig ström genom en så reaktiv last.
Att få till detta när den ska matas från en källa som "Windom-antennens" matningspunkt är riktigt besvärligt även på bara en frekvens. Hur det ska gå till i ett stort frekvensområde kringgår mig. Kanske "Line Isolatorn" är serieresonant på någon lämplig frekvens, men då upphör dess isolerande inverkan.
Jag blir mer och mer övertygad om att hela problematiken bottnar i att HF tar sig via kabelns ytterledare in i transceiver och "tuner" antingen via direktkoppling, induktion eller influens. "Tunern" lyckas på något sätt att anpassa den höga matningsimpedansen och då blir fältstyrkorna runt kabeländen (elektrostatiska eller magnetiska) så höga att något spårar ur.
Endast en antenn som är utformad, monterad och matad så att apparaterna inte utsätts för höga fält kan avhjälpa problemet.
En T2FD har fördelen av att omvandla lejonparten av den inmatade effekten på de lägre banden till värme, vilket gör potentialen för EMC-problem mindre.
Men det är kanske inte vad trådstartaren tänkt sig.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Den får en extremt högohmig och reaktiv matningsimpedans (på 3720 kHz c:a 15-j1500 ohm) p.g.a sina små mått. Ingen "Dedicated Matching Unit" (vad det nu är) eller "Line Isolator" (vars främsta ingrediens verkar vara c:a 1,5 m tråd bifilärlindat på någon form av ferritstav) i världen kan mata en så liten antenn effektivt på 80m på det angivna sättet. Möjligen om man matar skärmen på koaxen via en bra "tuner" och har ett stort jordnät under.
Hela det beskrivna arbetssättet, en kombination av "Windom" och "Bobtail curtain", andas bondfångeri. En vertikal radiator på 11 fot (= 3,4 m) är 0,04 våglängder på 80m, och för att få någon nämnvärd strålning från en sådan så måste den matas från en källa som kan driva en påtaglig ström genom en så reaktiv last.
Att få till detta när den ska matas från en källa som "Windom-antennens" matningspunkt är riktigt besvärligt även på bara en frekvens. Hur det ska gå till i ett stort frekvensområde kringgår mig. Kanske "Line Isolatorn" är serieresonant på någon lämplig frekvens, men då upphör dess isolerande inverkan.
Jag blir mer och mer övertygad om att hela problematiken bottnar i att HF tar sig via kabelns ytterledare in i transceiver och "tuner" antingen via direktkoppling, induktion eller influens. "Tunern" lyckas på något sätt att anpassa den höga matningsimpedansen och då blir fältstyrkorna runt kabeländen (elektrostatiska eller magnetiska) så höga att något spårar ur.
Endast en antenn som är utformad, monterad och matad så att apparaterna inte utsätts för höga fält kan avhjälpa problemet.
En T2FD har fördelen av att omvandla lejonparten av den inmatade effekten på de lägre banden till värme, vilket gör potentialen för EMC-problem mindre.
Men det är kanske inte vad trådstartaren tänkt sig.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Last edited:
Haj jag har pratat med Mobinet, han svarade i början och gav bara förslag hur jag skulle göra med tunern, sen är det stendött.
SM1OAJ
Hej, ja vi kan gärna prova på 40 m, det är väl mellan 7000-7100 CW ??
Vi kan prova i morgon måndag kväll, säg en tid som passar dig. Säg en frekvens som vi skall testa på.
På den frekvensen hör jag mycket, men det verkar vara jättetrångt, jag hörde också tyskar, när jag testade.
73
SM1OAJ
SM5KYH
Well-Known Member
Om konstlasten vid ovanstående prov satt i slutänden av koaxen - alltså istället för "antennen" så tycker jag att detta styrker Karl-Arnes tes.
Vidare kan det utifrån Donalds test även konstateras att radion fungerar som den ska ("helt OK på alla band").
Alltså är det där en dålig antenn för de lägre banden.
Hej Bengt, en bra tanke, skall först försöka att kolla att det inte är radion som bråkar.
Jag vet inte alls vad en sådan antenn kostar? Eller vad du vill ha?
73
SM1OAJ
SM7CZR
Old Member
Morgon eller måndag?
Mellan 7000-7200 kHz är 40m-bandet numera.
Jag tror att det funkar bättre dagtid på detta avståndet.
Vi kan köra SSB om du vill, på 40m bråkar den väl inte SSB?
Men jag kör gärna CW, du får bestämma.
SM6XYY
Well-Known Member
Varför vill du inte låta oss andra få veta hur bra eller dålig T2FD antennen är??
"The United States Navy conducted extensive transmitting and receiving tests of a single T2FD antenna in the late 1940s at Long Beach, California. They employed a Model TCC Navy I kW transmitter, with a frequency range from 2.0 to 18.0 MHz. After a year of use on all frequencies the T2FD was found to be superior to individual antennas on the various bands. The other antennas were removed from the Long Beach site affair the tests.
Similar results during the same period were experienced by the Kyushu Electric Communications Bureau of Japan. Their experiments indicated that the terminated tilted folded dipole was superior to the "zepp'' and halfwave dipole types previously used. They noted wideband characteristics, and the T2FD gave a 4 to 8 dB signal increase at their various receiver site"
Naturligtvis så ville inte USA eller Japan att någon skulle höra deras trafik, så därför använde dom denna antenn..... eller hur?
"The United States Navy conducted extensive transmitting and receiving tests of a single T2FD antenna in the late 1940s at Long Beach, California. They employed a Model TCC Navy I kW transmitter, with a frequency range from 2.0 to 18.0 MHz. After a year of use on all frequencies the T2FD was found to be superior to individual antennas on the various bands. The other antennas were removed from the Long Beach site affair the tests.
Similar results during the same period were experienced by the Kyushu Electric Communications Bureau of Japan. Their experiments indicated that the terminated tilted folded dipole was superior to the "zepp'' and halfwave dipole types previously used. They noted wideband characteristics, and the T2FD gave a 4 to 8 dB signal increase at their various receiver site"
Naturligtvis så ville inte USA eller Japan att någon skulle höra deras trafik, så därför använde dom denna antenn..... eller hur?
Jag har använt T2FD ganska mycket som taktisk antenn för militär kommunikation, även för lite amatörtrafik och visst funkar den. Man både hör stationer långt bort och man blir hörd. Är bara benen långa nog så funkar den hyfsat. Jag har hjälpt flera nybörjare att bygga en T2FD som blir så lång som tomten/huset medger, varvid man ofta får en begränsning nedåt i frekvens. Men även om verkningsgraden sjunker betänkligt så funkar den till viss del så klart som antenn. Tänk på att de som åker omkring med mobilantenner på sina bilar och har QSO på 80 mb har en verkningsgrad på ca 1%, men kan ändå göra sig hörda över stora delar av Norden.
Men på senare tid har jag övergett T2FD till fördel för Austin-Fourier som är beskriven i denna tråd. Längre ned i tråden så beskriver jag lite tester jag utförde.
Tänk även på att militära tester av olika antenner ofta har helt andra förutsättningar och önskemål om vad som är "bra" än vad vi som amatörer anser vara viktiga egenskaper.
Men på senare tid har jag övergett T2FD till fördel för Austin-Fourier som är beskriven i denna tråd. Längre ned i tråden så beskriver jag lite tester jag utförde.
Tänk även på att militära tester av olika antenner ofta har helt andra förutsättningar och önskemål om vad som är "bra" än vad vi som amatörer anser vara viktiga egenskaper.
SM7TJC
Well-Known Member
Ja, det vore intressant att veta hur bra/dålig en T2FD egentligen är. Problemet är väl att veta vad man skall jämföra med.
Antenner är ju alltid kompromisser och jag menar att när förutsättningarna är riktigt dåliga så får man acceptera att en antenn inte har så bra "data".
Att t.ex. köra mobilt på 80m innebär garanterat att man använder en antenn som egentligen borde vara helt värdelös. Men hellre en dålig antenn än ingen alls.
Likadant om man bor i lägenhet, har en liten tomt, eller andra antennrestriktioner. Då kanske en T2FD, eller någon annan ineffektiv antenn, kan vara ett vettigt alternativ. Det är ju bättre att köra med en dålig antenn än att inte kunna köra alls. Samtidigt gäller det ju att hitta den "minst dåliga" antennen.
Den optimala antennen under dessa förutsättningar kanske är allt annat än optimal i teorin.
"Fick se att -MCD svarat under tiden som jag pekfingrade fram mitt inlägg, hi".
Antenner är ju alltid kompromisser och jag menar att när förutsättningarna är riktigt dåliga så får man acceptera att en antenn inte har så bra "data".
Att t.ex. köra mobilt på 80m innebär garanterat att man använder en antenn som egentligen borde vara helt värdelös. Men hellre en dålig antenn än ingen alls.
Likadant om man bor i lägenhet, har en liten tomt, eller andra antennrestriktioner. Då kanske en T2FD, eller någon annan ineffektiv antenn, kan vara ett vettigt alternativ. Det är ju bättre att köra med en dålig antenn än att inte kunna köra alls. Samtidigt gäller det ju att hitta den "minst dåliga" antennen.
Den optimala antennen under dessa förutsättningar kanske är allt annat än optimal i teorin.
"Fick se att -MCD svarat under tiden som jag pekfingrade fram mitt inlägg, hi".
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
XYY skrev; "Naturligtvis så ville inte USA eller Japan att någon skulle höra deras trafik, så därför använde dom denna antenn..... eller hur?"
Du drar tyvärr helt fel slutsatser.
Om alla radioamatörer hade använt T2FD-antenner och liknande konstruktioner så hade de lägre frekvensbanden blivit lugnare och EMC-relaterade problem minskat markant. Verkningsgraden är betydligt lägre i en T2FD-antenn än i en 1/2-vågs referensdipol på samma höjd över marken och med samma orientering.
Det man gör som kommersiell/militär användare av en T2FD-antenn, eller motsvarande, är att medvetet välja en (1) antenn som är bredbandig och som fungerar tillräckligt bra i det specifika radiosystemet. Alternativet skulle vara att använda flera smalbandiga antenner och/eller ställa krav på avstämning inför varje frekvensbyte.
De uppgifterna som du refererar till att en T2FD skulle vara 4-8 dB bättre, än vadå?, är i alla fall inte refererade till en 1/2-vågs antenn i samma position som T2FD-antennen. Sannolikt har man gjort helt andra mätningar och bedömningar och med dessa som underlag kommit fram till att T2FD jämfört med de betydligt sämre alternativen ändå är en godtagbar lösning.
/Bengt
Du drar tyvärr helt fel slutsatser.
Om alla radioamatörer hade använt T2FD-antenner och liknande konstruktioner så hade de lägre frekvensbanden blivit lugnare och EMC-relaterade problem minskat markant. Verkningsgraden är betydligt lägre i en T2FD-antenn än i en 1/2-vågs referensdipol på samma höjd över marken och med samma orientering.
Det man gör som kommersiell/militär användare av en T2FD-antenn, eller motsvarande, är att medvetet välja en (1) antenn som är bredbandig och som fungerar tillräckligt bra i det specifika radiosystemet. Alternativet skulle vara att använda flera smalbandiga antenner och/eller ställa krav på avstämning inför varje frekvensbyte.
De uppgifterna som du refererar till att en T2FD skulle vara 4-8 dB bättre, än vadå?, är i alla fall inte refererade till en 1/2-vågs antenn i samma position som T2FD-antennen. Sannolikt har man gjort helt andra mätningar och bedömningar och med dessa som underlag kommit fram till att T2FD jämfört med de betydligt sämre alternativen ändå är en godtagbar lösning.
/Bengt
SM0AOM
Well-Known Member
Den ursprungliga 30 m långa T2FD med 600 ohm matning och 600 ohm lastmotstånd har en
verkningsgrad av 8 - 10 % på 3,5 MHz, markförlusterna oräknade. Man kan förbättra detta något genom att välja lite högre matnings- och lastimpedanser.
För mottagning saknar detta betydelse, men surt förvärvade "wattar" blir till värme i lastmotståndet.
Frågan är nu hur stor skillnad det blir i praktiken jämfört med lågt hängande obelastade dipolantenner. Det finns mätningar och erfarenheter som pekar på att förlusterna i marken och omgivningarna är dominerande när det gäller låga dipoler i stadsbebyggelse.
Det bästa "utbytet" får man när matningspunkten för en 80m-dipol kommer upp från marken med minst 15 - 20 m.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
verkningsgrad av 8 - 10 % på 3,5 MHz, markförlusterna oräknade. Man kan förbättra detta något genom att välja lite högre matnings- och lastimpedanser.
För mottagning saknar detta betydelse, men surt förvärvade "wattar" blir till värme i lastmotståndet.
Frågan är nu hur stor skillnad det blir i praktiken jämfört med lågt hängande obelastade dipolantenner. Det finns mätningar och erfarenheter som pekar på att förlusterna i marken och omgivningarna är dominerande när det gäller låga dipoler i stadsbebyggelse.
Det bästa "utbytet" får man när matningspunkten för en 80m-dipol kommer upp från marken med minst 15 - 20 m.
73/
Karl-Arne
SM0AOM