Hur räddar vi amatörradion?

[Ingemar]

Intressant debatt ni har här.

Jag har precis tagit cert och väntar på min signal som förhoppningsvis anländer med posten på måndag, så tänkte skriva lite om hur jag tänkter som nyböjare inom denna hobby.

Jag tror man delvis kan öka kraven och få "bättre" amatörer utan att skrämma bort folk från hobbyn.

Jag tycker nivån på provet idag är lämplig som inkörsport, så att inte folk blir avskräckta men jag skulle aldrig våga köra flera hundra watt med endast de kunskaper som krävs för att få cert idag.

I grundkursen så får man inte tillräcklig förståelse för vilka problem man ställer till med om
man sänder 1kW.

Det låter myckt klokt att begränsa effekten och införa olika nivåer på certet så att man
som nybörjare får kräma ut kanske någonstans 25-50W (+ ev. antennvinst)..

Då måste man som nybliven amatör lära sig att ställa in sina antenner rätt (och bygga bra antenner) för att komma långt och då lär man sig så mycket annat värdefullt på köpet.

Som amatör så vill man ju experimentera och det blir ju mer utmaning om man har begräsningar att hålla sig till så att man får tänka till ordentligt för att få ut maximal effekt ur sina sändningar.

Grundläggande el-lära räcker som krav eftersom de som vill bygga egna riggar ändå måste lära sig mer om el för att över huvudtaget kunna bygga något, och de som inte har något intresse av att bygga någon egen rigg klarar sig utmärkt med den grundläggande el-läran.

Men kraven för att få sända mer effekt borde inte vara baserad på om man kan CW eller inte, utan snarare på förståelse för anenner, säkerhet, vågutbredning, störningar, EMC och andra faktorer som är viktiga att inte störa omgivningen och komersiella intressen.

Det är även jätteviktigt att klubbarna runt om i landet håller studiecirklar som ökar
kunskapen hos amatörerna, och tar upp allt som ni här tycker är så viktgt att amatörer skall kunna.

Där kan jag se att SSA har en viktig roll att fylla för att ta fram studiematerial.

 

[bsdzip]

Problemformuleringen är som följer (åtminstone enligt mig, andra får tala för sig) :

Vi har ett antal privilegier (fritt välja frekvens, mod, effekt inom rimliga gränser, och även bygga egen utrustning) som följer av att vi genom prov visat att vi har kompetens att ta hand om dessa privilegier. Med lägre krav, vilket vi de facto fått på senare år (och nu tittar jag inte alls på morsekravet!), ökar risken att dessa privilegier tas ifrån oss.

Jag tycker fortfarande inte problemet i sig är formulerat. Att "privilegierna" skulle försvinna kan inte vara problemet i sig själv.
Är problemet att det finns många nya amatörer som beter sig illa på banden? Jag misstänker att det är minst lika många av den "gamla skolan" som beter sig olämpligt.
Är problemet att nya amatörer stör ut omgivningen genom okunskap? Jag tror nog de flesta amatörer, nya som gamla försöker lösa eventuella problem med omgivningen själva eller med hjälp av mer erfarna amatörer.
Är problemet att nya amatörer dör i elchocker pga okunskap? Jag har inte läst om någon ännu.
Kan man definiera och enas om vad det egentliga problemet är, så tror jag det är lättare att hitta en lösning på det (eventuella) problemet.

För att koppla till ämnet om hur man räddar amatörradion, så tycker jag det är väldigt intressant att se hur man genast går till angrepp mot de nya amatörerna och deras låga utbildningsnivå, istället för att rannsaka sig själv och fundera på vad man gjort de senaste 10 åren för att göra hobbyn intressant för yngre människor. Det är nog likadant här som inom många andra områden, ett litet antal eldsjälar har gjort mycket, men de flesta andra inte gjort någonting. Om privilegierna skulle försvinna tror jag det har mer att göra med hurvida frekvenserna används till vad de var tänkta till eller inte ("- icke yrkesmässig radiotrafik för övning, kommunikation och tekniska undersökningar, bedriven i personligt intresse och utan vinningssyfte"). Jag menar att den som ger sig tiden att läsa till ett amatörradio- certifikat har för avsikt att utnyttja frekvenserna på detta sätt. De som inte har intresset låter antingen bli radioapparater, eller sänder på vilka frekvenser de vill, med vilken effekt de vill, då det inte finns något som hindrar dem från det mer än möjligtvis samvetet.

 

[SM7CZR]

Personligen tror jag inte att amatörradion går att hålla kvar i sin gamla skepnad. Detta är avregleringarnas tidevarv och jag undrar om det är någon överhuvudtaget som kan se något positivt med de avregleringar som förekommit i Sverige de senaste tio åren. Det har bara ställt till problem. Då det gäller diskussionen om äldre kontra yngre amatörer så finns det säkert blandad kvalitet, annars vore det väl konstigt. Att sedan skilja folk med hjälp av rör och transistorer och programmering hör inte hemma i denna diskussionen, inte heller CW-resonemanget. Det är ju olika grenar inom amatörradion och det är frivilligt att syssla med det som man tycker om, utan att kassera det andra. Jag minns att jag blev väl omhändertagen och hjälpt då jag var nybörjare i hobbyn och förstår inte den negativa attityd som finns hos många idag. Vi måste hjälpa varandra i stället för att stjälpa, särskilt nu då myndigheterna inte längre vill, eller har råd med oss.
Hur många skulle inte vilja ha kvar PTS att hålla i snöret för en årskostnad på några hundralappar?
Slutligen vill jag tacka bl.a Ingemar och Lars för klokt resonemang!
/Ingvar

 

[bsdzip]

Frågan är om det är avregleringar som driver förändringen, eller om det är förändringen som driver avregleringen, jag tror på det senare. Frekvensutrymmet används komersiellt på ett mycket annerlunda sätt idag än det gjorde för bara 5 - 10 år sedan.

När man läser om detta (eventuella) problem så är det främst kommentarer som:
- Det har gått helt utför sen man tog bort CW kravet.
- När de sänkte kraven för cert så blev hobbyn helt ointressant.
- När inte längre det var PTS som delade ut certifikaten så gick det åt skogen
- Risken att de tar ifrån oss vårt privilegium är stort nu när kunskapen hos nya amatörer är i botten.

Det är med anledning av att de flesta kommentarer riktas på detta håll som jag tog med det i tidigare post (hela denna tråden startade för övrigt med de förutsättningarna).
Eftersom många verkar vara av åsikten att allt gick utför när kraven sänktes (CW togs bort) och PTS delegerade ansvaret för att godkänna och dela ut certifikat till amatörer, så blir man ju väldigt nyfiken på vad det faktiska problemet är, vad är det som gått utför, hur påverkar vem som delar ut certifikat det roliga med radio-hobbyn? Eller är det bara kopplat till att det tidigare kändes som stort privilegie att få tilldelat ett certifikat av en myndighet (det hoppas och tror jag inte)?
Det enda jag vill är att vi konkret beskriver vad det är som har radikalt förändrat hobbyn till det negativa sen SSA tog över ansvaret för tilldelning av certifikat.
Jag kan börja med en sak:
"Intensivkurserna" som verkar ha försigått under en tid var naturligtvis av ondo, detta gynnar varken hobbyn eller de amatörer som tar sig genom utbildningen, utan bara de provförrättare som får ett vitt kuvert under bordet. Men om jag förstått det rätt så ska detta problemet vara löst nu, med större krav och kontroll på provförättare.

 

[SM4FPD]

Året är 1920 och radiointresserad A skall fösöka göra en sädning till Radiointrsserad B.
A har byggt en sändare och vet att B har en mottgare.
Båda är i toppform och tycker det skall bli väldigt roligt och spännande att se om de kan höra något.
Efter tre månaders breväxling så är det dagen TX.
A sänder som uppgjort, han har köpt ett elektronrör, glödaccar, och har batterier för anodspänning.
B har en mottgare med två eleketronrör som han köpt liksom accar och batterier.
Båda har investerat mer än 10 tusen kronr i sin sändare respektive mottgare.
Efter ett par veckor dyker ett brev upp i A brevlåda och han blir jätteglad att läsa att han har kunnat höras hos B.



Året är 2007.
Radioamatör A har köpt en tranviver, anvädner internet istället för brev.
Radioamatör B har på samma vis fått igång en beg transiver.
de har mejlkontakt och tycker det skall bli väldigt spännande att se om de kan få kontakt på radio.
De hör varndra och kan ge 57 till 59 i båda riktningar.
ett QSL kommer med posten, förlåt med mejlen...
Båda hade lika roligt och tyckte det var lika spännade som killarna år 1920.


Vad är skillnanden?
Har det gått utför?
Lägg märke till att på 1920 talet fick man lov att köpa grejer liksom idag.
det var dock dyrare och färre som hade råd.

En viss kunskap krävdes, kanske krävdes hög utbildade för att köra radiokontaken 1920 medan idag räcker gymnasium och SSA provet.
men vilken av kunskapsnivåerna är högst???

Vad är skillanden?

Båda hade jättekul och det är väl vad en hobby skall vara
Båda lärde sig jättemycket om radio, vågutbredning och antenner.

Är inte utvcklingen underbar?

 

[SM7TJC]

Trots att SM6RPZ upprepar problemet om och om igen, så verkar det inte riktigt nå fram.
Problemet är INTE att nya amatörer kan för lite, eller att de inte kan CW.
Problemet är att kunskapsKRAVEN är för låga.
Med dagens låga krav är det mycket enklare för myndigheterna (PTS) att dra in på privilegierna och i praktiken slå in sista spiken i kistan för amatörradion.
Med högre kravnivå får vi högre status och det blir enklare att hävda att hobbyn främjar teknikutvecklingen i landet (vita lögner är helt OK

Tiderna förändras och även amatörradion. Det blir mer digitalteknik och mindre rörteknik.
Men det handlar ju fortfarande om radioteknik. Radiotekniken är ju grunden för alla inriktningar inom amatörradion. Det borde ju därför vara ganska enkelt att fastställa en rimlig nivå på kunskapskraven.

När jag tog T-cert, 1989, så förstod jag att vissa tyckte att kraven redan då var för låga. Jag tyckte t.o.m. själv att det var lite väl enkelt att få tillgång till så stora friheter. Med det i åtanke så är ju dagens läge katastrofalt.

 

[SM0AOM]

Jag vill påstå att glädjen och fascinationen med radiokommunikation är samma nu som då,
men tröskeln mellan tanke och handling var mycket större 1920 än i dag.

Den som ville experimentera med radio var tvungen att bygga i stort sett all materiel själv, och även konstruera och dimensionera sin station. Tänk på att "radiotekniken" var en mycket ung gren av ingenjörsvetenskaperna 1920, och att många av de begrepp och kunskaper som vi tar för givna i dag knappast hade spritts utanför vetenskapsmännens krets vid denna tid. Man kunde vara civilingenjör och inte ha speciellt stora kunskaper om "radio".

Sett i detta perspektiv var prestationen av "icke yrkesmän" att bygga fungerande sändare och mottagare anmärkningsvärt stor. Kostnaderna för att bygga en radiostation var i dagens penningvärde enorma, bara ett mottagarrör kunde kosta 50 - 100 kr 1920.
Dessutom var "amatörsändning" fortfarande formellt förbjudet i många länder.

Några år senare, när rundradion slagit igenom, fanns det mycket mera information om apparatbygge och även betydligt billigare komponenter och rör. Då spreds "radioflugan" över världen, och "gemene man" byggde mottagare med varierande resultat.

Dessutom kom reglerna för amatörsändning att liberaliseras så att det blev tillåtet.
Vid denna tid krävdes det ingen examination, varken i telegrafi eller teknik, för att få ett amatörtillstånd, utan sådant kom först i Sverige 1929 för telegrafin, och 1947 för "tekniken".

Utan att gradera i övrigt tycker jag personligen att radiokontakter med hembyggd "rig" och antenn, låg effekt och gärna på telegrafi ligger närmast den mening som en gång i tiden lades in i begreppet "amatörradio".

73/

Karl-Arne
SM0AOM

 

[Ingemar]

Tänk på vad ni skriver här eftersom detta är ett publikt forum.

Finns det myndighetspersoner som vill begränsa våra privilegier så kan denna tråd vara ett utmärkt ställe att hitta argument som kan användas mot oss.

 

[SM0BRF]

Är inte det största problemet att när samhället inte har någon nytta av att det finns tränade radiooperatörer så finns heller ingen anledning att ge så stora privilegier att det på något sätt skulle störa marknaden eller övriga massans välbefinnande.
Frågan är då om amatörradiorörelsen fortfarande på något sätt bidrar till samhällsnyttan. Används inte radio idag inom militären eller räddningsverket eller är allt så standardiserat att det inte finns behov av någon kunskap? Jag vet inte. Jag gjorde min sista repövning för 14 år sedan. Då hade jag i alla fall ofantlig nytta av mina kanske 40000 timmar vid radion för att få och upprätthålla en kontakt.

 

[SM0AOM]

Tänk på vad ni skriver här eftersom detta är ett publikt forum.
Finns det myndighetspersoner som vill begränsa våra privilegier så kan denna tråd vara ett utmärkt ställe att hitta argument som kan användas mot oss.

Personligen är jag mera orolig för att de lyssnar på amatörbanden...

73/
Karl-Arne
SM0AOM

 

[SM7MCD]

Flera inlägg har jämfört hur en radioamatör 1920 upplevde glädje jämfört med dagens.
Flera har kommit fram till att upplevelsen kanske är likvärdig, hur som helst så är den säkert av mycket positiv karaktär.

Om vi istället tittar hur "samhället" runt oss reagerar på de signaler dessa amatörer sänder ut är resultatet fullständigt annorlunda.
År 1920 var risken att någon i grannskapet skulle få sin fritid störd pga rfi från en radioamatör obefintlig.
Idag är det i princip omöjligt att utnyttja "full effekt" pga att någon granne blir störd, eller så hör man inget för att grannens nya TV stör ut min mottagare. Och detta är bara början ... vi står inför en formlig explosion av hemelektronik som många ggr är billigt producerad i undermålig EMC-kvalitet mot vad som skulle vara önskvärt.

Tänk bara på den problematik vi har med LF-detektering i slutstegen i stereon, vad tror ni händer när det dyker upp mängder av lysdiodslampor som blinkar i takt med vår modulation, vem tror ni får skulden?
Radioamatören som sänder ut signalen, eller tillverkaren av miljontals undermåliga (men billiga) lampor?

Det är mot denna omsvängning som jag anser att vi måste förskjuta tyngdpunkten inom vår kompetensbas för att visa att den kunskap vi har är en tillgång som löser eller helst undviker problem.


Jag anser att för vi skall nå framåt i debatten kan vi börja med att diskutera VAD vi bör kunna, och där är mitt svar: en tydlig förskjutning av utbildningen mot mer kunskap om störningar och hur vi hanterar störningar.

Sedan är det en annan diskussion om hur hög nivån skall vara, men låt oss vänta med den.

Leif / SM7MCD

 

[SM7EQL]

Hur räddar vi amatörradion?

En intressant fråga i all ära men som först kräver svar på den eviga frågan "Vad är amatörradio?"

Svaret på frågan kan bli olika beroende på vem man frågar, när man själv började (40-talet, 50- 60.....2000-talet) hur man började, vilka kamrater och förebilder som fanns till hands eller på något så simpelt som vad budskapen på det glättade reklammaterialet förmedlade då man själv blev radioamatör. (Referensramarna)

Begreppet "Amateur Service" (amatörradio) finns definierad i ITU-RR. Det är denna grundtext som Televerket, sedermera PTS använt sig av för att tolka och beskriva "Amatörradiotrafik" (Inte amatörradio utan endast trafiken som sådan)

För att förstå innebörden av definitionen i ITU-RR är det lämpligt att man har god kännedom om hur amatörradion en gång började och på vilka villkor stora frekvensområden har allokerats för amatörradio. Vad betydde amatörradio förr och vad betyder den nu? Samhällsnytta eller olägenhet och ett potentiellt störningsproblem?

Som garant för att vidarförmedla dessa viktiga insikter och för att föra amatörradions traditioner vidare generation efter generation finns såväl IARU som de nationella organisationerna, i Sverige SSA. (Tillvarata medlemmarnas intressen)

Här kan vi ställa oss frågan - vad är det för bild av amatörradion SSA förmedlar? ITU:s bild, PTS bild eller SSA:s bild?

Den som studerat gamla QTC från nummer 1 1926 och framåt har möjligen kunnat notera att radiotekniken och intresset för radiotekniska experiment stått i absoluta centrum fram till någon gång på 70-talet.

När T-certifikatet kom i mitten av 70-talet blev det möjligt att bli radioamatör utan att behöva lära sig morse. På bara några få år ökade amatörpopulationen dramatiskt och SSA upplevde sin "all time high" i antalet medlemmar. Många av T-certarna hade sina rötter från privatradion och många fortsatte i ungefär samma anda med samma kompisar men nu på 2 m och 70 cm repeatrarna som var senaste mode och livligt aktiverade. När repeatrarna kom plockades yagiantennerna ner och de flesta nöjde sig med en ombyggd AGA eller SRA med kvartvågspinne i gardinstången.

Det är ungefär här några av oss "gamla rävar" (?) tycker oss se det stora vägskälet med en smal skogsväg åt ena hållet med de amatörer som fortfarande blev radioamatörer på grund av ett genuint tekniskt intresse och stark motivation att lära sig morse, och en bred motorväg åt andra hållet för dom som var mer intresserade av den sociala biten, snacka med kompisarna och ha kul.

Något tiotal år efter denna "all time high" period vände medlemsstatistiken inom SSA plötsligt nedåt igen. Många T-certare tröttnade på repeatersnacket och lade av. Inom SSA upptäckte någon fenomenet "ålderspuckeln" och att inga ungdomar blev radioamatörer. Styrelsen blev desperat. Datorerna blev allt mer populära. Om denna fluga var ett reellt hot eller komplement till amatörradion diskuterades livligt.

T-certarna som hittills varit förvisade till VHF- och UHF-banden krävde tillgång till kortvåg, och detta utan att behöva lära sig vad som krävdes - morsetelegrafi. Utanför stod många av deras kompisar som också ville in i hobbyn, utan att behöva läras sig vad som krävdes.... Debatten om CW tog ordentlig fart över hela världen...

Ungefär samtidigt fick PTS direktiv från Regeringen om att "inte reglera radioanvändningen mer än vad lagen kräver" Detta direktiv tas emot med stor förtjusning av ledande SSA-personer som nu ser sin stora chans att förhandla fram lättnader i provkraven för att åter öka sitt medlemsantal. Ett intensivt lobbingarbete tar sin början och steg för steg tar SSA över PTS forna arbetsuppgifter. SSA:s önskan var att administrera amatörradion och bli den första national society som var radiooperatör och där PTS tillsyn kunde läggas på en högre mer övergripande nivå. (Makt och kontrollbehov)

Hela 90-talet präglades av en rekryteringskampanj med det underliggande budskapet "amatörradio för alla". Tekniken puffades snett åt sidan och fokus lades mer på att visa upp amatörradion som en fritidssysselsättning just för att prata med kompisarna och ha kul. (Vilken bild av amatörradion ger SSA idag?)

Vad är amatörradio?

Är det den knastertorra definitionen av "Amateur Service" som vi läser i ITU-RR, PTS definition av trafiken eller är det SSA:s definition av hobbyn? Vem är SSA - är det fem medlemsvalda ledamöter i SSA:s styrelse som vi övriga in blanco gett "vår fullmakt" åt att göra precis som dom behagar/tror/vill eller är det alla vi medlemmar som solidariskt bär ansvaret för hobbyns framgång, uppgång, sönderfall eller totala förfall? (Välj själv det du tycker passar bäst)

Att amatörradion kommer att ytterligare förändras råder ingen som helst tvekan om. Kanske är det dags att förbereda oss för den dagen då myndigheterna släpper greppet, tar bort undantaget i EMC-direktivet, inför lämplig ERP begränsning 25...50W och skippar provkraven helt.

Är detta den ulitimata räddningen för amatörradio och blir alla nöjda - PTS, SSA, du och jag?

Vilken framtida funktion kommer SSA att få i ett sådant drömscenario, mer än att sälja fåfängesignaler till höger och vänster. Fungera som radioamatörernas vykortsförmedlingscentral. I alla fall intill alla QSL blir digitala och ARRL byggt ut sitt monopol på DXCC... Ge ut en papperstidning med gamla notiser som vi redan läst på Internet. PDF-upplaga?

Kanske finns det mitt i detta framtidsscenario utrymme för några kilohertzbreda band här och där på kortvåg, VUSHF som efter särskild ansökan hos PTS kan få användas till vetenskapliga radiotekniska experiment där det både krävs teknisk kompetens och tillståndsavgift för att få lov att husera, och som p g a att frekvensbanden/kanalerna är frekvensplanerade och koordinerade internationellt åtnjuter ett visst grundskydd mot inkräktare och störningar.

 

[SM7MCD]

Man skulle kanske önska att definitionen av amatörradiotrafik är det som sätter standarden framåt i tiden, men med alla de avregleringar som förekommer är det nog troligt att även detta avregleras.

Idag har vi så låga krav på att få tillstånd att vi kan säga att ett tvärsnitt av befolkningen kanske är representerade, och då en icke obetydlig del av befolkningen tycker att "prutthumor" är "roligt" så är det kanske inte så konstigt att det pruttas och rapas på banden.

Tidigare när vi hade CW-kravet var det ett tvärsnitt av "människor som är beredda att offra ett halvår eller mer i utbildning för att nå ett mål" som var representerade, och med risk för att verka fördomsfull så var "prutthumorn" inte lika populär bland detta urval människor.

Jag är övertygad att vi skulle nå samma resultat oavsett vad kravet på instuderingsuppgift är, idag känns det mer relevant att kräva att en amatör kan programmera sin dator så att datorn "pratar" med de relevanta enheterna vi kan koppla till vår SDR-enhet.

Tänk om vi skulle kräva motsvarande kunskaper i transmissionsteori och datorkommunikation så att det krävs motsvarande arbetsbörda det tog att lära sig CW!
Då är jag övertygad att vi har ett helt annat tvärsnitt av befolkningen som väljer att bli radioamatör än vad vi har idag. (Samt betydligt färre radioamatörer.)

Personligen tror jag att de som skriver förslag till olika bestämmelser är mindre bekymrade om det finns personer som njuter av att förödmjuka sig själv med att rapa i radion. Om det däremot kommer mer och mer klagomål på störningar så är det "lätt" fixat med en effektbegränsning, och motiveras den med "för att minska ev. skadlig strålning" så kommer den att antas som amen i kyrkan.

Leif / SM7MCD

 

[SM7EQL]

>>>Jag är övertygad att vi skulle nå samma resultat oavsett vad kravet på instuderingsuppgift är,
---

Säkert ett riktigt antagande. CW-kravet fungerade på sin tid som ett filter som effektivt sollade bort dom som inte var beredda att offra tid på att lära sig det som krävdes för att bli radioamatör. Kvar blev det lilla fåtal som under en förhållandevis lång tid (en till två terminer) deltog i den lokala klubbens kursverksamhet och under den tiden fick inblick i amatörradiohobbyn och hur radiotrafiken/grejorna fungerade... Klubbarna var också duktiga på att hålla ordning bland sina medlemmar. Det såg de äldre amatörerna till.

Utan dessa filter men med hjälp av specialanpassade veckoslutskurser där syftet enbart är att lära ut HUR eleven skall bete sig för klara av att svara rätt på ett mycket begränsat urval standardfrågor där endast siffervärden förändras går eleverna miste om i princip allt viktigt som behövs för att klara sig på egen hand. Många har lärt sig att mekaniskt lösa en uppgift på pappret men har ingen aning om vad uppgiften handlar om eller VAD som räknats ut.

Jag är övertygad om att den elev som under ett halvår deltar i en aktiv amatörradioklubbs normala verksamhet och där får prova på att spaka själv, sitta bredvid som second operator, lyssna på föredrag och bläddra i amatörradiotidningar blir en betydligt bättre och mer ansvarsfull radioamatör än den gröngöling som ploppar ut ur en standardiserad veckoslutskurs.

Den nuvarande utbildningen tillför knappast någon varaktig kunskap. Den kunde därför i princip avskaffas helt. Skillnaden på banden hade blivit marginell och knappast märkbar.

Det vore intressant att få veta om utbildningsansvariga inom SSA har någon som helst uppfattning i dessa frågor och om man avser verka för en ytterligare förenkling, bibehålla kravnivån som den är eller kanske rent av öka den två eller tre snäpp. PTS är som bekant borta ur leken och det är numera SSA som enväldigt bestämmer framtiden.

 

[Owleye]

Gröngölingar...

Jag är övertygad om att den elev som under ett halvår deltar i en aktiv amatörradioklubbs normala verksamhet och där får prova på att spaka själv, sitta bredvid som second operator, lyssna på föredrag och bläddra i amatörradiotidningar blir en betydligt bättre och mer ansvarsfull radioamatör än den gröngöling som ploppar ut ur en standardiserad veckoslutskurs.

Hej.
Hur ser det ut i din radioklubb, EQL?
Tar ni hand om gröngölingarna?
Är ni aktiva?
Eller sitter alla gamla rävar på sina egna kammare och kör contests så det ryker och pratar fikonspråk sinsemellan så att nykomlingarna tappar intresset för HF?
(Är det finare att köra CW än Pactor-II på 80 meter? )
En radioaktiv gröngöling, prenumerant på QTC, medlem i en tyvärr måttligt aktiv klubb, undrar.

 

[SM7EQL]

Det finns tyvärr ingen aktiv radioklubb i Lund med omnejd. Den klubb jag är med i sedan 1968 samlar enligt gästboken numera mellan 2...7 medlemmar på veckomötena och c:a 15...18 vid kallade stormöten där någon särskild aktivitet förekommer. Några gröngölingar har jag inte sett sedan mitten av 90-talet då den sista old-timern tröttnade på att ensam hålla kurs för en handfull proselyter varav de flesta hoppade av under kursens gång.

Åren 1970-1983 höll jag i kursverksamheten i klubben. De årliga kurserna samlade då c:a 15...20 deltagare varav knappt hälften blev radioamatörer. Värvningen skedde genom årlig utställning i samband med sportlovsveckan på Lunds Stadsbibliotek där vi ställt upp flera radiostationer och monterat antenner på taket. Mycket populärt fram till datorerna fångade ungdomarnas intresse.

Vi som träffas (jag har tröttnat och åker sällan till klubben numera) på veckomötena sysslar i princip endast med kaffedrickning och enligt loggboken så har bara en handfull QSO:n körts i år. Några på CW och några på SSB. Styrelsen har kallat till testaktiviteter och även utlyst studiebesök men ingen har dykt upp så de aktiviteterna har fått ställas in. Lokalerna har nyligen renoverats och styrelsen jobbar febrilt för att försöka få igång aktiviteten.

Problemet som jag ser det är att klubbmedlemmarna har vitt skilda intressen och det är svårt att finna likasinnade att utbyta tankar med, utöver vanligt socialt dö-snack om politik, semesterresor och amatörradions allmänna förfall och hur bra det var förr...

Här i Lund finns nog bara en aktiv radioamatör och det är jag själv. I alla fall känner jag inte till någon annan som vare sig bygger radio, kör contest eller CW på 80 meter. Finns det någon så hör av dig!

Ja, det var kanske en något dyster bild av klubbverksamheten i mitt närområde och när jag läser vad jag skrivit så inser jag att klubbarna har problem att överleva. De klubbar som ännu håller igång och är aktiva drivs av några få positiva eldsjälar och de är sannolikt alla en bra bit över 50 år eller t o m ännu äldre?

Var är gröngölingarna?

 

[SM7MCD]

När jag läser fler och fler inlägg undrar jag inte om ett "fel" vi gör är att titta för mycket bakåt. Vi kommer aldrig att få tillbaka tider som varit. Många bestämmelser från "förr" har både världskrig och "kallt krig" i sin historia. Jag anser att vi måste försöka flytta fokus längre framåt och försöka definiera de gränssnitt som kommer att innehålla hot om begränsningar i dagens frihet.

De som överlever är de anpassningsbara.

Vill vi vara anpassningsbara?
Vill den globala amatörförsamlingen vara anpassningsbar?
Vill myndigheterna vara anpassningsbara?

Vad tjänar vi på att vara anpassningbara? Bibehållen frihet? Anpassningsbar mot vad?

Leif / SM7MCD

 

[SM4FPD]

Jag håller med SM7MCD, att titta bakåt ispirerar ingen nybörjare, inte ens mig på den tidne ajg börajde med radio.
Jag skulle gå fram med transostoer och tog inte ens emot en gammal fin radio med rör.
det "var skrot" tyckte jag.

När man sedan hållit på ett tag inser man av sig själv att de inte var så dumma förr ändå.
Och historiken och nostalgin kommer av sig själv....

Jag har oxo får hantera nybörjare som fått "goda råd" att skaffa en 60 tals radio då dessa "var mycket bra". När den stackars nybörjaren inser att han nog måste lära sig lite om eleketronrör, att trimma igenom den, kanske lägga upp ett lager av reservrör, ja då tappas sugen......

Det har pratas mycket i den här disussionen om hur lite de nya kan, det borde vara större kunskapskrav etc.


Låt oss då höra konkret vilka kunskaper ni saknar.

Jag skall börja själv:

1. Praktiska kunskaper att löda kontakter anser jag är för dåligt bland många amatörer. Både Din konakter och koaxkontakter. Något som är perfekt att ha som klubbaktivitet.

2. Alla bör kunna rita blockschema på minst 10 st klassiska ICOM stationer. (skoj bara)

3. Trafikteknik tycker jag är embarmlig i vissa fall, särksilt utomlands och det smittar av sig.

4. Kunskap som kan ligga till grund för att förstå problem, saknas, exvi störningsproblem, HF i chassi problem, vad man kan göra med toroide.



Punkt 4 är en mycket stor sak och det är frågan om detta kan läras ut överhuvudtaget?

Vad har ni mer för problem med för saker som nybörjarna inte kan???

 

[SM0TSC]

Jag håller med SM7MCD, att titta bakåt ispirerar ingen nybörjare, inte ens mig på den tidne ajg börajde med radio.
Jag skulle gå fram med transostoer och tog inte ens emot en gammal fin radio med rör.
det "var skrot" tyckte jag.

När man sedan hållit på ett tag inser man av sig själv att de inte var så dumma förr ändå.
Och historiken och nostalgin kommer av sig själv....

Jag har oxo får hantera nybörjare som fått "goda råd" att skaffa en 60 tals radio då dessa "var mycket bra". När den stackars nybörjaren inser att han nog måste lära sig lite om eleketronrör, att trimma igenom den, kanske lägga upp ett lager av reservrör, ja då tappas sugen......

Det har pratas mycket i den här disussionen om hur lite de nya kan, det borde vara större kunskapskrav etc.


Låt oss då höra konkret vilka kunskaper ni saknar.

Jag skall börja själv:

1. Praktiska kunskaper att löda kontakter anser jag är för dåligt bland många amatörer. Både Din konakter och koaxkontakter. Något som är perfekt att ha som klubbaktivitet.

2. Alla bör kunna rita blockschema på minst 10 st klassiska ICOM stationer. (skoj bara)

3. Trafikteknik tycker jag är embarmlig i vissa fall, särksilt utomlands och det smittar av sig.

4. Kunskap som kan ligga till grund för att förstå problem, saknas, exvi störningsproblem, HF i chassi problem, vad man kan göra med toroide.



Punkt 4 är en mycket stor sak och det är frågan om detta kan läras ut överhuvudtaget?

Vad har ni mer för problem med för saker som nybörjarna inte kan???

Med risk för att sticka ut huvudet,

Hr många av sk "Icke Nybörjare" skulle falera på dessa punkter & ev andra.

Jag tror idén med att ha två klasser ett med sk "Stickpropps rättigheter" dvs fabriksbyggt & begränsningar i inmatad effekt säg kanske 100W & en klass som är obegränsad (upp till vad reglementet idag säger) denna klass skulle oxå medge att använda egenbyggd utrustning. "Stickpropps" klassen skulle kunna ha liknande prov som idag medans "Bygga & Exprimentera" skulle kunna ha mer fokus på teoretiska kunskaper innom ellära & företrädesvis HF-teknik.

73 de SM0TSC (Som bygger & exprimenterar)

 

[SM5JAB]

...
Jag tror idén med att ha två klasser ett med sk "Stickpropps rättigheter" dvs fabriksbyggt & begränsningar i inmatad effekt säg kanske 100W & en klass som är obegränsad (upp till vad reglementet idag säger) denna klass skulle oxå medge att använda egenbyggd utrustning. "Stickpropps" klassen skulle kunna ha liknande prov som idag medans "Bygga & Exprimentera" skulle kunna ha mer fokus på teoretiska kunskaper innom ellära & företrädesvis HF-teknik.
...

Det låter som en bra idé i mina öron. Ett stort problem med dagens situation upplever jag att bristen på morot är. Man kan gå en veckoslutskurs och sedan få ALLT. Vad är kvar? För den experimenterande och tekniskt intresserade finns mycket, men man måste vara väldigt självgående och söka kunskap där den finns.

Om man bara har stickproppslicensen så hägrar trots allt nästa steg därborta i horisonten. Eftersom effektregler är svåra/omöjliga att kontrollera skulle jag dessutom föreslå bandbegränsningar. Det borde vara en "hederssak" att inte kräma ut kilowatten om man har licens för bara 100 watt men jag litar inte på att folk i gemen - och därmed inte amatörer heller - är så hedersamma längre. Men att återfinnas på fel band är mer påtagligt.

En annan liknande aspekt är den allmänna uppfattningen att det som är gratis inte är värt nåt. Om man erbjuder en gratis utbildning till en skock människor är det bara mycket få av dem som hoppar på utbildningen som egentligen har tänkt sig för och tänker lägga manken till att slutföra den. Om den kostar något blir situationen en annan, då måste man tänka före och inte bara tycka att "gratis är gott".

Så för att mynna ut i ett tankeförslag:

* Första nivån, "stickpropp": Max 50 watt, tillgång till 80 och 10 meter. Inga veckoslutskurser, mer teori, dokumenterat intresse, närvaro på klubbaktiviteter samt kan förväntas förvalta en licens på ett bra sätt.

* Andra nivån, "avancerad": Effekt och band som nu. Varit på första nivån i ett år. Dokumenterad färdighet i första nivån. Betydligt mer teori, felsökning, störningar, antenner. Kan löda, bygga, dimensionera.

Det här med dokumenterad färdighet löses genom att aktivt deltagnade i klubbaktiviteter och på så sätt kommer också klubbarna att kunna fungera som "inkubatorer" med ökad aktivitet som följd. Det är också en önskad effekt.

Notera frånvaron av ordet telegrafi här (ja bortsett från i denna mening då...). Ej heller nämns datorer. Jag tror att båda dessa är "nödvändigt runtomkring" men det amatörradion mest bör handla om är *radio*, dvs dels det rent tekniska men också vad som överförs. Om det som överförs görs med morse, ascii eller SSB kan väl vara detsamma?

Avslutningsvis måste man också inse att det inte är en mänsklig rättighet att bli radioamatör. Det kanske bara är några relativt få som har ork och intresse att gå igenom den längre utbildningen? Men än sen då? Har man intresse kan man säkert pressa sig till det om det nu är så viktigt?

Alla kan inte tralla och har aldrig kunnat det. Att det sen kanske är *önskvärt* att alla skulle vara tonsäkra nog att sjunga i kör, köra bil utan att krocka osv är en utopi och kanske något att sträva mot men så fungerar det inte i verkligheten.

/Micke