Vintage-radio nät?

På den tiden det begav sig körde jag MC. Mycket och i ur och skur.
Tyvärr för mycket "i skur" för att efter att ha skaffat bilkörkort
inför lumpen vilja återuppta körandet efteråt. Noterade att
den sista cykeln jag ägde, en Honda CB350Four (1974) till min häpnad
finns kvar och verkar vara i bruk.

350F var dels ogynnsam ur försäkringssynpunkt på den tiden
eftersom en 500 var lika dyr/billig att försäkra.
mindre hojar ansågs vara "tjejhojar". Killar köpte
i allmänhet CB750F som var den vanligaste hojen
på MC-parkeringen, ofta direkt efter att ha fyllt
18 och då man då automatiskt fick köra tung.

Min 350F var mörkgrön-metallic med Hondas klassiska look utan
kåpa som likt de de flesta andra MC saknade på den tiden.
34 Hk var inget att skryta med och vikten låg på 170kg.

Men att köra den var bekvämt. Motorn hördes inte.
Backspeglarna behövde inga gummiupphängningar.
Ett vindbrus var vad som hördes. Den drog ca 0.5 liter milen
som passerade genom 4st Mikuni förgasare. Som tur var behövde
dom sällan justeras/balanseras.

Vid den slinga jag brukar nyttja under mina motionspass
ligger ett hus med tillhörande garage vars ägare har ett
antal veterancyklar. Två Honda, en CB125K5 (den modell jag började min
MC-karriär med), En CB250 Twin och en Yamaha RD125 (1973).
Alla i mint condition (!) Att gå i närheten av dessa är som att
öppna dörren till 50 år sedan...
 
Man kan ju fundera lite om begreppet "charmig" teknik. När det gäller fordon så verkar charmen oftast komma från England och inte sällan så är det Lucas som är en viktig spelare. Troligen så består "charmen" av att ägaren med tiden blir ganska kunnig i dikesrenens flora och med tiden utvecklar ett positivt sinnelag till livets prövningar.

Om vi nu överför begreppet "charmig" till det vi diskuterar här i forumet dvs äldre radioteknik vad innebär det då?

Alltså, finns de en "charm" i äldre radioteknik och vad innebär det mer konkret?
 
(Nu har tråden spårat ur men ändå...)

Kollega från 80-talet berättade om "The Joseph Lucas Memorial Trophy"
för att hedra Lucas - "Uppfinnaren av det totala mörkret".
ett lopp för Engelska hojar som enligt honom kördes mitt i natten.

Om det är sant eller en skröna vet jag inte. Typiskt för gångna tider
var också metallbrickan som alltid lades under Engelska hojar för att
inte oljedropparna skulle kleta ner asfalten.

Så fort Japanerna började producera motorcyklar som inte läckte,
med elstart och med avgasrör som inte blev blåvioletta som de Engelska
(pga fabrikationsprocessen) tog japanerna i princip över hela
branschen. En modern jämförelse är den Brittiska "MiniCooper",
en liten bil med ett hjul i varje hörne men vars kvalitéer
inte var de bästa. Tyskarna märtkte detta och VW tog raskt fram
"Golf" ("Rabbit" i USA). Bilen tog raskt över hela marknaden
från Britterna och bildade tom. en egen klass.
 
Charmen med gamla elprylar (exvis radios...) ligger väl ofta i betraktarens öga, eller annan relevent kroppsdel. Personligen tycker jag att äldre materiel ofta erbjuder ett skönare "gränssnitt", i form av vred, omkopplare etc med bättre känsla. Dessutom finns det en viss charm i att de ofta går att justera/reparera utan att ta till mikroskopet.

Sen finns ju en glidande gräns för vad som är "äldre". Jag tycker min IC-720 är ganska charmig, inklusive den slamrande omkopplaren...
 
Lucas har ju gett upphov till en rik flora av anekdoter, en av dom bättre är:

Why do the English drink warm beer?
Because Lucas also made refrigerators...

Ja, allt har sin förklaring. ;)
 
SM0AOM said:
1723050428928.png


En sådan här Matchless G80CS gjorde ett outplånligt intryck på mig som
11-åring när en av mina grannars MC-kompisar körde en sådan.
Click to expand...
Även jag har kört MC, min första cross var just en ombyggd Matchless, som sedan blev en Husqvarna 250 CR, som sedan blev en Husqvarna 250 WR och T-tävlingar, dvs det som idag blivit enduro, och en Novemberkåsa med försvarets automatväxlade Husqvarna. Det som märks av detta idag är en del ärr efter ha blivit hopsydd efter div marksyn. Men när 70-talet tog slut såldes alla maskiner...

Jag bodde så till att man kunde börja köra MC redan som 13-åring, vilket man gjorde... har aldrig haft MC-kort. Mitt intresse för el gjorde att jag var populär när det gällde att fixa trasiga tändsystem, och jag lärde mig därigenom hur en tyristor fungerar...

Skulle vara kul att "ta en sväng" med en gammal Silverpil, men kunskapen av dagens trafik gör att förnuftet säger nej...
 
SM6GXV said:
På den tiden det begav sig körde jag MC. Mycket och i ur och skur.
Tyvärr för mycket "i skur" för att efter att ha skaffat bilkörkort
inför lumpen vilja återuppta körandet efteråt. Noterade att
den sista cykeln jag ägde, en Honda CB350Four (1974) till min häpnad
finns kvar och verkar vara i bruk.

350F var dels ogynnsam ur försäkringssynpunkt på den tiden
eftersom en 500 var lika dyr/billig att försäkra.
mindre hojar ansågs vara "tjejhojar". Killar köpte
i allmänhet CB750F som var den vanligaste hojen
på MC-parkeringen, ofta direkt efter att ha fyllt
18 och då man då automatiskt fick köra tung.

Min 350F var mörkgrön-metallic med Hondas klassiska look utan
kåpa som likt de de flesta andra MC saknade på den tiden.
34 Hk var inget att skryta med och vikten låg på 170kg.

Men att köra den var bekvämt. Motorn hördes inte.
Backspeglarna behövde inga gummiupphängningar.
Ett vindbrus var vad som hördes. Den drog ca 0.5 liter milen
som passerade genom 4st Mikuni förgasare. Som tur var behövde
dom sällan justeras/balanseras.

Vid den slinga jag brukar nyttja under mina motionspass
ligger ett hus med tillhörande garage vars ägare har ett
antal veterancyklar. Två Honda, en CB125K5 (den modell jag började min
MC-karriär med), En CB250 Twin och en Yamaha RD125 (1973).
Alla i mint condition (!) Att gå i närheten av dessa är som att
öppna dörren till 50 år sedan...
Click to expand...
 
SM7MCD said:
Även jag har kört MC, min första cross var just en ombyggd Matchless, som sedan blev en Husqvarna 250 CR, som sedan blev en Husqvarna 250 WR och T-tävlingar, dvs det som idag blivit enduro, och en Novemberkåsa med försvarets automatväxlade Husqvarna. Det som märks av detta idag är en del ärr efter ha blivit hopsydd efter div marksyn. Men när 70-talet tog slut såldes alla maskiner...

Jag bodde så till att man kunde börja köra MC redan som 13-åring, vilket man gjorde... har aldrig haft MC-kort. Mitt intresse för el gjorde att jag var populär när det gällde att fixa trasiga tändsystem, och jag lärde mig därigenom hur en tyristor fungerar...

Skulle vara kul att "ta en sväng" med en gammal Silverpil, men kunskapen av dagens trafik gör att förnuftet säger nej...
Click to expand...
Roligt med en ytterligare Husqvarna "off-road åkare" på forumet.
En sådan här, 400 cc 8-växlad (hög/låg + 4-växlad låda) Six-Days fanns i garaget
när jag var 19.

1723181520384.png

1723181776826.png

Förmedlad av en tidigare granne, Kenth Dahlberg, som hade varit fabriksförare
i Six-Days 1970 eller 1971. Det finns ett tydligt "släkttycke" mellan Silverpilen/Guldpilen
och dessa maskiner.

"Hojen" finns fortfarande registrerad:

1723182476665.png

Beträffande "charm" hos tekniska prylar ligger denna primärt i "användarinterfacet" eller "UI". Moderna "plastradioapparater" har ett "UI" som är ganska utslätat, och primärt är inriktat på att det ska finnas många knappar, rattar, menyer och valmöjligheter, vilka kan utnyttjas av en väldigt liten fraktion av brukarna.

Däremot är UI på en "charmig" apparat mer sparsmakat, och överlåter mycket mer
åt användarens eventuella kompetens och skicklighet.
I dagens stör- och radiomiljö så "hör" man precis lika mycket eller litet på en sådan här;

1723183233527.png

som man gör på en sådan;

1723183395488.png

Det är förståelsen för sådana sammanhang som skiljer de riktiga radioamatörerna från
plastradiokonsumenterna.
 
AOM: var det inte du som skrev något om det i Practical Wireless ( ? ) för många år sen? En mottagare för militärt bruk (Racal?) med "bakvända" knappar och reglage, anledningen blev självklar när alla viktiga funktioner på radion sköttes med vänster hand, och lämnar höger hand fri för nyckel / penna ...

För övrigt har jag nämnt det tidigare, Lucas uppfann inte mörkret, det kan tillskrivas Gud som biprodukt till ljuset :)

Däremot uppfann han det plötsliga, oförklarliga mörkret, samt vidareutvecklade kortslutningen.

Jag är dessutom övertygad om att han har ett ganska nära släktskap med Murphy.
 
SM6VJE said:
AOM: var det inte du som skrev något om det i Practical Wireless ( ? ) för många år sen? En mottagare för militärt bruk (Racal?) med "bakvända" knappar och reglage, anledningen blev självklar när alla viktiga funktioner på radion sköttes med vänster hand, och lämnar höger hand fri för nyckel / penna ...

För övrigt har jag nämnt det tidigare, Lucas uppfann inte mörkret, det kan tillskrivas Gud som biprodukt till ljuset :)

Däremot uppfann han det plötsliga, oförklarliga mörkret, samt vidareutvecklade kortslutningen.

Jag är dessutom övertygad om att han har ett ganska nära släktskap med Murphy.
Click to expand...

Och jag är dessutom övertygad om att Murphy var en optimist
 
LUCAS var faktiskt inte så himla dåliga. Många gånger fick nog Lucas bära hundhuvudet när det var biltillverkaren som hade underdimensionerat kablage, placerat delarna olämpligt mm. En vanlig dumhet är att snåla på jordpunkter och låta mängder av kretsar dela på en gemensam jordning. När denna med tiden får dålig kontakt uppstår diverse roliga (?) fenomen. Typ att det man vill ha igång inte alls startar, i stället lägger något annat av eller startar lite halvt. Merparten av Lucas produkter var inte värre än annan bilel. Glöm inte gamla Volvo och många samtida tyska bilar som envisades med 6V medan brittiska bilar hade 12V.

Men det har förstås varit tacksamt att dra historier om Lucas. Typ trevägs ljusomkopplaren "Dim, flicker och off". Ett exempel på biltillverkares misstag är Morgans placering av en rad med strömbrytare, i en öppen bil är de bland de första som utsätts för fukt och till det valdes helt otätade brytare som förstås oxiderar. Men då är det så vist uttänkt att dessa brytare är lätta att ta isär och rengöra och sedan är de som nya igen. Hel/halvljusspakens kontakter bränns med tiden sönder men det är för att tillverkaren var för snål för att sätta in reläer. Motorn i spolarpumpen "5SJ" är förmodligen världshistoriens sämsta DC-motor. Vilken gammal Hong-Kong-leksak som helst har en bättre motor. Men den ska ju bara gå några sekunder i stöten så den håller väl för det mesta skapligt ändå. Och som många gamla bilelgrejer går den att plocka isär i molekyler och reparera. Tittar man i Lucas servicemanualer ser man att så gott som allt fanns som reservdel så det kunde fixas. Idag byter man hela delen och slänger.
Lucas gamla likströmsgeneratorer med tillhörande elektromekaniska laddregulatorer är precis lika värdelösa och opålitliga som alla andras. De kan koka sönder batterier, ladda klent eller inte alls. Med minutiös skötsel och justering laddas utmärkt (utom vid tomgång förstås). Byt skiten till en modern växelströmsgenerator med halvledarregulator så funkar det... :-)

Hur många har inte varit bränslelösa pga dåliga brytare i en SU-pump? Inträffar alltid en mörk kväll när det regnar. Med tiden blev de dock elektroniska "Pointless" och de funkar nog bättre. Men om en sådan slutar funka kan man å andra sidan inte slå igång den med ett lämpligt tungt och trubbigt föremål.

Lucas gick väl samma öde som all annan Brittisk fordonsindustri. Ingen produktutveckling, kass ledning, arbetarna strejkade mest.
 
Jag har träffat den person som en gång på 50-talet anställde Edsel Murphy, som sedermera formulerade den berömda "lagen".

Murphy var provledare för de försök med raketslädar som ledde till att man började utveckla en djupare förståelse av "inre säkerhet" i olika former av fordon. Han var även en av idégivarna bakom trepunktsbältet.

Personen var flygmedicinaren John P Stapp, som framträdde på ett symposium anordnat av Inst. för Trafiksäkerhet på Chalmers, där jag var anställd en period precis i början av 80-talet.



SM4UKE said:
Hur många har inte varit bränslelösa pga dåliga brytare i en SU-pump? Inträffar alltid en mörk kväll när det regnar.
Click to expand...
En barndomsvän, tyvärr SK, åkte MGB på 70-talet, och medförde alltid en reservbränslepump+verktygslåda. Dock fungerade MG:n klanderfritt i flera månader så grejorna lämnades till sist hemma, och vid första regnvädret efter det så strejkade den som satt i mycket riktigt.

SM6VJE said:
En mottagare för militärt bruk (Racal?) med "bakvända" knappar och reglage, anledningen blev självklar när alla viktiga funktioner på radion sköttes med vänster hand, och lämnar höger hand fri för nyckel / penna ...
Click to expand...
Var avstämningsratten ska sitta på en mottagare och om frekvensen ska öka eller minska vid medsols vridning har varit en evig stridsfråga mellan ingenjörer och operatörer. "Knappologin" på mottagare är något som man får lägga mycket omsorg på om den ska bli lättarbetad.
 
Last edited:
När vi nu har halkat in på äldre Brittisk fordonsindustri så bara "MÅSTE" vi ta upp frågan om + jorden...
Det är säkert en klassiker som har diskuterats till leda. Mindre känt är att även Detroit under en period (40-50 tal?) faktiskt delvis körde med + jord.
Att man + jordade äldre telefonstationer har sin förklaring i att skärmade kablar förlades i jord och man vill då undvika skadliga galvaniska strömmar "åt fel håll".

Återstår då frågan som alltid ställs men aldrig blir besvarad:

Vad är fördelarna med + jord på ett fordon som rullar på isolerade hjul och följaktligen är ett helt autonomt system?

Jag undviker att Googla då jag tro medlemmarna här sitter på kunskap. :)
 
SM0FKI said:
så bara "MÅSTE" vi ta upp frågan om + jorden...
Click to expand...
Det är inte så enkelt att det inte hade någon större betydelse i början? Då fanns lampor, några instrument och motorer i en bil.
Jag bara gissar utan att ha någon aning. Lite som vänster- eller högertrafik. Har det någon betydelse, så länge alla gör lika.

När det sedan blev en massa elektronik i bilarna blev det naturligt att ha minus till jord. I alla fall när Germaniumepoken gick mot sitt slut och de flesta transistorer blev NPN.
 
Jag fick förklaringen för länge sedan att "bilel" är ungefär samtida med
elektrisk traktionsteknik, alltså spårvagnar och sådant. Där blev konventionen tidigt att använda plus till stommen.

Därför fortsatte man ofta med denna praxis även på bilar.
Eftersom det inte hade någon kritisk betydelse, så kunde olika fabrikat, och även olika årsmodeller av samma fabrikat, ha olika polaritiet.

Det ska ha varit japansk fordons och bilelektronikindustri som till sist blev drivande bakom minusjord över hela linjen. Bilradio och bilstereo blev alltmer minusjordade, och man ville undvika komplikationer mellan olika
system, eller att behöva kunna koppla om.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top