via likströmskabel, omvandlingen är nog inte förlustfri. Knappast heller sjövattnets ledningsförmåga, jag har för mig att man använder jord, sjövattnet, som återledare där?
Skulle vara intressant att veta varför du är så negativ till DC? Vad tror du är anledningen att man kör DC? I de anläggningar jag sett kör man inte nåt i vattnet.
Sen kan man ju lägga till förslusterna från vårt vägguttag till av "elenergin utförd tjänst i hemmet". Ser vi på en digitalbox som drar 10 - 20 Watt dygnet runt och används 4 timmar blir förlusterna "lite" mer än 10 procent.
Känns inte så relevant när man pratar nätförluster. Faktiskt inte relevant om man pratar förluster över huvud taget. Hur kunden anväder strömmen är upp till honom då han även betalar för elen.
RNA kanske vet förslusterna i en jättelik 100 eller 400 kV trafo?
Nej jag vet inte. Jag har bara jobbat med grejer som gör AC till DC, förflytta ennegin och sen göra AC igen. Det enda jag vet är att transformatorerna är stora och har jättelika kylflänsar, massor med kylfläktar och ändå blir rejält varma.
Ang likspänningen så var jag kanke lite ironisk i det inlägget, men med lite överdrifter och ironi sätter man fart på debatten.
Erfarenhten har visat att det finns uppenbara risker när man medvetet försöker elda på en diskution alltför hårt...
Omvandlinen mellan AC och DC och AC igen är visserligen inte förlustfri, men det finns andra viktiga fördelar. Förlusterna minskar så att det inte behövs alltför långa avstånd för att det ska betala sig t.ex. De flesta HVDC-länkar och de stora har tyristorer som likriktar och skapar AC igen (t.ex. de stora krafverksdammarna i Kina). Men det finns nyare mindre anläggningar där man använder IGBT-transistorer istället. En fördel man får där är att man kan styra spänning och fas helt valfritt när man skapar den nya AC:n. Man kan alltså stötta en spännignssvagt nät och även producera reaktiv effekt om det behövs. Så i extremfallet så innebär det att man kan hålla ett nät stabilt och igång som annars p.g.a. energibrist riskerar braka ihop. T.ex. så sägs det att när det stora strömavbrottet som var i New-York för ett antal år sedan så räddade en HVDC-anlöggning hela Conneticut:s elnät i från att braka ihop.
Det finns även sånna här anläggningar där man valt att sätta båda stationerna på samma ställe, s.k. back to back. Altså man struntar i att man inte kan räkna hem några minskningar i förluster utan vinsterna ändå är så stora att man är beredd att investera i anläggningen och bara använda styrmöjligheterna.
Sånna här anläggningar används även då man har nät som inte går synkront, eller rent av har olika frekvens, men ändå behöver stabilisera nätet.
En nära släkting till HVDC som bygger på att man kan stabilisera nätet är SVC (Static var compensation). Där används används bara en station som likriktar AC och lagrar i stora kondenssatorer som sen skapar AC i valfritt i fas med IGBT:er som återförs på nätet i samma punkt. Detta används på t.ex. stålverk där man smälter skrot genom att köra ner grafitelektroder i en hög med järnskrot. Resultatet blir en pulserande kortslutning som belastar elnätet väldigt hårt och elakt. SVC kan då stabiliera upp nätet på ett sätt som inte vore möjligt ens med absurt överdimensionerat elnät. Ännu ett exempel på hur det är värt att ta förlusteterna.
Ok, det finns en baksida. Switchade IGBT-transistorer i 600MW-klassen är ju inte störningsfria. Jag har för mig att man filtrerar upp till 13:e överton, men det kommer nog ut en del ändå.
Visste ni föresten att svergie har en egen HVDC-länk som går i från fastlandet till Gotland? Roy, vill du se en SVC får du infiltrera stålverket i Hagfors.
