Vintage-radio nät?

Jag har Googlat lite och det finns många förklaringar på +jorden men tror inte jag blir så mycket klokare...

En annan liknande "kuriositet" är ju att man historiskt periodvis har använd vänstergängade hjulbultar på bilarnas vänstersidor både i Detroit och England. Här är väl motivet lättare att förstå men var det verkligen ett problem att bultarna gängade upp sig på vänstersidan???

Jag vet att detta är en tråd för radiohistoria men många av oss har ju även ett intresse för äldre fordon och lite allmän nostalgi...
 
...SAAB hade kronmuttern (hjulnavets mutter) på SAAB99 (~1974) vänstergängad på ena sidan.

I närtid har jag ett antal N-hankontakter för grov korrugerad koax med vänstergängade hylsor som räddats från en skrotbinge.
Det tog en stund under försöken att återanvända dessa till insikten om att hylsorna kunde vara /var vänstergängade infann sig.
 
En förklaring till att plusjorden höll ut så pass länge i England kan vara britternas allmänna excentricitet.

När man lever i ett ö-rike kan man kosta på sig att ha vänstertrafik, tumsystem och plusjord för att markera distansen till "grodätare och Krauts på kontinenten" med sina tråkiga SI-enheter...
 
Last edited:
En förklaring till att plusjorden höll ut så pass länge i England kan vara britternas allmänna excentricitet.

När man lever i ett ö-rike kan man kosta på sig att ha vänstertrafik, tumsystem och plusjord för att markera distansen till "grodätarna på
kontinenten" med sina tråkiga SI-enheter...
Min första bil var en PV444H från 1954. På den var hjulmuttrarna vänstergängade på ena sidan bilen (kommer inte ihåg vilken sida). En kompis hade en likadan, som hade stått oanvänd länge. Efter igångbogsering var allt normalt utom att radion inte fungerade. Det tog en bra stund att komma på att systemet nu var plusjordat. Jag hade alltid reservdelar och verktyg med på semestrarna inklusive en 6V lödkolv. Den kom till användning utanför Östersund när en lödning i generatorn hade gett upp. Det hände alltid något.
 
En förklaring till att plusjorden höll ut så pass länge i England kan vara britternas allmänna excentricitet.

När man lever i ett ö-rike kan man kosta på sig att ha vänstertrafik, tumsystem och plusjord för att markera distansen till "grodätarna på
kontinenten" med sina tråkiga SI-enheter...
Hej!

Ej att förglömma BSF-gängor...
 
men var det verkligen ett problem att bultarna gängade upp sig på vänstersidan???

Jag vet att detta är en tråd för radiohistoria men många av oss har ju även ett intresse för äldre fordon och lite allmän nostalgi...
Definitivt en risk ifall man har hjul med en stor centermutter (främst ekerfälgar). Det varnas i alla fall ofta och det ska ha hänt olyckor. Vid normalt hjulrelaterat mekande är det förstås omöjligt att göra fel. Centermuttern har en tydlig märkning "Undo" och en pil som visar i vilken riktning man ska banka för att lossa. Men vid ett större ingrepp där man kanske ha tagit loss hjulnaven på bägge sidor och varit slarvig vid återmontaget kan man råka att förväxla vänster och höger.

Britterna levde nog som sagt länge på det isolerade ö-läget plus att man kunde pådyvla kolonierna sina saker. Både vänstertrafik och fordon.

Jag har en gammal "Bilboken" från 50-talet och där kan man se hur enormt mycket Brittiskt som såldes. Rekommenderar att gå till Svenska Austin-Healey-klubbens hemsida och läsa deras klubblad. Minns inte vilka nummer men det fanns en serie där en höjdare i dåvarande försäljningsorganisationen för BL skrev om vedermödorna att försöka sälja när det ballade ur på 70-talet. Kvaliteten störtdök. Dessutom var tydligen Sverige tillsammans med några enstaka andra länder pinonjärer med diverse jobbiga säkerhetsgrejer och miljökrav på fordon. Man fick då göra specialversioner för dessa länder. Tittar man under huven på 70-talsbilar ser man ofta orgier med slangar och mystiska saker kring förgasare och fördelare för att klara avgaskrav. Fler än en har väl svurit över EGR-ventiler som fastnat och murkna gummislangar där det kommer in tjyvluft. Hobbymekare brukar kritisera bilelektronik men faktum är att Bosch LU-Jetronic med katalysator och lambdasond är sanslöst mycket mer begripliga och driftsäkra än förgasareländena från 70- och början av 80-talet och mycket mer lättmekade bara man vill lära sig.

En brittisk elspecialitet som kan återfinnas i gamla hus är säkringarna i elcentraler som består av säkringstråd man köper på metervara och sätter fast i hållare. För att inte tala om ringmatningen till uttagen med säkringar i stickpropparna.
 
Det tog en bra stund att komma på att systemet nu var plusjordat. Jag hade alltid reservdelar och verktyg med på semestrarna inklusive en 6V lödkolv. Den kom till användning utanför Östersund när en lödning i generatorn hade gett upp. Det hände alltid något.
Det är mycket lätt att konvertera en likströmsgenerator mellan plus- och minusjord. Allt som behövs är att magnetisera rotorn som man vill ha det. Den behåller lite remansens som blir kvar till nästa start. Förmodligen hade något sådant hänt på den här bilen som hjälpstartades med "fel" polaritet. För startmotorn kvittar det med polariteten eftersom bägge lindningarna får omkastad polaritet och summan gör att rotationen blir rätt. Kupéfläkten snurrar förstås åt fel håll och instrumenten funkar inte. Men det är en ganska enkel procedur att konvertera en gammal plusjordad bil till minusjord om man vill. Främsta anledningen brukar vara för att använda en modern(are) växelströmsgenerator och kunna ha en stereo i bilen.
En bilnördig bekant med en Mini Cooper S hade en bilradio som med mycket besvär monterats helt isolerat i bilen. Jag frågade varför han inte konverterat till minusjord varpå att tittade förnärmat på mig. Så gjorde man bara inte... :cool:

Hur är det med en rörbestyckad bilradio? Tänker att en vibratoromformare inte borde bry sig om polariteten.
 
En brittisk elspecialitet som kan återfinnas i gamla hus är säkringarna i elcentraler som består av säkringstråd man köper på metervara och sätter fast i hållare.

Får mej alltid att tänka på en poetisk strof ur den klassiska Beatleslåten "When I'm sixty four" som väl beskriver metodiken:

-I can be handy mending a fuse when your light has gone...
 
Får erkänna att jag aldrig bekymrade mig om jordpolariteten
när jag höll på med vibratorer i mellanstadieåldern.
Vibratorerna verkade fungera bra oavsett hur man vände batteriet.
Lite letande åstadkom schemat på en "Blaupunkt Wolfsburg" bilradio, som av modellbeteckningen av döma vände sig till VW-ägarna.

1723366747743.png

Man ser att den enda polaritetskänsliga delen i kraftförsörjningen är
elektrolytkondensatorerna C602 och C603 vilka sitter i ett filter för
matningsspänningen. Det finns anledning att anta att dessa inte uppskattar i synnerhet 12 V spänning i fel riktning. Glödtrådar blir dock lika varma, och vibratorer surrar lika hemtrevligt oavsett polariteten.

1723368739849.png

Upplägget av kraftförsörjningen verkade mycket bekant, med den 6-poliga Hirschmann-kontakten för anslutningen av apparaten, så det var nog en Blaupunkt vibrator-låda från VW-handlaren rakt över gatan som fick försörja mina allra första portabelförsök med superregenerativa transceivrar (nu preskriberade efter snart 60 år...).

Man kan anta att detta Gerät var pos. 2 i denna sprängskiss:

1723368563775.png
 
I mitt fall var det IKE 5 med röret 6C4 från Hobbyförlaget.

1723378085399.png
Sedan jag och en "medbrottsling" gjort räckviddsprov på cykel, på eller i närheten av 2 m-bandet, så ryckte jag till varje gång en Televerksbil uppenbarade sig i grannskapet.
 
Mina räckviddsprov med mitt hembygge gick bl a till säkerhetsnätet på Ravlunda skjutfält där " posten Haväng" gav mig hörbarhet 5:a i hörbarhet. Antar att det krävs andra grejer i dag för att komma in i deras nät.
 
Detta torde ha försiggått någonstans runt 50 Mc, eftersom
skjutfält ofta använde "garnisonsradio" som Ra121 m.fl. vid den här tiden.
 
Hej!
Bifogar en bild på mitt Collins HF-80 system.
HF-8090 Remote Control
HF-8010A Exciter (CW, LSB, USB och ISB)
HF-8020 PA
HF-8030 Kraftaggregat (230 V enfas, vill ha många kVA)

Innehåller visserligen endast ett rör, Eimac 4CX1500B.
Uteffekt 1 kW i högeffektsläge.
PA är servoavstämt.

Mikrofon är original Collins "desk top" mikrofon för HF-80.
En LM Ericson (gammal klenod) på marmorbas är också ansluten.
Som mottagare använder jag oftast en RFT EKD500, utmärkt vid telegrafi då den har många mekaniska filter från brett till smalt.
Den smala är användbart i trängda situationer.

Har tidigare stått på basen i Mestersvig på Grönland.
Hade uppenbarligen "funktionen" att kunna användas som reservsändare, troligen var den aldrig använd.
Räddad av min vän Flemming (SK) från det danska Søværnet någon gång 5-10 år in på 2000-talet.
Jag har haft den i drift sedan 2012, till kraftleverantörens glädje...
SM6OID HF80.jpg
 
Last edited:
Jo... du vet att dessa tetroder kräver ju 3 minuter uppvärmning, detta kan kortas om man värmer lite extra...?
Jo, jag har "några blåslampor, fotogenkök och stormlyktor", införskaffat på den tiden då priserna inte var astronomiska på grund av asiatiska samlare.
 
Collins HF-80 är riktigt bra grejor.

Har haft totalt 3 system igång med olika konfigurationer
"på jobbet", HF-8014A exciter, HF-8032+HF8023 PA, HF-8054A
4-kanals ISB-mottagare samt HF-8096 fjärrmanöver.

Två system var köpta i Kanada hos Mike Marchand i Toronto,
och ett donerat av FMV. Tyvärr fick jag inte plocka moduler när de avvecklades i början av 2000-talet.

Blev "tipsad" om HF-80 och Mike Marchand av Nils Helle som var teknisk chef på HF-flygradiostationen Rainbow Radio på Newfoundland när jag besökte dem 1989.

Roligt att också se en Bird 4342, en ganska "ovanlig fågel".

1723965129406.png
 
En annan variant som jag en gång hörde av en gammal servicetekniker: " Bättre en Bird i handen än 10 W åt skogen "
 
Hej!

Asch, glömde skriva att jag har även den idag sällsynta antenntunern HF-8040.
En ganska stor låda med en stor rullspole och två vacuumkondensatorer.

Den var reservdel vid en australiensisk kustradiostation.
Aldrig använd, jo jag har kollat att den funkade för 10 år sedan.
Men, den har aldrig använt aktivt och inte med HF.80-systemet.
Delvis på grund av svårigheten att få tag i lämpligt kontaktdon till den.
 
Back
Top