Vintage-radio nät?

"Elektromaskinlära" är ett sorgligt försummat ämne inom amatörradion.
Vi behöver mer djuplodande diskussioner om t.ex. rotorvinkelstabilitetens betydelse... :)
 
Mumien vaknar.... Här är senaste nytt från mitt HRO-Sixty projekt...

Jag väckte den lite snygg med en vridtraf på känt sätt och allt funkade i bra ca 1 timme sen blev det svart...
Efter en snabb utryckning till Kjell där jag tömde deras återstående lager (4st) på rätt typ av säkringar så var jag tillbaka i shacket.
Lite grundläggande felsökning med utlagda sidospår så visade det sig vara C118 som är en avkoppling mot jord på likriktarrörets ena anod som kortslutit sig mod jord. Den andra anoden behövde tydligen inte avkopplas...
Maffig konding 0.1uF av fabrikatet "Aerovox" och typen "Duranite" 600VDC 50x15mm i blå plast, jag tror nog det funkar lika bra utan den faktiskt... Är det någon som har en teori varför man gjorde sig besväret att sätta dit den?

Jag gjorde en snabb okulärbesiktning av rören och den ena av LF-slutrören 6V6 var helt grått så det är antagligen lite trött. Det är ett klassiskt P-P slutsteg ( Gegantaktendstufe för -AOM och andra renläriga) som borde ge ordentligt med effekt. Borde det inte har räckt med ett rör kan man tycka...

Jag bifogar bilder..

Duranite.png

6V6.png
 
Om inte slutrören är originalparet, så kan det "grå" vara ett som har en inre beläggning på glaset (avsiktlig). Kan vara värt att prova innan det kastas.
 
Denna kondensator har många nättrafar till HRO-er på sitt samvete...
En gåta som sagt varför den sitter där.
Dock ska Åkarp-transformatorn klara en sådan kortslutning.

6V6GT med grå innermattering fanns från många tillverkare, bl.a. RCA och SER.
 
Denna kondensator har många nättrafar till HRO-er på sitt samvete...
En gåta som sagt varför den sitter där.
Dock ska Åkarp-transformatorn klara en sådan kortslutning.

6V6GT med grå innermattering fanns från många tillverkare, bl.a. RCA och SER.
I mitt fall så sköts säkringen på mindre en 1 sekund.... 800mAT

Innermattering på rör var nytt för mig... Då åker den tillbaka till sin plats i radion.

Visdom, eller kanske snarare nördig kunskap är alltid kul.. ;)
 
När kondensatorer används vid likriktarrör sitter de antingen mellan anod och jord eller mellan anod och katod. Avsikten är att förhindra modulationsbrum på bärvåg som uppstår då en stark HF-signal tar sig in via nätsladden och moduleras i rördioderna av nätfrekvensen. Om ett filter finns på nätsidan uppstår inte fenomenet.
Kondensatorerna måste tåla flera gånger sekundärspänningen så 600 VDC är alldeles för lite och det räcker med 10 nF.

Lennart
 
Hej!

Idag passade jag på att slipa in radien på kolen i en roterande omformare, det är som balsam för själen att sticka emellan med lite "avvikande" uppgifter under arbetsdagen. (Jobbar hemifrån med yrkeshögskoleutbildning). Kör kvällsföreläsning idag, så måste göra mig redo för det, kanske ta fram AVO och kontrollmäta några "gråa 6V6" som man skulle kunna göra något kul med en annan dag...?
 
Enligt boken "Radiorör och deras användning" kan det finnas en vinst i att anbringa ett kolskikt på insidan av glaskolven i vissa rör. Det motverkar sekundäremission från glaset, när elektroner smiter ut från elektrodsystemet och slår i kolvens insida.
 
förbränningsmotordrivna kraftkällor.
Hmmm!
Roterande omformare är ju kul men dom drar ofta mycket ström från en låg spänning.
Ett "vanligt" elverk lämnar 230VAC och då måste man omvandla i flera steg.
Jag skulle vilja kombinera den roterande omformaren med en lämplig bensinmotor.
Om bensinmotor finns var hittar man en lämplig generator som lämnar rörspänningar?
 
Det borde väl gå att jobba med en växelströmsgenerator och transformera fram de spänningar man behöver?

Såg ett lustigt elverk på ett museum i Lettland, en vedeldad sterlingmotor med en generator tillkopplad, ungefär i storlek som ett nutida bensindrivet på 2 kW, fast jag vet ju inte vad den där mojängen kunde ge.

Stirlingmotor heter det ju...
 
Vedeldad generator slår ju allt!
En variant av Stirlingmotor är ju "flame eater" och dom är ju väldigt spektakulära.
 
Hej!

När jag var i Moskva på jobb så fick jag en kul grej, peltierelement monterat på en kraftig fotogenlykta med tillhörande transistorradio (germanium)

Vanliga fordonsgeneratorer är bra objekt, skippa likriktare och transformera trefas AC. (hög frekvens).
 
Att hitta en likströmsgenerator som ger "rörspänningar" är inte alldeles lätt.

Vissa roterande omformare eller "dynamotors" kunde ibland modifieras så att de
drevs från en yttre kraftkälla, men sådana är ovanliga.

Växelströmsgeneratorer ger en rätt hög utfrekvens, vanligen generatorvarvtalet/10. så när en sådan börjar ladda
ordentligt så blir frekvensen 200-250 Hz. Inte alla nättransformatorer gillar sådana frekvenser.

1727197836393.png

För några år sedan så diskuterades hur en kraftkälla till en gnistsändare skulle kunna realiseras, de vill
ha 50-65 V 500 Hz matningsspänning så en Y-kopplad 24 V bilgenerator med rejäl magnetisering skulle kunna ge något sådant, driven från en liten asynkronmotor via en remtransmission.
Tyvärr är de roterande omformarna som drev sådana sändare från "nödbatteriet" numera utgångna,
men föga saknade av de tidigare ägarna.

1727197507205.png
 

Attachments

  • 1727197772921.png
    1727197772921.png
    45,2 KB · Views: 2
Borde det inte har räckt med ett rör kan man tycka...
När en National HRO primärt användes till det som den var tänkt för, ta emot telegrafi med hörtelefoner och i undantagsfall mer lågmälda
AM-sändningar med "kommunikationskvalitet", så räckte de 500-1000 mW som kom ut ur ett enkelt LF-slutsteg med 41 eller 6V6 alldeles utmärkt.

Dock blev "efterkrigspubliken" mer kräsen, och ville ha rejäl volym samt "bra ljud". Tillverkarna började då tävla om att införa Gegentaktendstufen med mycket uteffekt, flera W. Att det även fanns "grammofoningång" på många mottagare bidrog till detta.
 
Jag köpte en roterande omformare på en loppis i grannstaden, bara av ren nyfikenhet, har aldrig grejat med en liknande tingest tidigare. Alla kablar klippta jäms med höljet och med prislapp 20:-

Ljusgrön, märkt "28V 6A"

Skruvade av kåpor och inspekterade, alls såg bra ut och rotorn roterade lätt.

Gamla kablarna drogs ur och nya kablar fiskades igenom kanalerna och ut i hålen, med lite trix lyckades jag löda dem på plats inuti.

Den spinner som en katt, ger typ 90 och 170V på 12V matning och nära 150 och 370V på 24V matning.

Så, då är frågan vad man ska bygga för kul med den, en p-p förstärkare med EL34 som slutrör kanske :)

Eller så likrikar och glättar man 230V och vänder på den, så har man ett nätagg på 28V 6A som spinner skönt !
 
Last edited:
Mumien (HRO Sixty) vaknar del 2:

Efter att ha läst igenom den utmärkta manualen som på omslaget beskriver den som:

"An Outstanding Communications receiver of proven integrity and performance."

Inser jag vad som fattas i dagens mottagare, nämligen "integritet"...
Det är nog en storhet som svårligen låter sig kvantifieras, men är nog så viktig i sammanhanget.. :cool:

Manualen, "Instruction manual", är en fröjd att läsa och oerhört välskriven på klassiskt vis. När man köper en ny produkt idag så följer ju det ofta med två manualer. En tjock som talar om vad man inte ska göra med produkten och en tunn som hjälpligt ger en fingervisning om hur den fungerar. Uppfinningsrikedomen på de olika sätt som den inte ska användas på brukar vara stor, gränsande till komisk.

Jag har provat att trimma några av byrålådorna efter dom instruktioner som ges i manualen med viss framgång. Det är lite svårt att komma åt men väldigt logiskt. Man får ge konstruktörerna en eloge för deras visioner...

Fortsättning följer...
 
Inser jag vad som fattas i dagens mottagare, nämligen "integritet"...
Det är inte bara i dagens mottagare som det "saknas integritet".
Den plastradiomateriel vilken erbjuds stickproppsamatören av idag är bokstavligen "själlös",
och föga inspirerande.

HRO-60 var kulminationen av dryga 30 år av mottagarutveckling hos National,
och den hade fortfarande de särdrag som James Millen gav konstruktionen 1934.

Jag funderar fortfarande lite över varför Telegrafverket valde just HRO-60 till Krigstelegrafnätet. Man använde Hammarlund Super-Pro, GEC BRT-400 och Hammarlundkopian SRA MKL-940 för andra roller inom organisationen, och när
problemet med frekvenssstabiliteten lösts via IGO-stabiliseringen var det egentligen ganska egalt vilken mottagartyp som användes.

HRO-60 var också ganska dyr, ungefär samma som Super-Pro, men man bortsåg från det, och även problemet med "byrålådorna". Dessa var en komplikation vid frekvensbyten, för att inte tala om trimningen. En av mina kollegor på RoÖa hade rest runt i landet och trimmat HRO-60 i de hemliga anläggningarna vare sig det behövdes eller inte.

Man kan tänka sig att SM5GA hade goda relationer med Johan Lagercrantz (SM5SV), och att detta blev en bidragande orsak. Telegrafverket hade "uppvaktats" av flera andra stora leverantörer, som bl.a. hade försökt sälja in Philips BX-925 i diversitetspar.

På ett par ställen fanns också Standard Radio SR25 tillsammans med Lorenz FSK-demodulator.
 
Mumien (HRO Sixty) vaknar (och somnar om) del 3:

Nationals konstruktörer var nog ganska ambitiösa när dom bestämde sig för att stabilisera glödspänningen till de båda oscillatorerna i HRO Sixty.
Man valde att använda ett "stabbrör" som heter 4H-4C som omvandlar 13VAC till 6.3VAC. Det röret är ganska ökänt för att ha kort livslängd och till slut tröttnade National på att byta ut dom och ersatte dom med 6V6GT som passade direkt i hållaren. Man använder då glöden i röret som "seriemotstånd" och det lär fungera bra ändå... Allt finns beskrivet i äldre service bulletiner. Nu står jag här med en fin mottagare utan oscillatorer och undrar därför:

Alltså, är det någon här på forumet som har någon gammal 6V6GT med fungerande glöd att avvara??? Eller kanske rentav en 4H-4C (troligen mindre chans)
 
Back
Top