Efter allt detta debatterande, så undrar jag över Dig, SM2VJX.
Vad gillar Du inom amatörradio?
Vad gör Du när Du utövar din hobby?
Hur tycker Du att amatörradiohobbyn skall vara?
Naturvetenskap och tråkig utbildning
- Thread starter SM4FPD
- Start date
Vad gillar Du inom amatörradio?
Vad gör Du när Du utövar din hobby?
Hur tycker Du att amatörradiohobbyn skall vara?
SM3BDZ
Well-Known Member
Jag vet inte vilka "ni" som omfattas ovan men jag talar främst för mig själv och om du läser vad jag skrev en gång till finner du kanske att det är raka motsatsen till ditt påstående ovan.
Jag hakar på -GUJ och avslutar med ett *varför*:
Varför blev Du radioamatör?
73/Lasse
SM3BDZ
Well-Known Member
Jag tycker nog att detta är en såväl intressant som sansad diskussion. Dessutom förtjänar frågor som uppenbarligen berör, att lyftas fram i dagen!
Inser dock att jag kunde ha formulerat mig bättre ovan, då min fråga inte var tänkt som ett ifrågasättande, utan mer som en nyfiken sådan. Den kan misstolkas.
73/Lasse
Inser dock att jag kunde ha formulerat mig bättre ovan, då min fråga inte var tänkt som ett ifrågasättande, utan mer som en nyfiken sådan. Den kan misstolkas.
73/Lasse
Hej alla!
SM2VJX skrev:
”Grundkunskaper i elsäkerhet, javisst, men om man inte någonsin kommer att öppna en radio eller bygga något som ska anslutas till elnätet kan man skippa 95% av det man i dag tvingas att lära sig. ”
Kunskapen om elsäkerhet, är en av grundbultarna som skiljer mellan pr-radio och amatörradio. Just undantaget, att inneha amatörradiotillstånd för att få experimentera med nätansluten utrustning, istället för att förlita sig på CE-märkt sådan.
Jag ställer också frågan ”varför”?
/Hans
SM2VJX skrev:
”Grundkunskaper i elsäkerhet, javisst, men om man inte någonsin kommer att öppna en radio eller bygga något som ska anslutas till elnätet kan man skippa 95% av det man i dag tvingas att lära sig. ”
Kunskapen om elsäkerhet, är en av grundbultarna som skiljer mellan pr-radio och amatörradio. Just undantaget, att inneha amatörradiotillstånd för att få experimentera med nätansluten utrustning, istället för att förlita sig på CE-märkt sådan.
Jag ställer också frågan ”varför”?
/Hans
SM2VJX
Riktig radioamatör!
Tja, du kan få ett loggboksutdrag om du vill?
Dom senaste tre månaderna har jag köpt en kortvågsrigg, en massa tillbehör till den, satt upp en rotor samt tre antenner och kört drygt 1100 kontakter med min radioutrustning.
(repeater och fm kontakter inte räknade)
Jag har utöver det demonstrerat och förklarat hobbyn för 5-10 människor som inte är är radioamatörer, deras snittålder har varit ungefär hälften av min ålder, några har visat intresse.
I övrigt lyssnar jag mest, radion står alltid på när jag är hemma, så jag är inte speciellt aktiv.
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
VJX skrev; "Grundkunskaper i elsäkerhet, javisst, men om man inte någonsin kommer att öppna en radio eller bygga något som ska anslutas till elnätet kan man skippa 95% av det man i dag tvingas att lära sig."
----
Det man idag "tvingas lära sig" enligt SSA:s läromedel Bli Sändaramatör är grovt räknat c:a 25-30% av vad PTS kommer att kräva genom implementeringen av kunskapsnormen T/R 61-02. Detta är ren fakta och behöver nog inte debatteras vidare?
Om 95% av de 25-30% som egentligen krävs av PTS, kan skippas så undrar jag vad som blir kvar av boken. Titelsida och förord så klart, kanske några orienterade sidor om elsäkerhet och faran med 230 V i vägguttagen samt en innehållsförteckning på en kvartssida i slutet av häftet.
Om verkligen 95% av de 25-30% är så överflödigt att det kan tas bort så borde det betyda att privilegierna vi har borde minska i ungefär samma storleksordning. Av de tusen watten så blir det inte många kvar. Av de många amatörbanden blir det i bästa fall ett enda kvar. Av de många trafikslagen kanske ett eller två kan räcka osv. Inget skruvande i apparaterna och LocTite på alla skruvar så locken inte ramlar av. Sigill?
Var hamnar vi då om inte med 5 W på 27 MHz och trafikslagen FM och SSB och givetvis med CE-märkt utrustning som i de flesta fall inte orsakar några större bekymmer i form av skadlig störning på andra radiotjänster och EMC-problem i grannarnas hemelektronik.
/Bengt
----
Det man idag "tvingas lära sig" enligt SSA:s läromedel Bli Sändaramatör är grovt räknat c:a 25-30% av vad PTS kommer att kräva genom implementeringen av kunskapsnormen T/R 61-02. Detta är ren fakta och behöver nog inte debatteras vidare?
Om 95% av de 25-30% som egentligen krävs av PTS, kan skippas så undrar jag vad som blir kvar av boken. Titelsida och förord så klart, kanske några orienterade sidor om elsäkerhet och faran med 230 V i vägguttagen samt en innehållsförteckning på en kvartssida i slutet av häftet.
Om verkligen 95% av de 25-30% är så överflödigt att det kan tas bort så borde det betyda att privilegierna vi har borde minska i ungefär samma storleksordning. Av de tusen watten så blir det inte många kvar. Av de många amatörbanden blir det i bästa fall ett enda kvar. Av de många trafikslagen kanske ett eller två kan räcka osv. Inget skruvande i apparaterna och LocTite på alla skruvar så locken inte ramlar av. Sigill?
Var hamnar vi då om inte med 5 W på 27 MHz och trafikslagen FM och SSB och givetvis med CE-märkt utrustning som i de flesta fall inte orsakar några större bekymmer i form av skadlig störning på andra radiotjänster och EMC-problem i grannarnas hemelektronik.
/Bengt
SM2VJX
Riktig radioamatör!
Jag sa aldrig 95% av hela boken, jag började med att undanta elsäkerhetskraven, och det är bara du som rakt av, procent för procent vill villkora "privilegierna" med "insatsen"
Vi kan villkora "privilegierna" med någonting helt annat om dom nödvändigtvis ska villkoras/betalas med "insatser"
Vi kan villkora med hur många gånger vi har besökt kyrkan, hur många busskurer vi har skurat eller med hur många videofilmer vi hyr per år, för eran grundinställning är att det spelar ingen roll om det vi villkorar med är ovidkommande, det är inte mer än rättvist att vi betalar våra privilegier med något.
Jag menar att får man in folk till hobbyn inser dom (beroende på vilken inriktning deras radiokörande tar) att det är bra att kunna CW eller att det är bra att kunna reparera sin radio själv, då skaffar dom sig dom kunskaperna själv, utan tvång.
Om någon inte tycker om att köra CW så ska dom inte behöva lära sig det, om någon inte har intresse av D-star ska dom inte tvingas till att lära sig det.
Några av dom nya till hobbyn vill säkert bara lära sig D-star, men så bra, då håller dom sig till en ytters begränsad del av radiospektrumet och besvärar inte er som vill köra AM på den "seriösa" delen av 2M bandet, då kan ni samexistera utan att ens veta om varandra.
Dom kanske upptar fler tidskonstanter med sitt digitala rapande men ni upptar större bandbredd, speciellt om man tar i beaktande att ni inte ens lyckas pricka av samma frekvens när ni ska köra ring...
Ska vi villkora med något relevant kan vi ju ha obligatoriska prov i Engelska, det är ju en ganska relevant sak att kunna inom hobbyn.
Last edited:
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
Jag får lite motvilligt erkänna att jag inte förstår mig på ditt resonemang och jag är inte på något sätt ointelligent.
Du menar alltså att du vill ta ett körkort för bil eller rent av tung lastbil genom att avlägga prov för EU-moped i kombination med argumentet -Jag är inte intresserad av bilar och lastbilar och vill jag köra sådana fordon i framtiden så kan jag lära mig det sen. Jag har ju mitt körkort redan.
Jo, det är ett intressant synsätt och kan kanske appliceras på fler områden.
/Bengt
Du menar alltså att du vill ta ett körkort för bil eller rent av tung lastbil genom att avlägga prov för EU-moped i kombination med argumentet -Jag är inte intresserad av bilar och lastbilar och vill jag köra sådana fordon i framtiden så kan jag lära mig det sen. Jag har ju mitt körkort redan.
Jo, det är ett intressant synsätt och kan kanske appliceras på fler områden.
/Bengt
SM7TJC
Well-Known Member
Med tanke på jämförelsen med körkort:
Varför skall jag kunna fickparkera för att få körkort?
Jag kommer aldrig att fickparkera i hela mitt liv.
Och skulle jag någon gång komma på att jag vill börja fickparkera så lär jag mig det då.
Jag tror att jag förstår anledningen till det kravet och accepterar det.
Av ungefär samma anledning krävs det att man kan lite radioteknik för att få manövrera en amatörradiosändare.
Varför skall jag kunna fickparkera för att få körkort?
Jag kommer aldrig att fickparkera i hela mitt liv.
Och skulle jag någon gång komma på att jag vill börja fickparkera så lär jag mig det då.
Jag tror att jag förstår anledningen till det kravet och accepterar det.
Av ungefär samma anledning krävs det att man kan lite radioteknik för att få manövrera en amatörradiosändare.
Jag kostade på mig en "gilla" för stilpoängen där! ;-)
Det är faktiskt en relevant fundering om man borde ställa krav på engelskakunskaper. Radiovågorna stannar som bekant inte vid språkliga gränser. Egentligen självklart, men jag rekommenderade en bok, tror det var "The ARRL Antenna Handbook" till någon, och fick svaret "Har ingen tagit fram någon på svenska, då?" Blev förvånad.
Nu ska jag än en gång skriva: Om vi ska komma någon vart måste vi nog vilja förstå den som har annorlunda åsikter, inte avsiktligt försöka missförstå dem! Varför ta en fight så fort chansen finns!? Ingen kommer att vinna på att motsättningen mellan radioamatörer växer! Vi behöver både rekrytering och kunskaper.
Vi kan väl ställa frågor till varandra, och begrunda svaren!
Jag tycker den vägledning som Harec-dokumentet ger är väl värd att ta hänsyn till. Samtidigt är det ett stort problem att gå ut till gamla A-amatörer och säga att deras kunskaper inte räcker till. Eller som vissa tycker att alla ska göra om sina cert-prov.
EQL Bengt uppgav att proven i Sverige successivt blivit lättare genom att svåra frågor tagits bort. Vilka typsika frågor eller områden handlar det om, jag ser inte det i mina första läsningar?
När jag tittar på exemplen på provfrågor som ligger på SSA:s webb, tycker jag de ser ut ungefär som 1974 (även om vissa svårare frågor tagits bort). Jag tycker dock att det är märkligt att man kan klara de proven efter en eller två veckoslutskurser. Visst om man läst naturvetenskap eller teknik på gymnasiet, eller kanske till och med läst på teknisk högskola, räcker nog en eller två veckoslutskurser. Men hur går det till när någon klarar dessa prov, om de startar från noll?
Sture
Det är faktiskt en relevant fundering om man borde ställa krav på engelskakunskaper. Radiovågorna stannar som bekant inte vid språkliga gränser. Egentligen självklart, men jag rekommenderade en bok, tror det var "The ARRL Antenna Handbook" till någon, och fick svaret "Har ingen tagit fram någon på svenska, då?" Blev förvånad.
Nu ska jag än en gång skriva: Om vi ska komma någon vart måste vi nog vilja förstå den som har annorlunda åsikter, inte avsiktligt försöka missförstå dem! Varför ta en fight så fort chansen finns!? Ingen kommer att vinna på att motsättningen mellan radioamatörer växer! Vi behöver både rekrytering och kunskaper.
Vi kan väl ställa frågor till varandra, och begrunda svaren!
Jag tycker den vägledning som Harec-dokumentet ger är väl värd att ta hänsyn till. Samtidigt är det ett stort problem att gå ut till gamla A-amatörer och säga att deras kunskaper inte räcker till. Eller som vissa tycker att alla ska göra om sina cert-prov.
EQL Bengt uppgav att proven i Sverige successivt blivit lättare genom att svåra frågor tagits bort. Vilka typsika frågor eller områden handlar det om, jag ser inte det i mina första läsningar?
När jag tittar på exemplen på provfrågor som ligger på SSA:s webb, tycker jag de ser ut ungefär som 1974 (även om vissa svårare frågor tagits bort). Jag tycker dock att det är märkligt att man kan klara de proven efter en eller två veckoslutskurser. Visst om man läst naturvetenskap eller teknik på gymnasiet, eller kanske till och med läst på teknisk högskola, räcker nog en eller två veckoslutskurser. Men hur går det till när någon klarar dessa prov, om de startar från noll?
Sture
Last edited:
SM7TJC
Well-Known Member
Här diskuteras sänkta kompetenskrav så kastas det plötsligen fram ett förslag på kunskapskrav i ett främmande språk.
Om man inte kan Engelska tidigare (Många, både yngre och äldre, har väldigt begränsade kunskaper i det språket. You know...) så blir det ju en enorm höjning av kraven.
Förresten vore det ju i så fall mer relevant med kunskaper i telegrafi. Med sina förkortningar så är det ju ett verkligt internationellt språk. Men det har ju diskuterats förr....
Om man inte kan Engelska tidigare (Många, både yngre och äldre, har väldigt begränsade kunskaper i det språket. You know...) så blir det ju en enorm höjning av kraven.
Förresten vore det ju i så fall mer relevant med kunskaper i telegrafi. Med sina förkortningar så är det ju ett verkligt internationellt språk. Men det har ju diskuterats förr....
SM7EQL
Kortvågs- och UKV-tekniker
SA5A skrev; "EQL Bengt uppgav att proven i Sverige successivt blivit lättare genom att svåra frågor tagits bort. Vilka typsika frågor eller områden handlar det om, jag ser inte det i mina första läsningar?"
----
Ett detaljerat svar blir långt. Jag börjar med en kort sammanfattning.
Provfrågorna har stegvis genomgått en förändring ifrån essäfrågor till flervalsfrågor. Essäfrågorna krävde en ganska djup förståelse för att besvaras. Flervalsfrågorna kräver mindre reell kunskap och det räcker med att få instruktioner om hur de skall besvaras.
När gamla Televerket höll i provförrättningen var provfrågebanken konfidentiell och dess omfattning helt okänd. Provförrättningen genomfördes av anställd TvT-personal på några få platser i Sverige samt på en del militära regement.
I början av 90-talet öppnades för provförrättning med hjälp av radioamatörer som kunde anmäla sitt intresse till PTS. Ingen nekades. Det fanns drygt 100 sådana provförrättare ett par år senare. PTS hade vid tiden bestämt att T/R 61-02 skulle gälla och då den befintliga provfrågebanken inte höll måttet så lades ansvaret över på de enskilda provförrättarna som efter bästa förmåga fick sätta samman sina egna prov, rätta och intyga att de klarats av.
SSA köpte restlagret av den gamla Bli Sändaramatör med tillhörande provfrågebank och SSA Kansli skickade ut hela den skarpa provfrågebanken inklusive facit till alla provförrättare som var listade. Omfattningen av provfrågebanken var drygt 20 grundfrågor i några få ämnen ur T/R 61-02 (i el-lära och radioteknik som vi diskuterar här). Genom att variera siffervärden m m skapades en skenbart större bank. Några av de befintliga frågorna bl a en om ömsesidig induktans ansågs av SSA vara för svår och togs bort.
Den provfrågebank som används idag av SSA är med mycket små skillnader exakt den samma som använts i c:a 25 år och både provfrågebanken och facit cirkulerar runt bland en del klubbar och får nog anses vara förbrukad.
Läromedel så. När essäfrågorna användes så baserades utbildningen på SSA:s dåvarande läromedel Grundläggande amatörradioteknik som är avsevärt mycket mer omfattande än den nuvarande Bli Sändaramatör. Då varken kursledare eller kandidater kände till provfrågornas omfattning så fanns inga andra alternativ än att läsa hela boken och lära sig det som krävdes. Boken i sig baserades på kompetensfordringar från Televerket och samråd mellan SSA och Televerket. När flervalfrågorna kom och blev allmänt kända så upptäckte såväl kursledare som kandidater att inte alla sidorna behövde läsas och succesivt blev läromedlen mer anpassade till provfrågebankens upplägg.
Kursernas längd. För att klara ett prov med essäfrågorna krävdes c:a en termins studier och ibland nästan två terminer. Med flervalfrågorna kunde kurstiden förkortas till några månader med ett kurstillfälle per vecka. I dagsläget förekommer veckoslutskurser som i praktiken omfattar två till tre veckosluts korvstoppning med provavläggning sista dagen.
Så när vi påstår att det blivit lättare så måste man ta hänsyn till fler faktorer än bara provfrågorna. Den tidigare starkt konfidentiella provfrågebanken hos Televerket blev till en mer eller mindre offentlig handling med tillhörande facit och de anställda provförrättarna på Televerket ersattes av klubbkompisar som kanske varit mer snälla och förlåtande än vad som var brukligt förr. SSA rekommenderade sina provförrättare att hellre fria än fälla om något svar var tveksamt formulerat. Det blev också mer vanligt med muntliga prov där provförrättaren helt enkelt samtalade med kandidaten och bildade sig en uppfattning om denna hade de kunskaper som krävdes.
Som sagt, det skulle behövas mer utrymme för att dra alla detaljer och det blir alldeles för mycket här och nu.
Och som RNA är inne på så skulle knappt någon av oss med A-B-C-T-N-UC-UN-CEPT1-CEPT2-Klass1-Klass2 och de nuvarande klasslösa SSA-certifikaten klara ett riktigt HAREC-prov enligt T/R 61-02 med de frågor som de andra CEPT-länderna använder. I bästa fall kanske det blivit 1000 amatörer kvar av de 10-12000?
Men att pilla i detta retroaktivt vågar nog PTS sig inte på. Det skulle bli panik i leden tror jag. Det enda rimliga är att börja på ny kula i och med att T/R 61-02 nu införs på allvar och PTS fått utpekat tillsynsansvar för att allt går rätt till.
/Bengt
----
Ett detaljerat svar blir långt. Jag börjar med en kort sammanfattning.
Provfrågorna har stegvis genomgått en förändring ifrån essäfrågor till flervalsfrågor. Essäfrågorna krävde en ganska djup förståelse för att besvaras. Flervalsfrågorna kräver mindre reell kunskap och det räcker med att få instruktioner om hur de skall besvaras.
När gamla Televerket höll i provförrättningen var provfrågebanken konfidentiell och dess omfattning helt okänd. Provförrättningen genomfördes av anställd TvT-personal på några få platser i Sverige samt på en del militära regement.
I början av 90-talet öppnades för provförrättning med hjälp av radioamatörer som kunde anmäla sitt intresse till PTS. Ingen nekades. Det fanns drygt 100 sådana provförrättare ett par år senare. PTS hade vid tiden bestämt att T/R 61-02 skulle gälla och då den befintliga provfrågebanken inte höll måttet så lades ansvaret över på de enskilda provförrättarna som efter bästa förmåga fick sätta samman sina egna prov, rätta och intyga att de klarats av.
SSA köpte restlagret av den gamla Bli Sändaramatör med tillhörande provfrågebank och SSA Kansli skickade ut hela den skarpa provfrågebanken inklusive facit till alla provförrättare som var listade. Omfattningen av provfrågebanken var drygt 20 grundfrågor i några få ämnen ur T/R 61-02 (i el-lära och radioteknik som vi diskuterar här). Genom att variera siffervärden m m skapades en skenbart större bank. Några av de befintliga frågorna bl a en om ömsesidig induktans ansågs av SSA vara för svår och togs bort.
Den provfrågebank som används idag av SSA är med mycket små skillnader exakt den samma som använts i c:a 25 år och både provfrågebanken och facit cirkulerar runt bland en del klubbar och får nog anses vara förbrukad.
Läromedel så. När essäfrågorna användes så baserades utbildningen på SSA:s dåvarande läromedel Grundläggande amatörradioteknik som är avsevärt mycket mer omfattande än den nuvarande Bli Sändaramatör. Då varken kursledare eller kandidater kände till provfrågornas omfattning så fanns inga andra alternativ än att läsa hela boken och lära sig det som krävdes. Boken i sig baserades på kompetensfordringar från Televerket och samråd mellan SSA och Televerket. När flervalfrågorna kom och blev allmänt kända så upptäckte såväl kursledare som kandidater att inte alla sidorna behövde läsas och succesivt blev läromedlen mer anpassade till provfrågebankens upplägg.
Kursernas längd. För att klara ett prov med essäfrågorna krävdes c:a en termins studier och ibland nästan två terminer. Med flervalfrågorna kunde kurstiden förkortas till några månader med ett kurstillfälle per vecka. I dagsläget förekommer veckoslutskurser som i praktiken omfattar två till tre veckosluts korvstoppning med provavläggning sista dagen.
Så när vi påstår att det blivit lättare så måste man ta hänsyn till fler faktorer än bara provfrågorna. Den tidigare starkt konfidentiella provfrågebanken hos Televerket blev till en mer eller mindre offentlig handling med tillhörande facit och de anställda provförrättarna på Televerket ersattes av klubbkompisar som kanske varit mer snälla och förlåtande än vad som var brukligt förr. SSA rekommenderade sina provförrättare att hellre fria än fälla om något svar var tveksamt formulerat. Det blev också mer vanligt med muntliga prov där provförrättaren helt enkelt samtalade med kandidaten och bildade sig en uppfattning om denna hade de kunskaper som krävdes.
Som sagt, det skulle behövas mer utrymme för att dra alla detaljer och det blir alldeles för mycket här och nu.
Och som RNA är inne på så skulle knappt någon av oss med A-B-C-T-N-UC-UN-CEPT1-CEPT2-Klass1-Klass2 och de nuvarande klasslösa SSA-certifikaten klara ett riktigt HAREC-prov enligt T/R 61-02 med de frågor som de andra CEPT-länderna använder. I bästa fall kanske det blivit 1000 amatörer kvar av de 10-12000?
Men att pilla i detta retroaktivt vågar nog PTS sig inte på. Det skulle bli panik i leden tror jag. Det enda rimliga är att börja på ny kula i och med att T/R 61-02 nu införs på allvar och PTS fått utpekat tillsynsansvar för att allt går rätt till.
/Bengt
Last edited:
Gäller det även Finland? Gjorde ett provexempel med dessa online där frågorna slumpas fram. Tyckte inte det proven var särskilt svåra.
SM0AOM
Well-Known Member
Jag vill nog påstå att HAREC-provens svårighetsgrad inte är så fruktansvärt hög.
Det som ser ganska formidabelt ut är i själva verket bara att tillämpa de 4 räknesätten samt en dos sunt förnuft. Efter att själv ha provat HAREC-examinationer från en handfull länder tycker jag att de tyska och schweiziska proven är mest utslagsgivande, men till priset av en tröttsam mångordighet. Teknisk tyska är verkligen inte ett språk för den som vill uttrycka sig kort och koncist.
De brittiska är mer "to the point" och präglas av en pragmatisk koppling till det praktiska. Samma sak med de belgiska. De franska och spanska proven är ganska nationellt präglade, så man behöver en hel del lokalkännedom för att klara dem. De finska proven verkar inta en mellanform, liksom de danska.
Sammantaget är HAREC, likt en hel del annat, en "papperstiger" när det gäller komplexitet. För den del av amatörpopulationen som har ett verkligt intresse utgör provet inte alls någon svårighet.
Jag håller helt med RNA att det vore intressant, och befogat, att testa kunskaperna hos alla nuvarande radioamatörer. Det cirkulerar uppgifter om att den nuvarande SSA-styrelsen för ett par år sedan lät testa sig själva mot det existerande provet med ganska nedslående resultat. Detta vore intressant att få verifierat. Stämmer det finns det en naturlig förklaring till SSA:s teknikfientlighet.
Dessutom uppkommer det möjligheter att få en viss klarhet ifall fusk med proven förekommit i större skala.
Jag tror nämligen att det finns ett inte försumbart mörkertal i den frågan. '
För några dagar sedan blev jag uppringd av en f.d. SSA-provförrättare,aktiv till för c:a 10 år sedan som får förbli anonym, vilken hade läst denna diskussion. Han lät meddela att det var alltför vanligt med olika former av fusk i synnerhet när det gällde telegrafiproven.
Det hade t.o.m. gått ut muntliga (för säkerhets skull) direktiv från SSA att man skulle bedöma alla telegrafiprov så generöst som det överhuvudtaget var möjligt, därför att "SSA behövde medlemmarna".
Slutligen är jag i likhet med TJC av den bestämda meningen att i valet mellan engelska och telegrafi som moment i provet är telegrafin att föredra.
73/
Karl-Arne
SM0AOM
Det som ser ganska formidabelt ut är i själva verket bara att tillämpa de 4 räknesätten samt en dos sunt förnuft. Efter att själv ha provat HAREC-examinationer från en handfull länder tycker jag att de tyska och schweiziska proven är mest utslagsgivande, men till priset av en tröttsam mångordighet. Teknisk tyska är verkligen inte ett språk för den som vill uttrycka sig kort och koncist.
De brittiska är mer "to the point" och präglas av en pragmatisk koppling till det praktiska. Samma sak med de belgiska. De franska och spanska proven är ganska nationellt präglade, så man behöver en hel del lokalkännedom för att klara dem. De finska proven verkar inta en mellanform, liksom de danska.
Sammantaget är HAREC, likt en hel del annat, en "papperstiger" när det gäller komplexitet. För den del av amatörpopulationen som har ett verkligt intresse utgör provet inte alls någon svårighet.
Jag håller helt med RNA att det vore intressant, och befogat, att testa kunskaperna hos alla nuvarande radioamatörer. Det cirkulerar uppgifter om att den nuvarande SSA-styrelsen för ett par år sedan lät testa sig själva mot det existerande provet med ganska nedslående resultat. Detta vore intressant att få verifierat. Stämmer det finns det en naturlig förklaring till SSA:s teknikfientlighet.
Dessutom uppkommer det möjligheter att få en viss klarhet ifall fusk med proven förekommit i större skala.
Jag tror nämligen att det finns ett inte försumbart mörkertal i den frågan. '
För några dagar sedan blev jag uppringd av en f.d. SSA-provförrättare,aktiv till för c:a 10 år sedan som får förbli anonym, vilken hade läst denna diskussion. Han lät meddela att det var alltför vanligt med olika former av fusk i synnerhet när det gällde telegrafiproven.
Det hade t.o.m. gått ut muntliga (för säkerhets skull) direktiv från SSA att man skulle bedöma alla telegrafiprov så generöst som det överhuvudtaget var möjligt, därför att "SSA behövde medlemmarna".
Slutligen är jag i likhet med TJC av den bestämda meningen att i valet mellan engelska och telegrafi som moment i provet är telegrafin att föredra.
73/
Karl-Arne
SM0AOM